Related Posts with Thumbnails

måndag 31 januari 2011

Vissa saker....

...slutar jag nog aldrig att vänta på!

Som att DU ska höra av dig tex...

söndag 30 januari 2011

Om tiden räckte till...

...men den gör ju aldrig det. Och jag tävlar med den lilla visaren på klockan och lyckas klämma in en fika med finaste Mattias, en minishoppingrunda med Azita. Och innan jag hämtar min söta lurventott tar jag en vända på Hemköp och fyller en kasse med mat och dyraste glassen till den snälla Mia som passat honom de här dagarna. Och det känns bra att göra någon glad.

Nu är väskan packad inför i morgon så nu ska jag bara se till att ta mig i säng!

Godnatt mina vänner!
...är att få vakna av morgonen som väcker mig i lagom tid, att få äta frukost med mamma i telefon men mest att få ett sms från någon som gör mig glad. Någon som bryr sig om mig på ett alldeles speciellt sätt. Sånt värmer mitt hjärta.

Jag ska hämta min lilla älskling snart och det kommer bli pusskalas. Hoppas på en fika med fina Mattias och avhandla helgens bravader. Sen är det bara att inta soffan, vänta på att söndag ska bli måndag så jag kan sätta mig i bilen igen och färdas de där 40 milen norröver igen för en vecka av jobb. Längtar till tisdag då jag ska få sitta modell hos en av mina kunder. Den salong jag klippte mig hos. Ska få bli fixad i håret, sminkad av proffs och så ska jag visa smycken från Tomas Sabo. Synd det är en tisdag i en stad som inte direkt är en partystad. Annars hade det ju givetvis varit roligt att få gå ut när man är så fin för en gångs skull. Jag får nöja mig med att visa upp mig för kollegorna på hotellet efteråt. Men kul ska det bli.

Nu säger vi Hej hopp söndag!

lördag 29 januari 2011

Intervju!

Nu har tidningen kommit ut med intervjun med mig i!
Såklart jag var tvungen att köpa den. Roligt *fniss*

Hemma igen!






Borta bra men hemma bäst. Soffan kändes mer än väkomnande när jag kom hem, trött och seg efter tågresan hem. Det har varit en trevlig vistelse borta och festen igår med alla kollegor kunde inte ha blivit bättre. Jag fick dansa kind mot kind och tom lite soffmys med en söt kille som pussade på mig. Så jag klagar inte.

Har sovit i soffan hela kvällen och nu börjar jag sakna min lilla lurviga plutt som varit hos dagmatte Mia de här dagarna.

Finns inte så mycket mer att förtälja denna lördagkväll. Hoppas ni har det bra!

fredag 28 januari 2011

En underbar eftermiddag...

... med trevlig konferens, massa priser som delats ut och min kollega P vann en Ipad och en resa till Mauritius (säkert fel stavning). Som överraskning kom Renata (Göran Kropps flickvän) och berättade om sina äventyr. Wow vilken kvinna. Verkligen inspirerande att lyssna på.

Jag bor ju som sagt ihop med chefen vilket innebär att hon bjuder på bubbel från minibaren.

Nu dusch och lite fix inför kvällens fest!

Close!

Efter en lång tågresa var vi framme vid den fina herrgård vi ska ha vår stora kick off på. Det var ett ett kärt återseende för mig då jag varit här tidigare när jag jobbade på radion. Det ligger underbart vackert vid en sjö i den Jönköpiska skogen så nu är jag väldigt nära mina egna hemtrakter.

Kollegorna var lagom glada av all den flytande färdkosten men själv hade jag vett att hålla mig nykter då min bakfylla inte hade varit rolig att dras med i dag. Jag sparar mig till den stora festen i kväll.

Natten har jag tillbringat i en kollegas säng. Men nopp, inga snakskiga detaljer då vi bara myste genom att ligga sked och det var precis lagom med närhet som jag så väl behövde. Skönt att få somna med en arm runt midjan och få vakna och lägga kinden på ett varmt bröst. Det är bättre än allt sex i världen.

Nja... nästan då!




torsdag 27 januari 2011

Sitter på jobbet, rent fysiskt men är nog någon annanstans. Drömmer mig bort, utanför kontorets väggar, bortom administration och bokning av kundbesök. Vi är bara tre stycken här. Och ingen av oss vill väl egentligen jobba för alla väntar på att få sätta sig på tåget mot den stora kick offen. En del jobbar hemifrån och ska hoppa på tåget utmed vägen, chefen är inte här och som sagt... jag är inte heller riktigt här.

Ska hem och packa den där väskan igen men denna gången är det ju för något roligt. För fest. Med massa nya människor. Kanske det finns något fint att vila ögonen på. Kanske det finns någon att ligga sked med i natt. Det kommer säkert bli trevligt.

Ska bara genomlida några timmar här vid skrivbordet först. Sen lunch med fina Mattias som jag inte träffat på länge.

Vad gör ni? Jobbar ni nåt?

onsdag 26 januari 2011

Jag menar...

...givetvis onsdag!

Har inte ens koll på dagarna. (se inlägg nedan)

Se först, läs sen...



...eller i vilken ordning du vill. Jag är äntligen hemma igen efter fyra allt för långa timmar i bilen, efter allt för sena kundbesök ute någonstans i ingenmansland. Ingen lunch. En Mazarin och kaffe hos en kund och ett Ballerinakex och kaffe hos nästa. Och med mig hem fick jag stackars 1500 kr men bättre än de andra av mina kollegor som kammat noll i dag. Så jag klagar inte. Men jag är trött på den vägen nu. Trött på att två gånger i veckan färdas fram och tillbaka genom ett snötäckt lanskap som visserligen är vackert att se på, men som till slut bara passerar förbi i periferin för jag i mina tankar är någon annanstans.

