This is my prison!

Även om den långa korridoren mer påminner om en fängelsekorridor och mitt rum mer känns som en liten fängelsehåla så känner jag mig lugn och trygg bakom den stängda dörren med stör-ej-skylten hängandes på handtaget. Här har jag sovit bort nästan hela dagen men när jag vaknar känner jag mig fortfarande helt slut. Ögonen svider efter alla tårar och ansiktet är svullet men jag känner mig något lugnare i kroppen.

Tar bilen och åker iväg för magen skriker efter mat. Maten tar jag med till hotellet och får äta i sällskap med min kollega. Han från Kalmar med lite för stor mage fast idag när jag tittade efter så var den inte så värst stor. Vi skrattar och pratar och jag berättar för honom vad som fick mig att försvinna idag. Det hade pratats och de undrade men jag kommer att hålla det här för mig själv.

Jag är fortfarande trött, slut i hela kroppen så jag kommer nog somna tidigt i kväll. I morgon är det full fokus som gäller. I morgon ska inget få komma i vägen. Två dagar med tårar räcker.

Så får det bli....