Att göra eller inte göra!

Är trött... eller jag var innan jag somnade under filten i soffan framför meningslös tv och nu efter kaffe med bästa Mattias och en promenad i friska luften så är jag något piggare. Men fortfarande velig inför kvällen.

Två alternativ som jag ser det...

1) Ligga hemma i soffan, titta på en av de filmer jag har som jag inte sett, beställa hem pizza och bara vara men bli påmind om att jag är ensam och inte har någon att se de där filmerna med och ingen att lägga upp fötterna i knät på.

2) Gå på krogen och dricka sprit och titta på folk och bli påmind om att jag är ensam och inte har någon att få gå hem med och få somna brevid.

Känns som att vad jag än gör så blir jag påmind om att jag är ensam. Nej kanske inte ensam, men själv. Ja ni fattar. Och jag är trött på det just nu.

Visst... går jag ut kanske någon flirta med mig, någon kanske ger mig en blick och tydligen är det den bekräftelsen jag får nöja mig med och jag önskar att det inte var så. Jag önskar att jag inte behövde den där jävla bekräftelsen alls. Önskar att jag inte längtade så innerligt och jag känner mig fan patetisk över den känslan.

Det finns män runtomkring mig. Det finns de som jag tänker på och har kontakt med men jag har valt att inte skriva om det längre. Och jag tänker inte skriva om det så länge jag inte vet. Vet om det finns något där. Om det är ömsesidigt. Och så länge jag inte vet så kommer jag fortsätta längta efter den där känslan, efter den där beröringen och närheten. Känslan av att någon saknar mig, tänker på mig.

Därför känns det patetiskt att gå på krogen med radarn på för fullt. Scanna in stället och med fladdrig blick leta efter mannen i mitt liv... som om han skulle gå att finna där liksom.

Ähh jag bara bladdrar. Lika bra att sätta på partyfacet, klämma mig in i någon tajt klänning och på med högsta klackarna och ge sig ut och låtsas som om jag verkligen gillar det.

Eller så sitter jag i soffan och mular in en pizza...

Fan... dessa jävla val!!

Till Saida!

Om du vet var mina glasögon är kan du ge mig ett tecken från himlen då?

Pleaaaaaase!


Jag har alltså minst tio par glasögon men bara TVÅ med stryka i. Är det inte då typiskt att jag ska slarva bott ett par just av de!!

Morgonpromenadstankar!

Jag är glad jag har den här kraken. Det lilla yrvädret som får mig att gå upp tidigare än vad jag kanske annars skulle ha gjort. Vi fick en mysig morgonpromenad. Var tvungen att stanna flera gånger för att bara titta på allt det fina. Näckrosorna i ån som slingrar sig genom den underbara parken där vi går varje dag. Ankfamiljen och de där små duniga bollarna som blir större varje gång vi går förbi och ibland ligger de i en liten dunig hög tätt tätt intill varandra med näbbarna inborrade i varandras fjädrar och jag önskar jag var lika liten och kunde få krypa ner i den där mjuka högen.

Det är så fint allting runtomkring där vi går och jag försöker suga in så mycket som möjligt för snart är sommaren slut och jag vill verkligen hålla den kvar så länge som möjligt. Men det känns som den rinner mellan mina fingrar och allt det där jag vill hinna göra blir liksom inte gjort.

Framför allt önskar jag av hela mitt hjärta att jag kan få njuta av det där gröna, varma, mjuka och vackra med någon som går vid min sida med armen om mina axlar. Stanna och titta på allt det där men ha någon att vända sig mot och få kyssa och sen gå vidare med mitt huvud vilandes mot hans axel.

Kanske snart...

The partypingla is död!

Hemma igen. Nykter och det innebär att jag kommer vakna utan bakisångest och huvudvärk i morgon. Det var en lugn kväll med pizza och champagne hemma hos Azita sen gick vi tjejer ut på krogen en runda.

Jag har dansat, dansat och dansat sen fick jag nog och ville hem. Det är liksom inte som förr. Antingen börjar jag bli för gammal, för tråkig eller bara helt enkelt less på att behöva gå ut på krogen när jag egentligen hade suttit hemma i soffan med någon under en filt och med ett glas vin.