Idag har mina tankar hela tiden varit hos honom med det röda skägget, de blå ögonen och som är den enda som aldrig någonsin har gjort mig illa. Nej det är ingen ny jag träffat. Det är någon jag träffade för över 10 år sen. Men det tynger mitt hjärta så mycket och just nu har det kommit upp till ytan igen. Kanske jag berättar om honom någon gång. Han finns nämnd här tidigare och ja... han återkommer fortfarande i mina drömmar. Mer orkar jag inte nämna det nu.

Nu ska jag bara landa här hemma. Men det är bara en mellanlandning. I morgon åker jag söderut med jobbet på kick off. Kan säkert bli trevligt fast just nu orkar jag inte ens tänka på party.

Hoppas ni har en trevlig tisdag!

Om att sörja klart!

Jag tassar försiktigt in. Lite lätt på tå. Stannar till en stund, ser mig omkring och ser allt det välbekanta men plötsligt kan jag se det med andra ögon. Nya ögon fast ändå som det var allra första gången jag hittade dit. För länge sen. Innan allt det där. Det som var vackert men som sen bara gjorde ont. Innan kärleken. Innan sorgen. Då allt var nytt och spännande. Som då fast ändå inte.

Jag har prövat förut. Gläntat på dörren men fått backa igen när känslorna vält upp inom mig och gjort allt för ont. Tiden har inte varit inne. Och jag har prövat igen efter en tid men hjärtat har sagt ifrån genom att protestera och skrika av smärta. Tills nu.

Och jag kan stanna kvar. Och njuta av de där vackra orden igen. För det har de alltid varit även om de inte har tillhört mig. Det gör inte ont längre. Inte alls och det gör mig glad. Lättad. Och att kunna vistas där inne bland de där orden utan att det gör ont betyder att det är över. Jag har sörjt klart.

Det tog tid. Allt för lång tid men det är väl så med något som fastnat i hjärtat. Man kan inte skynda på för hjärtat har sin egen väg.

Och jag vill liksom befästa det på nåt sätt så jag sänder iväg några ord. Men jag tror inte han förstår. Det gör inget. Jag vet. Mitt hjärta vet. Och det räcker!

tisdag 25 januari 2011

Det är en sån där dag...

...då frukosten smakar extra gott, när chefen är på sitt bästa humör och solen skiner bara där just jag går. Ett besök hos frisören slutar med att jag är 1300 kr fattigare men det gör inget för idag är en sån där dag då lönebeskedet ler åt mig när jag öppnar det så det finns utrymme för att köpa en snygg jeansskjorta också. Och för första gången sen jag lämnar min kosmetikbutik köper jag smink. Och jag slår på stort. 225 kr för en kajalpenna men så är den vattenfast också för nu är jag trött på att se ut som en jävla tvättbjörn efter halva dagen.

Och det är en sån där dag då det inte spelar någon roll att vissa kunder slänger på luren i örat på mig för vissa jag träffar gör jag affär med. En kund bjuder på kaffe och smörgås och skrattar när han skriver under vår affär och berättar att hans dotter heter likadant som jag. Och det är en sån där dag då kollegorna har bestämt sig för att vara lite wild and crazy och möter mig vid runda bordet lagom ölrosiga och extra glada och jag tar ett glas vin till maten bara för att liksom.

Sen att jag får kramas med fina Olle är ju bara en bonus!

Och jag ser verkligen ut som en liten fjollig skoltjej.

måndag 24 januari 2011

På plats igen...

...och incheckad på hotellet i Övik där vi ska tillbringa tre veckor till. De 40 milen kändes inte riktigt lika jobbiga denna gången men det kändes ändå skönt när jag var framme och mina kollegor mötte mig vid runda bordet. Ja vi har invaderat ett stort runt bord med mysiga fåtöljer nere i foajén på hotellet där vi barikerar oss med våra säljväskor, datorer och alla papper utspridda. Det har liksom blivit vårt lilla samlingställe där vi möts upp efter varje möte vi haft. Har lite säljsnack, sitter och bokar möte och bara pratar skit och dricker kaffe.

Det blev en god kvällsmiddag och sen försvann alla upp på sina rum. Jag tog mig i kragen och istället för att krypa upp i sängen bytte jag om till träningskläder och begav mig till hotellets gym. Efter en timmes träning funderade jag på att ta en bastu men när jag kom in i tjejerna omklädningsrum fanns ingen bastu. Jag visste ju att killarna hade en för kollegan K brukar ofta basta. En skylt talade om för mig att det var gemensam bastu i killarnas mellan 16 och 22. Jisses. Skulle jag bara klampa in där hur som helst. Jag vågade inte gå in utan stod och kikade in genom dörren och hörde någon duscha där inne. Tänk om jag mötte en naken karl liksom. Så pinsamt. Men ut ur duschen kommer kollegan K med en handduk runt midjan. Puh så så skönt så jag bytte om till handduk och sällskapade honom i den gemensamma bastun.

När vi suttit och pratat en stund så kommer en annan kille in. Vi pratar alla tre en stund men sen vill kollegan K gå så jag säger också hej då och reser mig upp. Nääee, du kan väl stanna fem minuter till säger den där killen men jag förklara att jag är nöjd och vill gå och så gör jag det. Jag går in till tjejernas och ställer mig i duschen. Tror ni inte på fan den där snubben kommer och sliter upp dörren och hojtar. Men va faan, jag står naken i duschen men som tur är det duschdrapperi så vi ser inte varandra men han står där och tjatar om att jag ska komma fem minuter till. Jävla idiot. Jag skyndar mig att klä på mig och gå därifrån. Jisses säger jag bara.

