Me, myself and i...

...och det är så det ska vara tydligen. Lära sig vara ensam med sig själv och tycka att det är bra. Det är okej. Men inte mer än okej. Hade det inte varit för att jag vet att jag ska iväg i morgon igen och ha massa folk omkring mig hela veckan hade det nog krypt i mig nu. Det är okej att sitta ensam i soffan, steka äggsmörgåsar till sig själv, sitta med datorn i knät som enda sällskap, men märk väl, bara okej.

Tittar på Bridget Jones dagbok trots att jag sett den minst tre gånger innan men den är fortfarande lika slående. Slående lik. Kan känna hennes längtan, kännas hennes smärta i misslyckande relationer, hennes rädsla att aldrig hitta den rätte.

Men det är okej. Och jag tror att det bara är ett sammanträffande att det är lika många T i Pettiwoman och patetisk. Behöver inte alls betyda något, inte alls.

Nej nu har jag stora beslut att fatta.
Tre plommon eller en schweizernöt?
Hmm... svårt val!