Det är länge sen nu. Allt för länge sen...

Skål!

Nu ger jag mig ut i parynatten!

Kram o kiss

Tom, rastlös...

...i en konstig kombination. Trött i kroppen men pigg i själen. Vill ut och umgås men lika mycket dra täcket över huvudet.

Försökte komma underfund med mina tankar på promenaden och ett träd ropade på mig så jag slog mig ner med ryggen lutad mot stammen och jag och hunden andades frisk luft och bara stirrade rakt fram. Jag blev inte klokare.

Snurr, snurr i skallen och inga svar. Tänker, funderar, känner.

Idag är en dag då allt bara kan bero.

Note to my self!

Lägg inte kassen med varor och ägg nederst i cykelkorgen och en stooor väska över.
Av sex ägg höll ETT!!

Tänkte ha lite hemma-SPA senare idag när jag städat och gjort mig förtjänt av det så jag tänkte inhandla en gurka och lägga fina skivor över mina stackars svullna ögon och göra lite gott gurkvatten att dricka.
Snälla damen i kassan uppmärksammade att gurkan jag skulle köpa var lite mjuk på ett ställe.
Smarta Petra svarar:
- Ähh, det gör inget.... jag ska ändå inte äta den!

Oooops....

Hahaha...

Den här bilden har jag snott på min nya favoritblogg. Jag skrattar, njuter, förfaras, nickar instämmande, myser, fnissar, nästan gråter och kan inte se mig mätt på hans vackra ögon.

Och hade det inte varit för att jag är så jävla egoistisk så hade jag delat med mig men jag tror jag behåller honom för mig själv!

Så det så...

I-lands problem BIG TIME!

Sladdlös mus kräver batterier och den gröna lampan har slocknat och markören på datorn ligger stendöd längst ner i hörnet och har liksom dragit sin sista suck.

PANIK!!!

Måste ha batterier, rusar ut i köket, städskrubben, där ska de finnas. Hmm.... nää inga små gula IKEA-batterier kvar.

Tänker, tänker... har jag en batteridriven klocka?? NOT!
Hmm.... har jag en batteridriven klockradio?? NOT!!

Ahaaa.... *kommer på vad som är batteridrivet*

Hmm... big dilemma. Vilken mus ska få användning för batterierna????

Please...

Världens ände!

Eller kanske inte men jag tror att det låg i närheten för i vilket fall var det en liten och näst intill obetydlig liten by jag hamnade i. Jag lämnade Jocko i trygga händer och skulle försöka fördriva 1,5 timme i denna lilla håla som gud verkade ha glömt. Gick in på byns enda kaffe/restaurang och texten på de otvättade fönstrena lovade bra och billig fika i mysig miljö. Hmm... billig var den kanske den där koppen kaffe och kakan som hette Falsk potatisbakelse och smakade lika konstigt som det låter men att det skulle vara en mysig miljö var grovt överdrivet. Såg ut som någon blandning av personalmatsal och något fik som skulle kunna vara med i Twin Peaks.

Där satte jag mig i alla fall i den enda soffan som fanns och la fötterna uppe på sätet för att få någon form av mysfaktor under min lilla fikastund. Läste några skvallerblaskor, drack mitt kaffe men när det var 45 minuter kvar till jag skulle hämta Jocko börjar personalen liksom demonstrativt att städa och torka golven. Det visade sig att öppettiderna i den här lilla byn inte är som på vanliga ställen utan 14,45 pip slår man igen portarna. Jaha... det var bara att sätta sig i bilen och jag tror jag somnade en liten stund där av ren tristess.

Han blev fin det lilla yrvädret i alla fall och vi lyckades ta oss ut ur byn utan att vare sig köra vilse eller bli tagna av troll men jag är helt övertygad om att de stod och lurade på oss bakom någon av alla de där tomma och ödsliga husen som det fanns gott om i den där lilla byn.
Huuuaaaa....

Ny frisyr!

Någon ska åka typ åtta mil enkel resa idag för att få ny frisyr och det är inte jag. Nej Jocko ska frissas och eftersom den tiden jag hade här hemma blev avbokad blir jag nu tvungen att åka land och rike runt för varken han eller jag står ut längre med den långa pälsen.

