Inför varje möte...

...har jag alltid samma tankar... vad ska jag prata om idag? Men när jag väl sitter där, i fåtöljen vid det lilla bordet där de små servetterna ligger som han brukar få ta fram och räcka mig när det blir för jobbigt och tårarna kommer så finns orden där ändå och det har aldrig varit tyst. Orden forsar ur mig och jag vet ibland inte i vilken ände jag ska börja i. Så det kommer knappast bli tyst idag heller. Och jag är tacksam, att jag har en psykolog som ger mig tider på helgen så att det inte ska bli för långt mellan våra möte. Jag är och enormt privilegerad och tacksam. För det här behöver jag.

Han kom aldrig i natt, men det gör mig inget. Det hade bara varit en trevlig bonus. Jag var istället chaufför till M&M som varit på fest mitt ute i ingenstans. På vägen hem blev det Mc donalds och helt plötsligt kände jag mig som 20 år igen. Att vara ute mitt i natten och köra bil, lyssna på dunka dunka och äta pommes och dricka milkshake på en parkering.

I eftermiddag drar jag till Stockholm igen. Men först ett samtal som kommer göra mig gott!