I vilket fall är det skönt att vara nytränad och nybastad och ligga i rena lakan. Myyys!

söndag 23 januari 2011

Suck!

Blir jag förvånad?
Knappast...

Besöket uteblev och inte ens ett sms från honom om varför. Jag bryr mig föga men blir mest irriterad över att jag redan innan förstod att det skulle bli så. Men jag trodde inte ens han skulle höra av sig men det gjorde han ju men tre timmar senare dyker han likt förbannat inte upp.

Han kommer få smisk på bara stjärten om han någon gång masar sig hit den lilla snorvalpen.

Fan, jag som var lite hångelsugen!

Jodå...

...det blir allt lite manlig fägring i det Pettiska palatset i kväll. Inte dumt alls. Minns inte när jag hade den typen av besök sist. Måste varit när sjuksköterskan var här. Jisses, det är verkligen dags för lite mys, ja om det nu känns okej för det vill säga.

Förlåt J, jag vet att du var här i torsdags med lite manlig fägring och pillade mina fötter men det räknas liksom inte riktigt. Dessutom var du skyldig mig det *fniss*

So bring the Hunk in!

Sol ute, sol inne...

...sol på stjärten, sol på skinnet... ja eller nåt sånt. Det har varit underbar sol ute i alla fall och jag och vovve tog en lång promenad som vi njöt båda två lika mycket av. Köpte frukost och åt i soffan och fina kalkonbitar som vovve fick smaka av. Det är mys det. Och jag mår bra. Så där väldigt bra och ibland önskar jag man kunde spara den där känslan. Liksom lägga undan den i en liten ask, hänga den i en berlock runt halsen och ta fram den de där svarta dagarna. Dagarna då den här fina känslan är lika avlägsen som andra galaxer. Men det enda jag kan göra är att försöka hålla kvar den här känslan så länge de går. Förvalta den väl.

Ska börja med att mysa lite till här i soffan, titta på tv, läsa en skvallertidning och sen plocka undan lite efter gårdagens hemmaspa jag hade. Jag skulle få besök idag. Manligt besök men jag tror inte han dyker upp och nej det gör mig inget heller. Det blir en tur till gymmet i alla fall för nu är det bestämt att om tre veckor håller jag min första klass. Tjohooo vad skoj det ska bli. Jobbigt men skoj.

Berätta, vad gör ni idag denna söndag?

lördag 22 januari 2011

Till dig om du är här någon gång!



Jag vet inte riktigt varför men det hugger till i hjärtat varje gång jag hör den här låten. Eller alla låtar Rasmus sjunger. De påminner mig om honom och jag kan inte säga varför. Kanske för att han tycker om den, fast jag är inte ens säker på det. Men det är enda gången jag kan känna att det smärta lite där i hjärtetrakten och jag kan se honom framför mig igen. Konstigt det där. Att det är lätt att få bort någon från tankarna men svårare att få bort de ur hjärtat.

Jag undrar hur han mår? Hur han har det? Om han träffat någon? Tänker han någonsin på mig och våra möten? Är han är och läser någon gång?

Just nu tänker jag i alla fall på honom. Den där fina sjuksköterskan jag mötte en dag i September på akuten i Falun. Jag föll för honom vid första ögonkastet men det enda jag har kvar efter honom är ett ärr över läppen.

Hoppas du har det bra vännen!

Nybadad...

...mjuk och skön både invändigt och utvändigt. Invirad i gosig morgonrock och maten som jag fick framkörd till dörren är uppäten. Det enda jag saknar är ett glas vin. Okej då... ett knä att lägga huvudet i också men det lyser med sin frånvaro. Men jag klagar inte. Inte idag.

Idag är det okej att mysa själv i soffan!

Vad gör ni denna lördagkväll?

Skenförälskad!

Kan man vara det? Som när man är skengravid. Kroppen beter sig som om den vore förälskad men du själv är helt övertygad om att så inte är fallet. Men ändå gör det ont. Sårade känslor, svartsjuka som sprider sig likt granatsplitter i min kropp och frustrationen över att inte kunna och inte våga sätta ord på mina känslor gör att missförstånd är oundvikligt. Vilket gör att allt bli ännu värre. Och det gör än mer ont.

Glädjen över att ha fått känna sig speciell, utvald, omtyckt och att ha fått vara någon nära igen byts ut mot osäkerhet. Sorg över det som inte blev och känslan av att aldrig duga eller vara bra nog kryper under mitt skinn och förpestar de finaste av minnen. Var allt en lek? Ett spel? Och min sanning är inte längre verklighetens utan något jag skapar själv i mitt huvud för jag är vad jag tror vi kan kalla för skenförälskad och lider av ett krossat hjärta som egentligen inte finns. För det kanske blir så när huvudet vill men inte hjärtat, och det gör också ont.

Nu är allt på sin rätta plats igen. Och jag är tacksam för det för där jag inte fick det jag så starkt längtar efter och så gärna vill ha så fick jag en underbar vän istället. Och vänner finns ofta kvar hela livet men sällan varar kärleken samma tid. Så istället för sorg försöker jag känna glädje. Och jag är glad att få ha någon så underbar vid min sida.

Lova att alltid stanna där fina underbara M!

Kött och blod!

Behöver närhet. Nej inte den närhet jag hade i natt. En vän från förr som lät sina händer mjuka upp mina fötter och en arm runt min midja när vi intog sömnen ihop. Jag behöver närhet av kärlek, åtrå och passion.

Trött på bekräftelse genom ettor och nollor och ett namn på en mobildisplay. Behöver närhet och värmen från kött och blod. Bekräftelse som viskas i mitt öra av en hes manlig röst.. På riktigt. Inte som ord som skrivs av händer över ett tangentbord i brist på riktig kärlek.