Vi ska till någon liten håla ute i ingenstans så jag hoppas jag hittar dit men att jag framför allt hittar hem igen. Så skulle ni inte höra mer från mig så har jag troligtvis kört vilse i storskogen alternativt blivit tagen av trollen.

Så det är vad som står på schemat idag.

Ett litet skratt!

En kille kommer in på en bar, går fram till disken och ber om en öl.
- Naturligtvis, svarar bartendern. Det blir en krona tack.
- En spänn!? utbrister mannen förvånat.
- Javisst, en krona.
Killen sneglar mot menyn och frågar:
- Kan jag få en rejäl biff med pommes också?
- Självklart, men det kommer att kosta er en del, svarar bartendern.
- Hur mycket?
- Fyra kronor.
- Fyra kronor! Var är killen som äger den här baren? frågar killen.
- På övervåningen med min fru, svarar bartendern.
Killen blir naturligtvis förvånad:
- Vad gör han med din fru?
- Ungefär samma sak som jag gör med hans bar.

Urvriden!

Det var ett tag sen jag grät. Innan grät jag nästan varje dag. Sen grät jag bara när jag tänkte på honom. Nu gråter jag inte längre för jag tror att jag mår bra, tror att jag är lycklig och om det är en illusion eller om det verkligen är så tänker jag inte analysera men jag vet att det finns mycket kvar inom mig som jag trycker tillbaka. Det förstod jag igår när tårarna kom för första gången på väldigt länge när en vän frågade hur jag mådde. Jag kände nog efter eller så kom det helt enkelt ifatt mig lite. Det jag trycker undan och inte vill tänka på mer. Så jag grät. Högt och frustrerande i min ensamhet.

Idag var det dags igen. Vid första mötet hos psykologen. Jag som var orolig att jag inte skulle ha något att prata om. Att det skulle vara tomt. Men det fanns hur mycket som helst att prata om. Så mycket så att jag drog i alla trådar samtidigt och det kändes så skönt att få ur mig massa och veta att jag är i trygga händer och jag grät. Tårarna strömmade ner över mina kinder och han tittade på mig och sa, välkommen hem Petra. Och det kändes som det här behöver jag och jag kände mig som en urvriden disktrasa när jag gick därifrån och den känslan finns fortfarande kvar.

Men jag är glad att jag tillät mig att känna efter, tillät mig att erkänna att allt inte är riktigt riktigt bra, men det ska bli, och jag är på väg. En god bit på väg!

Hur troligt är det....

....att jag kommer göra det jag bestämt mig för i morgon?

Bokat tvättid mellan 7,00 och 10,30 så jag tänkte gå upp då och slänga in en tvätt och ta en lååång morgonpromenad så tvätten är klar lagom tills jag kommer tillbaka.

Hmm.... troligt va!!!

To live the life...

...is easy!

Jordgubbar och blodpudding!

( Mattias jordgubbar)

Jocko blir som galen när vi ska cykla iväg. Det är enda gången han skäller högt och skarpt så är det när han förstår att vi ska ut och cykla. Och han drar iväg med mig så inte ens jag kan cykla så fort som han vill springa. Jag tror att det var mitt ex maratonlöparen som lärde honom att älska att springa så. Ibland tror jag han är en Husky istället för den där lilla lurventotten.

Eftersom jag var på ett pinkiv humör idag och inte ville någon annan ska sova när inte jag kunde så cyklade vi hem till Mattias och ringde på. Han hade jobbat natten och kom och öppnade yrvaken och ruffsig som en liten rumpnisse.

Medan han stekte blodpudding tog Jocko och jag oss en liten vilostund i hans säng sen åt jag blodpudding så jag höll på att storkna och som inte det var nog så tryckte jag ner jordgubbar med massa socker och riktig grädde på. Magen stod ut i alla hörn sen och jag trodde aldrig jag skulle kunna ta mig ut från hans lägenhet.

Men det gjorde jag...

