Andrea
Vin
Vacker text
...Andrea och nej vi ska inte hoppa i sängen men hon är en sån där tjej man skulle kunna göra det med och det skulle vara en helt naturlig sak att göra med henne. Hon är en sån där tjej man bara inte kan låta bli att tycka om för hon liksom sprudlar och hennes okonstlade och framåt sätt är något jag bara älskar.
Att skriva den här bloggen har medfört sig både gott och ont men framför allt har jag kommit i kontakt med många underbara och fina människor som både gett mig massor och som själva delat med sig av sitt innersta. Och på bara några dagar har personer tagit kontakt med mig för att de läser min blogg, en som följt mig nästan från början och en som precis hittat till mig.
...och träden svischa förbi lika fort som den här helgen ha gjort och bilder och tankar cirkulerar i samma takt i mitt huvud.
Tänk att jag ha stått och vaggat dig i en vagga som jag själv låg i när jag var lite. Jag har stått och dragit vagnen över kökströskeln med köksfläkten i full gång för då var enda gången du somnade. 
...och ett samtal till lilla mamma som brukar hålla mig sällskap när jag äter frukost. Älskade mamma som jag har att tacka för att jag känner som jag gör idag för det var hon som kom hit och drog upp mig ur det där mörka hålet jag befann mig i. Men det krävdes att hon blev arg och slog näven i bordet (bokstavligt talat) och ruskade om mig och fick mig att förstå att nu fick det vara nog på gråtande och ältande.
...och med en härlig känsla i magen. Förväntansfull på något sätt och idag vaknade jag inte till att en hund buffade på mig för jag är hundfri några dagar utan till ett värmande sms.
...eller nåt får avsluta den här dagen!
...att man är så rädd för att älska att när man väl känner kärleken så vänder man den ryggen? Kan det vara så?
....fast jag vet ju att det är MOI!!
...första gången när jag var något över 20 år och vid den tiden var det knappt någon hemma i min lilla hemstad som hade gjort det. Jag jobbade då i Helsingborg och passade på när jag hade besök av ett gammalt ex och han piercade sig i ögonbrynet och jag i naveln. Gissa om vi var coola när vi kom hem till lilla hålan efter det.
...i nästan två timmar och trots att jag hatar att prata i mobil så länge för att örat blir alldeles varmt vill jag inte sluta för han får mig att skratta om och om igen. Vi retar varandra för varandras dialekter och pratar om hur han luktar och det visar sig att han har en av mina favoritparfymer. Han frågar om min butik och det slutar med att jag skrattande berättar hela min eländiga historia och förvånas över att han orkar lyssna och fast att vi inte känner varandra säger han precis de sakerna jag vill någon ska säga när man behöver det som bäst.
...har redan gått med en rasande fart och med facit i hand har det inte varit ett lysande första kvartal för mig. Frågan är bara hur resten av året ska se ut?
...och snön bländar mig när strålarna reflekteras i det vita täcket som än så länge täcker stora delar av marken. Men snart...
...och där står sotaren! En ung snygg kille i bar överkropp som vill komma in och kolla fläkten... eller kanske inte då. Men en trevlig äldre herre i grått hår som Jocko morrar åt och skämmer ut mig inför men han skrattar glatt och fixar det han ska och säger sen hej då.
...jag hoppas nog, önskar att det kanske kan ske någon gång. Inte som då, kanske på ett annat sätt. Hitta en annan väg att mötas på.
...om vartannat när jag kollar Ballar av stål. Jag älskar det programmet men är sån att jag sitter och rodnar och håller för ögonen och någon gång under programmet var jag tvungen att byta kanal för att jag skäms så över hur pinsamma vissa inslag är.
Vi sitter i bilen på väg till IKEA där vi ska trängas med alla lyckliga familjer som köper saker till deras gemensamma hem för deras gemensamma pengar och efter de springer deras gemensamma barn. Vi pratar om var vi befinner oss just nu eftersom vi råkat få gå igenom exakt samma sak och känt exakt samma känslor på kort tid.
...kommer att gå till världshistorien som den tråkigaste dagen någonsin. Men man måste väl ha såna dagar också antar jag.
...något gott att äta. Men inte själv. Jag suktar efter manligt sällskap som jag kan skåla det röda vinet med och som jag kan få krypa upp i famnen på efter att vinet är uppdrucket och maten borta från tallriken.
Jag vet att det är oetiskt och omoraliskt att hänga ut killar på det här sättet men jag kunde bara inte låta bli för det här är det finaste jag sett på bra länge.
Efter att ha läkt något sådär efter en kraftig spelarskada tänker jag ge mig ut på planen igen. Något försiktigt och avvaktande, kanske börjar som avbytare på bänken bara för att se hur spelet fungerar och studera teknik och taktik men framför allt kommer jag att ha skyddsutrustning den här gången för att inte få såna långvariga skador igen som tar tid att läka. Och då räcker det inte med knäskydd och hjälm utan den här gången kommer jag att vara mer rustad än en hockeyspelare.
...är inget jag brukar syssla med men det är tydligen något jag ska få äran att jag göra idag enligt min fiskegalne gode vän Magnus. Tydligen gör han så när han använt den ena änden av linan och slitit ut den så vänder han helt enkelt linan om och använder den delen som annars är kvar i rullen. Då behöver man ju liksom dra ut hela linan och den är ju ganska lång så mitt jobb blir väl att ta ena änden och springa så långt det går tills linan tar slut och då kan han börja rulla in den igen, fast då med den andra änden så klart.
Genom att låta sig flirtas med och i kväll har det av någon konstig anledning mailats, sms:ats och ringt på min mobil oavbrutet.
...och inte var så jävla känslig men just nu klara jag bara inte av elaka påhopp av folk som gömmer sig bakom anonyma kommentarer. Såna som kommer in och läser de senaste inläggen i min blogg och bildar sig en uppfattning och helt plötsligt tror de har full koll på VEM jag är, HUR jag lever mitt liv och VAD jag gör och INTE gör.
...än någonsin och när inte hunden är hemma och drar upp mig för morgonpromenad har jag svårt att ta mig upp. Vaknar och tittar på klockan och tänker jag borde gå upp men känner ingen lust alls att sätta ner fötterna på det kalla golvet. Jag skulle kunna ligga kvar hela dagen men vet att det bara skulle ge ångest och ännu mer tankar om meningslöshet,
...vet ju så väl, men det spelar liksom ingen roll. Sanningen har funnits där hela tiden men ibland blundar man för man vill inte se men sanningen kommer alltid i fatt en och då gör den det med besked, hårt och brutalt.
