Om pirr i kroppen!

Nej, inte sånt där pirr man har när man ser sin älskling eller när man är kär utan ett annat slags pirr har funnits i min kropp hela dagen. Det liksom kryper under skinnet på mig så när jag legat i hotellsängen efter att dagens utbildning är slut står jag helt enkelt inte ut längre. Jag måste ut, röra på mig, få ut det där som rusar runt inom mig.

En promenad till den enda matbutiken som finns i närheten av hotellet sen lämnar jag in handväskan i receptionen och går ut. Och jag bara går och går och har inte en aning om var jag ska hamna men benen vill liksom inte sluta att röra sig och snart når jag vatten. Gud så härligt. Vatten är det mest lugnande jag vet och jag drar in doften genom mina näsborrar och genast infinner sig ett lugn där pirret innan fanns.

Sätter mig på en sten nere vid vassen. Blir blöt genom byxorna men jag bryr mig inte om det. Ringer min älskade pappa och har ett långt samtal. Fina pappa, och vi pratar och jag berättar om terapin och han tycker det är bra gjort av mig som tar möjligheten när jag får den och då känner jag ännu mer att det var ett bra beslut även om det kommer bli jobbigt i perioder.

Tar några bilder, andas in igen och kan något lugnare röra mig mot hotellet igen. Det är klibbigt i luften, nästan som efter ett tropiskt regn och jag känner lite vemod av att veta att det kanske inte är många såna här kvällar kvar. Med värme, regnfuktiga trottoarer och stunder vid vattnet. Snart är det snö och is istället. Hemska tanke.

Nä mina vänner, nu ska jag kvällsfika och vara duktig och stryka mina kläder till i morgon.

Återkommer innan jag ska sova för då ska jag berätta om dagens pinsamma händelse. Inte ofta jag känner mig dum eller skäms... men idag hände det faktiskt. Så vill ni veta får ni komma tillbaka senare.

Hehe... det är så man håller intresset uppe på sina läsare, MOOOAAAAA!!!