Det blev en fika på stan i det fina vädret för tro det eller ej men det där solen som lös med sin frånvaror tidigare slutade att jävlas med mig och kikade fram lite grann mellan molnen.

Nu är vi hemma igen efter en heldag med massa mys och en lång cykeltur i fina parken. Så nu ligger Jocko under sängen och pustar ut och jag själv orkar inte mycket mer än att ligga i soffan.

Åhh...

...jag kan liksom inte låta bli.

*Jag är glad att jag berör dig, för du har verkligen berört mig på så många plan att jag känner mig vilse. Fast inte på ett dåligt sätt. Det är som att gå vilse i Petra, och jag trivs bra här. ;-)
I dig vill jag nog alltid vara vilse, för det känns lite som att hitta hem.*

Jag borde hålla det för mig själv men jag liksom spricker då. Flyger liksom iväg lite där uppe i det blå eller rosa och det är så där mjukt och fluffigt.

Ja ni vet...

I really love my new hair!

Its nice!

Where is the sun?

Jag vaknar tidigare och tidigare och till o med hunden stirrar förvånat på mig när vi går ut första morgonpromenaden och de enda vi möter är nån ensam cyklist på väg till jobbet och någon yrvaken skata.

Om jag inte kan sova ska heller ingen annan få sova så jag ringer och väcker mamma så vi kan ha vårt telefonfrukostmöte och det är ett trevligt sätt att få i mig dagens första kopp kaffe.

Men var fan har solen tagit vägen? Jag vill ju suga ut så mycket som möjligt av den nu när jag är ledig och så lyser den med sin frånvaro. Säkert bara för att liksom jävlas med mig.

Vad händer idag då?

Kyss!

Snälla jag behöver dig, bara du

så mycket, genast, nu

Om jag ställer mig lite sådär på tå

då jag dina läppar kanske kan nå

men kommer det någonsin bli som då

Du böjer ditt huvud och tittar ner

möter min blick och du mina tårar ser

Jag står där, jag borde ha stadiga ben

men med dig så nära blir jag bara så klen

Mitt hjärta slår hårt, slår starkt slår fort

att ha dig nära igen är allt för stort

men egentligen inget vi borde ha gjort

Tiden har gått med en ryslig fart

allt borde vara över, färdigt och klart

Jag säger jag med honom för alltid är klar

men i mitt hjärta finns du alltid kvar

Mina minnen kommer jag aldrig att kunna fly

men nu väntar annat, en dag så ny

Men en sista kyss jag jag vill ge dig så kom

sen kan jag lycklig få somna om

 

 

Av Pettiwoman

Skor säljes!

Så då var det äntligen dags igen för lite skoauktioner.

Kolla gärna in de här!

Jag gjorde mig lite sommarfin idag!

Är det någon som ser någon skillnad? Ser ni vad jag har gjort?

(Åh en färgbild på min blogg... gud förbjude)

You are beautiful...

Happy!

Nej jag flyger inte uppe bland molnen utan har fötterna stadigt på jorden men jag är glad, lycklig och njuter av den känslan. Frukost hos bästa Azita, en härlig promenad med lurventott och doften av regnvått gräs gör mig fluffig och mjuk och inte ens en blöt, skitig hund eller grus i skorna kan ändra på den känslan.

Varma ord fortsätter att förgylla min tillvaror och jag suger åt mig och ger plats för de i mitt hjärta och där får de fortsätta gro, växa. Jag behöver det, är värd det och jag inser det. Så länge de är äkta, sanna och ärliga tar jag emot de.

Men tro... det vågar jag inte ännu!

I think i must kill you!

Det där med kärlek och rädsla!

Jag funderar så mycket just nu och jag har så mycket jag skulle behöva ventilera men vet inte var jag ska börja för det svallar liksom över med ord och tankar och framför allt känslor som dyker upp i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Känns som jag är full av någon slags kärlek. Jag är helt fullproppad med små kärleksfibrer som vibrerar och darrar inom mig och jag behöver någon att få överösa med all den där kärleken.

Kanske det beror på att jag så länge längtat, kanske för att jag så länge gått omkring med obesvarad kärlek som jag inte vetat vad jag ska göra av.