Trött på att se vackra män på en rörlig bild på en flimrande skärm. Prata men ändå inte höra ord. Behöver nakenhet mot min hud, känna en doft från en manlig kropp. På riktigt. Låta mig förföras av en känsla i mitt bröst. Av kemi mellan två som möts i verklighetens land. Inte i en rymd utan mänsklig kontakt.

Finns det?

Reborn!

20-01-2011 fann jag mina rötter!

Pappa jag älskar dig!

torsdag 20 januari 2011

Helvetesnatt!

När jag väl lyckades somna ifrån mitt bultande huvud tog det inte många timmar innan jag vaknade igen med en ännu värre värk. Och ångest. Den kommer ofta krypande när jag inte är okej, när jag inte kan sova eller låter tankarna mala på. Men jag kan inte så mycket göra. Så där låg jag med ett huvud som hotades att sprängas och en ångest som grävde sig in i min kropp. Ingen mening att kämpa emot. För desto djupare gräver den. Det är som att bara låta sig öppnas upp, släppa in den för då ger den sig liksom av fortare. Men de minuterna när man slår upp portarna och välkomnar den är dödsminuter. Jag vänjer mig aldrig vid känslan fast jag haft den som följeslagare i så många år. Allt för många år.

Därför är jag trött idag. Som en trasa. Våt och sladdrig. Vill åka hem nu.

onsdag 19 januari 2011

I morgon bär det hem...

...och längtan kryper i min kropp för jag vill hem till lakanen i min säng, min nystädade lägenhet och doften som möter mig i dörren. Jag har huvudvärken från helvetet så leendet på bilden är inte på riktigt utan ett leende till någon som ville se. Någon som skickade ett sms fel idag som hamnade hos mig och tycke uppstod. Så konstigt. Så roligt. Eller någon som leker en lek med mig igen. Många gör ju det. Jag hamnar ofta i klorna på skojare. Såna som har till uppgift att leka med hjärtan.

Han beskrev en man jag drömt om. Så det kan nog inte vara på riktigt. Hur stor är chansen? Jag får ett sms som hamnat på villovägar och så är det mannen i mitt liv.

Ska sluta drömma nu!

tisdag 18 januari 2011

Att tänka på...

...är en hel del har jag fått erfara nu när jag inte längre bara skriver för min egen skull eller för min lilla skara som följer mig här. Nu när orden helt plötsligt analyseras och vänds och vrids på och det är någon person jag bara läst om i tidningen som beslutar om jag är bra nog eller inte. Och än så länge har det varit bra. Fick lite konstruktiv kritik som jag tog åt mig och efter det fick jag höra att "chefen" var så nöjd så. Och nej, till skillnad mot vad vissa tror så är det varken min stavning, långa meningar, ändelsefel eller annat grammatiskt tjaffs som det varit diskussion om utan helt andra saker.

Något jag helt plötsligt måste tänka på när jag skriver för sajter som de jag gör mot betalning så är det att jag inte kan använda vilka bilder som helst. Det är en djungel med bestämmelser där ute och det gör det jättesvårt för mig med tanke på att mina bilder är halva mitt inlägg. Och jag får inte skriva för långa inlägg för det blir tråkigt oavsett hur bra och fängslande jag än skriver (deras ord) så det gör ju att vissa inlägg kanske får delas upp på flera. Och så får jag gärna använda kursiv eller fetstil  för att göra inläggen mer levande. Detta är ju såklart jättebra för mig att få denna konstruktiva kritik för den utvecklar ju mitt skrivande. Men jag är ändå förvånad att jag inte fått kritik för de sakerna jag blev fullkomligt sågad vid fotknölarna för i kommentarerna här inne. Och det gör mig ju såklart väldigt glad att det inte är de sakerna som är viktigast. Det är ju känslan jag vill förmedla med innehållet i mina texter. Då blir små stavfel och annat av mindre vikt. Hoppas jag i alla fall. Och ingen blir gladare än jag om jag blir bättre på även det i framtiden men just nu är jag ju bara så glad att jag blir uppskattad för mitt skrivande. Inte för min grammatikkunskap.

Silence!


Antingen förstår du inte hur ledsen du gjort mig...



...eller så bryr du dig helt enkelt inte!

Skruva upp mig!

Tog med frukosten upp på rummet och möts av städerskan med huvudet nere i min toalett och hon har bäddat sängen som jag ville krypa ner i igen. Nu får jag ligga på överkastet och Jocko får kötbullar medan jag äter leverpastejsmörgås och funderar på hur jag ska komma igång med den här dagen. Det är två timmar sen.

Gör kundresearch (läs surfar runt och kollar dålig tv) och jag vet att jag inte kan göra något åt de här dagarna när energin ligger kvar under täcket i sängen. Jag borde.... jag skulle.... men när inget står inskrivet i min kalender är det som jag inte fungerar. Måste ha en plan, ett schema, struktur. Jag får dåligt samvete. Men det är inte tillräckligt starkt för att kicka igång mig. Har bara jag såna här dagar? Då man önskar att man hade en autopilot, en on/offknapp eller en sån där uppdragarskruv i ryggen.

Men jag bara ligger här!

måndag 17 januari 2011

Måndagslista!

* Frukost med kollegan K (tidigare kallad C men hans namn stavas med K)
* Kundmöte och ja jag sålde men dock inte för någon jättesumma.
* Samling och skitprat på hotellet med kollegan J och P.
* Lunch med kollegan P på Sibylla (tog dock ett nyttigt allternativ)
* Följde med kollegan P på hans kundmöte.
* Lönesamtal med chefen (2500 mer i månaden och vi tackar för det)
* Träning på hotellets gym med kollegan J och P.
* Middag med alla kollegorna (P, J, K och M)
* Dusch och sängmys
* Skriver meningslösa blogginlägg.

