Titta noga...

...för så här ser en naiv, dum och lättlurad brud ut!

Egentligen borde jag inte ge honom den uppmärksamheten och jag funderade först på att länka till hans blogg, lägga ut bilderna som han påstod var han vilket jag just nu tvivlar på starkt. Men vad tjänar det till? Men jag vill ni ska veta, att när något verkar vara för bra för att vara sant, då är det oftast inte sant!

Än en gång höll jag på att gå på en människas fina ord, tro på att det skulle vara något speciellt som fanns skrivet i de och jag bjöd in honom till min själ och litade och trodde på det han skrev. Att han ville träffas, att han förstod att jag var försiktig och inte litade på vem som helst med tanke på vad jag varit med om innan. Han fick mig att känna dåligt samvete över att jag hade en dejt för att han talat om att han ville vara den enda och inte ville tävla med andra.

Jag skrev någon gång och frågade om han fanns på riktigt, att han verkade vara för bra för att vara sann. Och idag visade det sig att jag hade rätt...

"Nej. Seriöst. Jag finns inte på riktigt. Du är för lättspelad för att det ens ska vara kul. Förlåt. Ha det bra."


Jag blev helt stum, ledsen och arg. Skriver och frågar vad han fått ut av det här, om han någonsin tänkt att träffa mig...


"Jag hade inga tankar på att ses, däremot på att gå med på en dejt och skicka dit något fult, äckligt pervo i mitt ställe. Kanske flera stycken. Men det kändes som för elakt."


Och det där är samma person jag mailat med i veckor och fått underbara ord ifrån. Kan någon förklara för mig varför man gör så här?

Jag börjar tappa tron på killar, framför allt på människor jag får kontakt med på nätet som får en att känna, hoppas och kryper in under skinnet på en. Som får en att längta och känna sig speciell. Sen visar det sig att allt bara var en lek, ett spel. Ett jävligt elakt spel.

Jag förstår inte...


Vem är du mr Bukowski?