Jag saknar, längtar och det kan knappast ha undgått någon att jag lyfter på varenda sten, letar bakom varje stängd dörr och söker med ljus och lykta efter den där personen som jag kan få ge all den där kärleken och som kan älska mig. Jag vet... sluta leta så kommer den, jag vet, jag vet men jag tror inte jag är ensam och jag vägrar stänga inne den längtan.

Men jag börjar bli rädd. Rädd för att bli sviken igen. Rädd för att älska och inte bli älskad tillbaka. Jag börjar till och med tvivla på att den kärleken jag fick den korta tiden och som plågat mitt minne så lång tid nu inte var på riktigt. Jag börjar tro att jag var ett slags redskap. Att det jag trodde var kärlek på riktigt inte ens har existerat. Och därför gör det mig rädd. Rädd för att tro att jag är älskad men att det sen visar sig att jag inte alls varit det.

Jag vet så väl hur jag vill det ska kännas. Vet så väl vad det är jag vill ha och jag vägrar nöja mig med mindre. Och minnet av det jag kände med Honom är så starkt och jag tror ibland att ingen ska kunna få mig att känna så igen därför att ingen jag träffat efter Honom har ens varit i närheten.

Därför blir jag rädd när någon kommer i min väg och PANG, får mig att känna något. Även om det inte är kärlek så vet jag när någon är på väg att ta sig in i mitt hjärta, eller in i min själ och jag kommer på mig själv att trots all längtan efter just det så blir jag livrädd. Jag kan höra mitt krossade hjärta skrika varnande och liksom inta försvarsställning och viska till mig att jag inte ska låta mig luras igen.

Den person som ska få mitt hjärta att våga älska igen måste bevisa en del för mig. För även om jag dejtat, träffat killar och låter mig smickras och släpper någon nära så har ingen kommit mig så nära som jag egentligen vill. Men att vilja och att våga är två skilda saker.

Så länge som jag trott att ingen kan älska mig igen, och så träffar jag Honom och älskar mer än jag gjort på väldigt, väldigt länge och så visar det sig att jag kanske inte ens var älskad. Ju mer jag tänker på det, ju mer jag analyserar det som hänt och ju mer jag tänker på det som kommit till min kännedom... ju mer tvivlar jag på Hans kärlek.

Hur ska jag då någonsin våga lita på någon igen?

Har ju glömt...

...att visa mina nya favoritskor. Sååå snygga, sååå sköna och såååå billiga!

Kommer att leva i dessa i sommar!

Nice klackar va?

I löve this!

Fika nån???

Någon som vill komma hit och dricka kaffe och äta Ballerinakex med mig?

Nähää, skit i det då :o(

Och ängeln kom...

...med de vackraste ord..

Jag tror jag är mållös.
Du är outgrundligt vacker, verkligen, och starkare än jag någonsin kunnat ana, och ändå med en känslighet som få människor besitter.
Finns du verkligen på riktigt?

Tack underbara fina du för dina värmande ord!

Kom änglar!

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt

och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis

det fryser nu sakta till is

Och du somna den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
jag liksom föll över kanten

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt

och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis

det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Medaljens baksida!

Förstår ingenting. Går och lägger mig spik nykter men tycker ändå att jag behöver sova lite till när jag vaknar och klockan bara visar på åtta men får en smärre chock när jag vaknar nästa gång och klockan visar 13.20.

Jag är inte bakis men känner mig ungefär såhär *peker uppåt*. Trött, seg och lite okammad men kanske är det vädret. Det gör det liksom legalt att ta det lugnt. Småmyser lite i soffan och tittar ut genom fönstret och ger fingret till allt som sker utanför. Här inne sker ingenting!

Lugnet intar mig idag...

Jag gav upp den här kvällen...

...för även om jag dansar nykter och är lika social och kan ha precis lika roligt utan sprit inser jag ganska snart på krogen att jag känner mig lite malplacerad just i kväll. Det beror inte på den uteblivna alkoholen utan det är nog mest humöret bara som inte riktigt var i partystämning.

