Pettiwoman

Det var skönt att få träffa min kiropraktor igen. Det var ett tag sen och det fanns en del att fixa till. Han vrider och knäcker men börjar alltid med hård massage för att mjuka upp och gud så skönt. Att han är snygg och vältränad gör ju inget och ibland får jag lite specialbehandling med extra mysig massage, hihi.

Mötet med psykologen slutar som vanligt med tårar men det är bra tårar som behöver komma ut. Idag pratade vi om min saknad efter att få instruera. Att mycket av min identitet sitter i det där och att jag har svårt att gå och träna bara för min egen skull. Att det är så viktigt för mig att visa att jag duger, att jag är duktig och framför allt bekräftelsen jag får genom det där. Jag måste jobba på det. Sluta ställa så höga krav på mig själv, kunna göra saker för min egen skull, i alla fall just nu. För just nu behöver jag fokusera på mitt jobb, komma in i det och komma i gång med träningen för att jag mår bra av det. Inte behöva känna att jag måste stå längst fram utan att jag kan vara deltagare och tycka att det är lika bra. Att jag duger lika bra för det. Förstår att det kan verka konstigt men för mig är det svårt att släppa den biten. Men jag ska bli bättre på det. Ta en sak i taget.

Nu är det fredagsmys. För mig innebär det slappa i soffan, själv, men det gör inget. Ska göra lite kvällsfika, kolla tv, surfa runt och kränga i mig choklad. Azita ville jag skulle följa med ut en runda men jag är trött efter hela veckan borta. Vill bara vara hemma.

Hur har ni fredagsmys?