Har egentligen mer att avhandla men jag skriver det på singelbloggen då det är ämne att avhandla där. Har absolut inget ett göra med att jag får betalt. (Va fan jag har inte hur mycket som helst att avhandla så det blir ju att prioritera)

Syns där då!

Monday in my heart!

Varför det? Bara därför. Känner det blir en bra dag. Det måste bli en bra dag. Första mötet om en timme och jag känner på mig att jag kommer sälja. Klart jag gör. Självklart!

Hoppas ni får en underbar måndag!

söndag 16 januari 2011

Framme!

Det tog sex timmar istället för fyra och jag har suttit i långa bilköer, kört på vägar täckta av is, blivit omkörd av de som verkar vilja leka med döden och åkt förbi skyltar vars namn på orter jag bara hört i gamla barnvisor.

Nu ligger jag åter igen på ett hotellrum med älsklingen under sängen och i morgon blir första dagen ute på fältet med de nya produkterna. Jag är lite nervös. Tycker inte om när jag känner att jag inte har hundra koll på allt. Men ingen av oss har det just nu men vi tror på det här.

Sen skulle jag vilja skriva om saker som gör mig väldigt ledsen. Om människor som gör mig väldigt ledsen. En del som jag bryr mig väldigt mycket om, en del som jag skiter fullständigt i och helt plötsligt flyter det liksom samman. Och jag önskar jag kunde få göra som jag brukar, sätta ord på det. Men det går inte. Så jag låter bli och hoppas att det som gör ont och gnager i mitt bröst försvinner av sig själv.

On the raod again!

Jag känner inte alls för att sätta mig i en bil och köra 40 mil just nu. Det är söndag och den ska man tillbringa hemma i lugn och ro. Inte behöva tillbringa den i en bil för att ta mig iväg på jobb. Men så är det sagt och så får det bli. Kollegorna vill åka redan vid tolv men själv är jag inte ens halvfärdig. Jag sitter bara och njuter av min fina städade lägenhet men det är väl bara att dra sig upp ur soffan och packa den där förbannade resväskan IGEN.

Hade sett fram emot en månad hemma i Gävle. Så var det meningen från början. Att vi skulle jobba på hemmaplan och ingen var gladare än jag som tillbringat alla veckor på hotell sen jag började i augusti över att få sova i min egen säng men tji fick jag. Enda fördelen är att vi ha nya produkter men jag hade knappast räknat med att få ge mig iväg längre än vad vi någonsin varit innan. Men det är bara för några veckor, sen blir det tydligen Uppsala igen och dit är det lagom avstånd.

Bla bla bla, ska inte tråka ut er med mer jobbsnack utan lämna er för att packa.

Tänk på mig som får sitta i en bil hela denna söndagen :o(

lördag 15 januari 2011

Det där med att dejta!

Jag borde ha lärt av mina misstag men man gör ju sällan det men en sak är säker, inget mer dejtande över nätet. Dejtingsidor, facebook och bloggar, skitsamma vilket för det är att be om ont i bröstet när allt sker öppet och man helst skulle vilja slippa se saker man behöver springa på vareviga dag sen.

Och det finns någon som jag har börjat tänka en del på igen. Ja igen för vi träffades för 1,5 år sen men sen rann det ut i sanden. Jag hade hjärtesorg då också och hur bra det är att träffa någon annan då vet vi ju nu. Men vi har hela tiden varit vänner på facebook men inte haft någon direkt kontakt. Någon sporadisk hälsning ibland och nåt snack om en fika när tillfälle ges. Men varje gång jag varit inne på hans sida och kikat runt har jag tänkt att fanken vilken fin kille det där var egentligen. Och han är väldigt fin att titta på.

Jag vet inte hur många av er som var med på den tiden på min första blogg men jag skrev om vår dejt för han lyckades nämligen låsa in sin bil i parkeringshuset på Åhlens. Och det skulle varit så lätt för honom att ta chansen när jag erbjöd honom sängplats men som den gentleman han är så tyckte han inte alls det var passande. Efter många samtal kom en vakt och öppnade till honom. Och just det där etsade sig fast i mig.

Vi har börjat messa lite fram och tillbaka igen men han bor inte kvar i stan utan ca tio mil bort så det är inte lätt att ta den där spontanfikan. Och det är lite svårt med kommunikationen då jag skriver på svenska och han svarar på engelska (ja han var ju som jag berättade då en vit sydafrikan) och ibland har jag svårt att förstå tonen i hans sms. I vilket fall har jag bestämt mig för att jag tänker inte träffa någon nu innan jag får chansen att träffa honom igen. Har liksom inte riktigt kunna släppa det där mötet och funderat på om det skulle kunna finnas något där. Vi hade en supermysig dejt med massa prat och bara en kram som avslutning. Precis som det ska vara.

Inte en aning när det kan bli men jag har knappast någon brådska.

The Partypingla is DÖD!

I vilket fall känns det så. När alla vännerna ska ut på krogen och vill dra med mig på fest men jag kan inte göra slut med soffan. Jag somnade som en stock efter en runda på gymmet och en snabbis på stan. En liten stödvila bara men den fick mig mer trött än pigg så därför sitter jag nu här själv medan vännerna gör sig redo för krogen. Jag må vara tråkig men jag tror ändå jag kommer känna att det var rätt beslut i morgon när jag klockan tolv ska sätta mig i bilen och köra de 40 milen till Ö-vik där vi ska tillbringa de närmaste veckorna.

