Bortgjord!

För att göra det något mer uthärdligt på utbildningen roar jag mig med att flirta lite såklart. Den söta killen som jag berättade om förra veckan visade sig både vara upptagen och precis fått en liten bäbis så honom slutade jag genast att ge min uppmärksamhet. Eller njaa, jag hade ju redan satt mig jämte honom så nu får jag ju vackert sitta där men han är snäll och trevlig och söt att titta på så det är helt okej.

Men istället har jag riktat in mig på en riktig heting från Kalmar. Ung, blond och blåögd och en kropp att dö för... ja ni hör ju själva, en riktig Pettikille och dessutom är han en kopia av min hemliga kärlek som jag döpt hunden efter så fatta att jag har svårt att hålla fingrarna i styr.

I vilket fall... vi har pratat och flirtat en del och käkade lunch ihop idag. Han frågade om vilket hotell jag bodde på och jag gav honom rumsnr lite halvt på skoj.

Sen idag när vi skulle skiljas åt alla och han går på sitt håll och jag hoppar in i min kollegas bil, han med den lite för runda magen som inte var så rund sen när jag tittade efter, så möts våra blickar och när jag hoppar in i bilen säger jag till min kollega att fan vad snygg den där läckerbiten är. Jag skulle vilja ha hans telefonnr.

Det var dumt sagt. Mycket dumt sagt. För vad gör inte min galne kollega då. Jo när vi står vi övergånsstället och killen med alla andra kollegor går över börja min kollega att tuta som besatt och peka på killen och liksom visar att han vill honom något. Guuuud, jag bara vill dööööö. Så killen kommer fram till min sida och kollegan trycker ner rutan.

"Öhhh duuu, kan du inte ge henne ditt nr för hon tjatar så?"

Men snääälla. Jag sitter som ett jävla fån och bara bonnstirrar och önskar jag kunde sjunka genom sätet. Killen tittar sig lite besvärat runt omkring som för att kolla om någon hörde och så blir han helt röd i ansiktet och svarar att visst vi ordnar det, sen vänder han och går och jag kan inte riktigt avgöra om han lät besvärad, ironisk eller allvarlig.

Så.. säger kollegan, det var väl inte så svårt! Nähäää, nä det är ju inte han som ska behöva skämmas i morgon på utbildningen.

Gode gud. Jag brukar som sagt inte skämmas men då kände tom jag mig lite besvärad!