Mina tre partners ikväll, Mattias, Magnus och Thomas var på betydligt bättre humör än jag och stannade kvar när jag drog mig hemåt men trots uteblivet partyhumör är jag ändå glad att jag följde med för en lördagkväll ensam hemma i soffan har jag haft alldeles för många redan.

Men ärligt, lite suger krogen faktiskt. Vad förväntar jag mig att jag ska få ut av en kväll där? Mannen i mitt liv lär jag ju knappast hitta där, dansa älskar jag ju men så knökfullt som dansgolvet oftast är kan jag knappt röra mig ändå. Fast lite roligt att bara titta på folk ibland är det ju och ibland blir även jag tittad på men just idag var en sån där kväll när man känner sig näst intill osynlig.

Jag kommer i alla fall att må bra i morgon. Det är bra...

Jodå en cider drack jag och Mattias gör tummen upp!

Vilka jävla psykoflin! Scary...
Mattias ser i alla fall normal ut!

Thomas!

Fina Magnus!

Värsta coola killen!

En typisk Magnusmin!

Petti brillorm!

Nu säger jag godnatt!

It still hurts!

Det finns vissa låtar jag inte kan lyssna på utan att det känns som hjärtat ska gå sönder. Låtar jag stänger av om de spelas på radion, låtar jag hoppar över när de spelas på min Spotify.

Det gör inte ont längre. Bara när jag hör vissa låtar och den här är en sån.

Jag går sönder när jag hör den... därför klarar jag inte ens att lägga upp den här!

It still hurts...

Det är inte riktigt varmt...

...och inte riktigt kallt men jag lyckas ändå få Mattias med mig ut till havet men han har långärmad tröja på sig när han hämtar mig men lovar att ta av sig den på stranden.

Vi är nästan ensamma vid den solbrända gräsmattan och det blåser lite kyligt men vi hittar ett ställe med lä och när vi har brett ut filten kryper jag ihop i fosterställning och låter solen värma upp mig innan jag klär av mig klänningen. Jag somnar nästan där på filten och Mattias tröttnar nog på att försöka föra en konversation med mig för jag ligger bara och mumlar och njuter av värmen så han tar upp sin tidning och läser istället.

- Tyst säger jag, lyssna!

-På vågorna, svarar Mattias.

-Mm... svarar jag och njuter av bruset och skvalpet.

Det finns inget som får mig så lugn i själen som vågornas ljud. Det är rogivande, sövande och jag slumrar nog till en stund.

Vi köper smörgåsar och kaffe i pappmuggar och jag lyxar till det med en stor muffins och jag äter och gruffar i mig och suckar högt och Mattias säger att det där är ju en bra frukost när jag lämnar halva smörgåsen för att orka äta min muffins istället.

Sen vill han åka. Jag hade kunnat ligga på den där filten till i kväll men solen har gått i moln och det blåser lite kyligare.

Men jag är glad ändå för på vägen hem får jag åka och inhandla mig en ny dammsugare för min vill liksom inte göra sitt jobb längre. En riktig tjusig maskin blev det som jag inte behöver använda några påsar till.

Längtar redan till att få städa...

Nu drar jag till havet...

Konstigt...

...att man har en öppen blogg och sen kallar sina läsare för stalker!

Mycket konstigt tycker jag!

Snälla...

....kom NUU!

Kelsugen!

Sov till klockan halv nio i kväll och nu har jag ätit en halv pizza och går fortfarande omkring i morgonrocken. Fredag och jag låter den försvinna i ett töcken.

Jag är kelsugen. Så fruktansvärt kelsugen. Hade velat ha någon här i soffan som jag kunde krypa upp i famnen på, någon som pussade mig i pannan och strök mig över ryggen.

Bara skit på tv:n och inte orkar jag ta mig iväg ut i kväll igen. Det blir en fortsatt ensam kväll i morgonrocken här i soffan.

Kelsugen, kelsugen, kelsugen....

Tröööööött...

....och sååå seg!

Måste nog sova en stund!

Kan nås i sovrummet!

En dag med möten!

När jag cyklade hemifrån på eftermiddagen omålad gömd bakom mina glasögon var det helt utan tankar på en kväll med vin och massa möten med underbara människor. Men det blev en dag och en kväll jag inte alls hade räknat med och en helt ljuvlig sådan. Inget är så skönt som när allt sker spontant och utan förväntningar. Det är oftast då det blir som bäst.