Sen är inte min mage speciellt partyvänlig just nu. Jag släpper ut gaser som hade fått de att behöva utrymma lokalen om jag hade varit där. Kan knappt vara i närheten av mig själv. Prutt, prutt!

Är det nån mer än jag som sitter hemma denna lördagkväll och är tråkig och fiser?

En kiss-and-tell-historia....

....på singelbloggen ;o)

Älskade vän!

Familjen är de vänner vi själva väljer!

Vet ibland inte hur jag skulle klara mig utan mina vänner. De är den familj jag inte kan ha nära. Och ibland är jag extra tacksam för mina vänners hjälp. Som idag när Azita kommer hem och väcker mig tidigt och drar upp mig för att få ordning på den röra jag försökt få bukt på så länge men suttit fast i något jag inte kunnat sätta ord på. På lite mer än en timme har vi lyckats fixa och göra det jag inte lyckats med på månader. Det krävs egentligen så lite men när man befinner sig där jag gjort är även det där "lite" som att bestiga det högsta berg. Nu gjorde vi det tillsammans och jag känner en lättnad obeskrivlig i ord.

Tack snälla älskade du för att du finns!

fredag 14 januari 2011

Lägger mig utan ord jag hade behövt...

...och funderar på varför det som är viktigt ena dagen bara är till besvär nästa?

Kopia om fredagsmys!

Jag skriver ju som ni vet en singelblogg och jag skriver och skriver men har inte en aning om någon läser. Är ni där och hälsar på? Ni är så tysta. Börja känna mig ensam där :o(

Jaja, om ni inte kommer dit så får jag väl ta med en del inlägg hit.

Detta är dagens singelblogg om fredagsmys!

Så mysigt. Fredag. Slutar tidigare från jobbet. Åker och handlar lite gott till mig och älsklingen. Köper en flaska vin, äh, jag tar två. Man vet ju aldrig. Åker hem och tappar upp ett bad och öppnar ena flaskan och tar med mig ett glas vin in i det stearinupplysta badrummet. Kryper ner i det varma badet och känner hur avslappningen sprider sig i min kropp. Sluter ögonen och njuter. Ytterdörren öppnas och han är redan hemma. Han ropar hej men jag svarar inte för jag är långt borta i en dimma. Efter en stund står han vid badkarskanten, knäpper upp sina jeans och drar tröjan över huvudet och anblicken av hans nakna överkropp får det att gå varma ilningar genom hela kroppen och ner mellan mina ben. Han kryper ner hos mig i det varma vattnet och möter mina läppar med en het kyss.

Efter en het stund tillsammans i badkaret går vi upp och medan han går ut i köket och börja fixa lite med maten är jag kvar i badrummet och tar hand om mig själv lite extra. Smörjer in min kropp med väldoftande lotion, lägger en fet inpackning i håret och virar en handduk om. Skrubbar mitt ansikte och avslutar med en skön ansiktskräm. Lagom tills jag är klar ropar min älskling att nu kan jag ta plats i soffan. Inkrupen i min mjuka morgonrock intar jag plats bland de pluffsiga kuddarna och lutar mig tillbaka och ser på medan maten dukas upp framför mig. Sen avnjuts en skön och slapp fredag tillsammans framför tv:n.

Fast vänta lite nu. Vem fan är han? Vart kom han ifrån? Det enda som stämmer i det där är att jag har ett badkar, ingen karl och vad jag vet så har jag inte ens nån morgonrock.

Det där jävla fredagsmyset är inte alls lika mysigt när man kommer hem till en tom lägenhet, får sitta ensam i den där soffan och inte har någon att dela den där flaskan vin med. Jag kommer inte ens orka ta mig till stan och köpa en flaska vin men det kan jag ju knappast beskylla någon karl jag inte har för. Och middag? Det enda jag kommer orka göra i kväll är att hälla upp filen i en skål och piffa till med lite musli. Vilket jävla fredagsmys va?

Men jag vet också att jag kan hälla upp det där badkaret med varmt vatten och fixa bubbel. Jag kan köpa mig en flaska vin och dricka hela jävla flaskan själv om jag vill och pizza.nu är superbra på att fixa fram käk snabbt till dörren för några extra tior och om jag tänker efter så hänger det nog en nopprig gammal morgonrock bakom sovrumsdörren.

Fast hade jag erkänt det så hade jag ju inte fått vara så där bittert avundsjuk på alla de som har den där mannen att ha det där jävla fredgasmyset med!

Och det är en förmån vi singlar har, att få vara bittra och gröna av avund.

Ha nu en jävla mysig fredag!

Tick, tack, tick, tack...

...och jag lovar jag hör varenda sekund som segar sig fram. Jag har inte ändrat ställning sen jag kom till kontoret klockan åtta utan sitter fortfarande och stirrar rakt framför mig. Rakt in i den brusande skärmen. Stirrar på telefonen som om jag bara stirrar tillräckligt länge så ringer den av sig själv upp till kunderna jag borde ringa. Stirrar på almanackan för nästa vecka som borde ha minst 12 möten inbokade men bara har fyra men om jag stirrar tillräckligt länge kanske den fyller på med möten av sig själv.

De flesta har gått hem för helgen nu men jag sitter kvar. Vet inte varför för jag kommer inte att få mera gjort ändå. Men det känns bättre om jag är kvar för mitt samvete även om jag bara sitter och stirrar på den brusande skärmen. Har ändå inget att åka hem till. En tom lägenhet som behöver städas. En ensam fredag i soffan. Shit vad positiva vi är idag då!

Äh, lika bra att packa ihop och inse mig besegrad. Det blir inte bättre än så här!

Nu tar vi helg!

Reminder...

En liten nyfiken fråga!

