Orkar inte mera!

Pengar är känsligt för mig. I alla fall när jag inte har några. När jag behöver be om hjälp för att jag inte kan betala det jag ska. Därför har de här månaderna av arbetslöshet varit hemska. Dels för att jag inte kunnat göra rätt för mig utan för att jag till slut helt enkelt var tvungen att söka socialhjälp.

Skulder är också känsliga. När jag blev egen företagare hade jag inte en krona i lån, inga skulder och inga anmärkningar och så ville jag det skulle förbli.

Sen blev det som det blev. Ni som följt mig vet. Jag fick lämna butiken med skuld. För mig är det hemskt. Men jag är knappast ensam om att ha skulder men för mig var det fruktansvärt men var tvungen att bara acceptera läget.

Jag lyckades göra en avbetalningsplan med det inkassoföretag som fått i uppdrag att inkassera skulden men först gick det en vända till kronofogden vilket gjorde mig förtvivlad. Jag VILLE ju betala men hur skulle jag kunna det när jag inte ens hade pengar till hyran. Men som sagt... jag lyckades få till en avbetalningsplan men om inte den sköttes skulle det gå tillbaka till kronofogden.

Så får jag inte min lön av det där JÄVLA företaget. Hyran har inte kunnat betalas och alla andra räkningar har fått vänta. Och givetvis kommer det en påminnelse från inkassobolaget. Jag prioritera och betalar den med de få pengar jag lyckats skrapa ihop. Tydligen för sent.

Nu när jag kommer hem möts jag av ett brev från Kronofogden i hallen. På HELA beloppet! Jag ringer inkassobolaget och frågar om det är så att det bara har gått om varandra men NEJ jag har ju betalat några dagar för sent och eftersom jag inte hört av mig så bröt jag överenskommelsen

Det innebär att jag har en utmätning på mig nu. Ska eländet aldrig ta slut? För mig är det katastrof att hamna i den här situationen och att jag gör det pga det där JÄVLA företaget inte har gett mig mina pengar gör mig så fruktansvärt förbannad så hade jag haft henne här nu hade jag nog fan strypt henne.

Nu har jag alltså ett jobb som känns bra och tanken var att jag äntligen ska få komma i kapp, kunna leva lite normalt igen och göra rätt för mig. Ska jag behöva leva på existensminimum IGEN trots att jag har ett jobb???

Orkar fan inte mer....