Började med en fika med bästa M&M och Anna och när vi skildes åt tog jag en tripp till min gamla butik och hälsade på hos finaste Jessie som numera är min efterträdare och butikschef. Jag höll henne sällskap till stängning och efter ett sms från Mattias blev det bestämt att vi skulle ta ett glas ihop på en uteservering. Den bästa i stan just nu enligt mig.

Det blev en superkväll och när Mattias trött lämnade mig där fortsatte jag att umgås med underbara både gamla och nya vänner. Hela kvällen hade jag människor runt mig som jag kände mig hemma med. Snälla, fina och människor som sa saker till mig som värmde i mitt hjärta.

Jag blir så glad när det kommer fram någon och förvånar mig på ett positivt sätt. När någon säger jag läser din blogg och tycker så mycket om dig och kramar om mig och säger att jag inte ska bry mig om vad vissa människor säger och tycker, sånt där som gör mig så ledsen ibland. Det värmer verkligen och det är såna människor jag vill ha omkring mig. De som ser mig för den jag är och tar mig för den jag är och tycker om mig för den jag är.

En helt underbar kväll alltså med massa möten med fina och underbara människor!

Kramar till er alla!

I min gamla butik!

Fina Jessie, min efterträdare!
Petti med vinglaset i högsta hugg!

Mattias my best friend!

Älskar dig så vännen!

En underbar och vacker tjej jag hoppas få träffa igen.

Hon fick mitt nr i alla fall!

Superfina och roliga Sussie som jag diggar skarpt!

Petti hemma och trött!

Det är såna här kvällar som gör att man aldrig vill sommaren ska ta slut.

Ska bara dricka lite kaffe...

...sen ska jag skriva om vilken härlig dag och kväll jag hade igår på alla sätt o vis. En sån där dag då inget är planerat och allt liksom sker så där spontant och går i ett.

Idag är jag seg, lite bakis och tampas med ångestkänningar som alltid när jag druckit lite även om jag inte längre blir direkt berusad. Det är panikångestens baksida...

Kaffe först sen återkommer jag...

Åhhh så mysigt...

.... med det här regnet!

Det öööööser ner utanför!

Kan man springa ut naken tro???

VILL VILL VILL.......

Allt har en mening...

...även när det gör ont!

Regn!

Jag älskar regn. Inte bara för att det verkligen behövs nu för att friska upp efter all sol utan för att det alltid varit renande för själen. Jag kom ihåg när jag var yngre och det ösregnade ute så älskade jag att cykla ut och få bli alldeles genomblöt hela jag. Det långa håret klibbade sig fast i ansiktet och jag cyklade fort fort fort så att byxbenen blev våta och skitiga av allt som stänkte upp men gud vad jag njöt. Och den känslan finns kvar än idag.

Så det här regnet som smattrar utanför min öppna balkongdörr var mer än efterlängtat. Det ger mig tid att stanna inne och göra sånt som inte blivit gjort för att jag legat på stranden med näsan i en bok nästan alla dagar. Och jag säger bara en sak, kläder kläder kläder! Jag skulle kunna öppna klädbutik här hemma och jag blir tokig på att jag inte får tummarna ur och lägga ut lite på Tradera men nu MÅSTE jag försöka ta tag i det här.

Först ska jag bara njuta lite av att sitta här i soffan och lyssna på regnet!

Cyklar hem genom natten...

...efter att ha avslutat kvällen med mina M&M och SnyggFredrik (ja han kallas så och ja han är snygg) på en uteservering. Men innan dess var jag på dejt. (Yes, im singel and i do what i want) En sån där riktig dejt och med en kille från stan, det blir två kryss i taket för den.

Och så här lite tänker jag säga om den...

Middag på restaurang.

Dyraste vita vinet.

Cyklade till parken (vad den nu heter Jennie).

Satt på en bänk och pratade.

Han följde mig hem till dörren.

Kram.

Hej då!

Så det var den kvällen det!

Najsbajs!