Hur många timmar behöver du sova för att inte känna dig som en zombie nästa dag?

torsdag 13 januari 2011

Det blev precis som jag trodde...

...ett jävla bölande, som om syndafloden hittat sitt utlopp genom mina ögon och tårarna ville aldrig sluta rinna och jag förbannar mig själv för min ynklighet. Och ju mer jag gråter ju hårdare slår jag mig själv. Sitter i den där fåtöljen med benen uppdragna och snörvlar och hulkar och försöker hitta nån väg ut från min egen eländighet. Och han sitter där och lyssnar och försöker styra mig in i något slags förnuft. Det är lönlöst just då och jag inser att det bara är att acceptera de där dagarna. De där tankarna och de där känslorna. Och efteråt är jag den där urvridna trasan igen. Något lättare i bröstet. Trött.

Jag orkar inte träna i det tillståndet. Men jag är förnuftig nog att inte åka hem till ensamheten utan beger mig hem till fina älskade vännen. Och hon får mig att skratta och jag inser hur jävla lyckligt lottad jag är att ha mina vänner som kan lyfta mig upp ur det där tillståndet. Hon tar mig med på en shoppingrunda och helt plötsligt finns inte den där klumpen i bröstet kvar. Den försvinner någonstans mellan Glitter och Gina Tricot eller kanske det var redan i bilen på vägen dit när vi skrattar sådär hjärtligt ihop.

Och jag skickar ett sms till honom som såg alla mina tårar bara några timmar innan för att tala om att jag är okej nu. Jag vill att han ska veta det. Att jag mår bra och att jag har en vän där som fått mig att skratta. Men jag behöver ju de där tårarna hos honom också. Hur ska jag annars kunna uppskatta de där skratten med mina vänner?

Sen vill jag säga förlåt. För just nu är jag jävligt dålig på att hälsa till er. Jag läser hos er allihopa men är för trött för att kommentera. Det tar på krafterna att hålla igång tre bloggar (som just nu är fyra) och det känns som jag är helt tom på ord efter alla inlägg är skrivna och därför blir kommentarerna hos er lidande. Förlåt. Men jag läser och gläds med er som är glada och nykära, lider mer er som har det jobbigt och har de där svackorna jag själv har och följer era liv med barn och strul med pojkvänner, jag lovar!

Bläää....

Ungefär så. En sån där dag då allt liksom går emot mig. Varenda samtal på jobbet har varit av dra-åt-helvete-sorten. Antingen slänger de på luren i örat på mig eller är de bara allmänt otrevliga och i min mening bara jävligt dryga. Mailen jag får är av samma sort. Kunder som hotar med jurister för att de själva inte hör av sig i tid och bla bla bla.... Vill gå hem NUU!

Och jag har nog hela kroppen full av PMS för jag vill bara gråta hela tiden och ingenting, och då menar jag verkligen INGENTING känns roligt just nu. Kan jag gå och lägga mig och sova en vecka kanske?

Klockan fyra ska jag sätta mig i den där fåtöljen och jag har nog inget vettigt att säga alls mer än TYYYCK SYYYND OOM MIIIG och så gråter jag en skvätt. Men senare i kväll ska jag motvilligt ta mig till gymmet för jag tror att det kommer vara bra för mig. Fast speciellt sugen är jag inte. Vill hem och lägga mig i soffan under en filt och mula in choklad i truten.

Fan vad jag hatar de här dagarna! Hur många såna finns det egentligen?

onsdag 12 januari 2011

Men ändå...

...så kommer det över mig. Kanske just för att jag kände mig säker. Den där viskande rösten höjdes för ett ögonblick och jag funderar...

Ren i hjärtat!

Det var ett tag sen jag kände så. Ja som jag gör just nu. Sådär ren i hjärtat. Kan bäst förklara det så. Det sitter liksom ingen speciell där och spelar kärlekssånger just nu och det senaste året har det suttit någon där nästan hela tiden och spelat. Men mest sorgliga kärlekssånger. Nu är det nästan helt tyst. Någon som viskar till mig ibland men rösten blir svagare och svagare. Så jag känner mig ren på något sätt. Ren i hjärtat!

Det kan bara innebära att det finns plats för någon annan som vill sjunga kärlekssånger för mig snart. Bara den där viskande rösten blir helt tyst. Fast kanske det är så, att det alltid kommer att finnas lite viskande röster där inne i hjärtat och kanske ska vi låta det vara så.

Vi säger det. Lite viskande röster är nog ingen fara. Så länge hjärtat känns rent!

Trött, hungrig och sugen...

...på alla sötsaker du bara kan tänka dig. Det är den tiden på månaden då det i alla fall är okej att skylla obscent svullande på att jag är kvinna och det är precis det jag tänker utnyttja när jag proppar munnen full med vad jag nu kommer över. Och på tv ser jag det ena efter andra matprogrammet och blir bara mer och mer sugen... på ALLT!

Vi fick sluta tidigare idag vilket var skönt för oss som hade 20 mil att köra och det var ett mirakel att jag inte somnade bakom ratten på vägen hem så trött var jag. Och det finns absolut ingenting att berätta idag heller och nu har jag sjunkit ner likt en gråsten i soffan och kommer troligtvis inte komma härifrån mer i kväll. Möjligtvis att jag ska förbarma mig över hunden så han får en sista kisserunda innan sängdags.

Just nu saknar jag faktiskt den här fina killen för det hade varit mysigt att få se sista delen av hans favoritserie med honom i kväll. Ligga i hans soffa och kanske få fötterna killade och bara mysa. Det är vi bra på när vi träffas. Nu kommer han säkert att ensam mula i sig resterna av mina Pringles som jag lämnade sist jag var där. De som jag hade gjort vad som helst för att få ha här hos mig istället och stilla mitt gottesug. Det enda snacks jag har hemma är minimorötter och naturella nötter. Iiiiiiiinte direkt det jag vill ha just nu.

Ja ännu ett bla bla bla inlägg men mitt liv är inte roligare än så just nu!

Tjohopp!

tisdag 11 januari 2011

Om nån ba skulle undra...

...så tog jag bort bilden från succéfotograferingen med Bingos assistent (ja han som hjälpte mig att stoppa in falukorvsbenen i stövlarna) därför att jag blev helt överhopad av massa modellerbjudande som jag såklart måste tacka nej till. Så jobbigt ba!

Jorosåatte!

Utbildning hela dagen...



...och givetvis är min älskling med och ligger brevid på golvet. Han är allas älskling så det går knappast någon nöd på honom. Vi går igenom alla de nya produkterna vi ska börja sälja nästa vecka men det känns som jag skulle behöva minst en månad för att få allt på plats i huvudet. Men på måndag är det skarpt läge.

Finns inte så mycket att tillägga idag. Hur intressant är det på konferens liksom? Ja om man såg den nya dokusåpan igår så går det tydligen att göra TV även om något så osexigt som just det. Här är det inga skandaler att skriva om i vilket fall. Inte ens lite ligga blir det för en stackars singel som mig. Här får man allt ligga ensam på hotellrummet med hunden som enda sällskap. Dåligt med material till min singelblogg just nu så nu gäller det att använda sig av mitt arkiv av gammal skåpmat. Men där finns en del i det där arkivet så jag ska nog lösa det också.

Nu är jag trött och har som sagt inget vettigt att skriva så jag ska sluta babbla skit.

Hej hopp!

måndag 10 januari 2011

En sån där knapp...

...skulle jag vilja ha ibland. Som när nätterna är som den i natt var. Sömnlös med grubblerier och en ångest som kastar en fram och tillbaka i sängen helt utan logik. Det slutar med dålig sömn som i sin tur resultera i ångest på morgonen när jag borde vara pigg och klar för att ge mig iväg. Istället kurar jag ihop i fosterställning under täcket och förmår mig inte att gå upp vilket i sin tur resultera i att kollegan som ska hämta upp mig klockan sju för färden mot Sundsvall får åka utan mig. Och det i sin tur resultera i ännu mer ångest över att jag är en dålig anställd och jag skickar ett sms till chefen och försöker vara så ärlig som möjligt om mitt tillstånd.

Jag drar mig upp till slut. Packar väskan som så många andra måndagar men denna måndag är det extra tungt men jag vet att ingenting bli bättre av att ligga kvar i sängen och låta ångesten äta av mig. Kollegan P ringer och är snäll och förstående och givetvis ger det mig ytterligare ångest över att jag är så patetisk och låter mig dras ned så här. Var är den där on/offknappen när man behöver den? Sätter mig i bilen och styr mot Sundsvall. Fyra timmar för sent men jag är i alla fall på väg vilket gör att vilddjuret släpper sitt hårda grepp något om mitt bröst.

Och när jag checkat in på hotellet och lägger mig i den där sängen, en av alla de hotellsängar jag legat i det senaste halvåret, så känner jag lugnet lägga sig som en varm filt över mig. Som att komma hem nästan. Tänk att det är DET som helt plötsligt känns tryggt. Jag har bott så mycket på hotell att det har blivit som en fristad. Jag analyserar inte så mycket. Drar filten tätare om mig och somnar och vaknar igen när kollegan P ringer och säger vi ska träffas och äta. Och det gör vi. Och allt känns bra igen. Kanske jag bara behövde komma in i vanliga gängor igen. Göra det där som jag alltid gör.

Som sagt, jag analyserar inte så mycket. Nu är det okej i alla fall!

En sån dag idag!

söndag 9 januari 2011

Jag vill inte dö nyfiken!

Jag tänker överlåta till min fina vän att berätta om min kväll i Stockholm igår, så hur trevlig den var kan ni läsa om här så kan jag ta vid där han slutade! För jag hade ju som sagt andra ärende i stora staden än att våldgästa de manliga invånarna.

Jag fick se Stockholm vakna idag och aldrig har det väl varit så enkelt att köra bil i den staden som det var denna söndagmorgon och första stoppet hade jag på Östermalm där jag och Jocko blev varmt välkomnade av en söt och trevlig tjej vars efternamn är Milton. Om hon är släkt med den stora porrkungen med samma namn vet jag inte för jag vågade inte fråga. Hon visade oss ner (ja Jocko och mig för han var fortfarande med) i en källarlokal som tydligen är Bingos nya studio och den liknade mer en lagerlokal än en flådig studio som jag hade förväntat mig men hon ursäktade röran med att de som sagt precis hade flyttat dit. Hon presenterade mig för en ung och smal kille med breda läderband på sina handleder som hade ett betydligt fastare handslag än vad hans kropp vittnade om. Det var Bingos assistent och han som skulle fotografera mig.

Ja jisses säger jag bara. Eftersom jag ska vara anonym så kom vi överens om att jag skulle ha min fina paljettmask på mig som jag hade med mig men mycket mer än så hade jag inte förberett. Men inga problem. Söta fröken Milton hade klänningar med sig och så visade hon en bild på hur hon hade tänkt sig att jag skulle sitta. Bilden var på en nätstrumpbeklädd Rihanna i någon sexig korsett. Okej! Men skor? Jag har inga skor med mig mer än de ridstövlar med låg klack jag hade på mig. Inga problem. Bingos assistent tar fram en stor låda med massor av skor och där hittar fröken Milton en par stövlar hon tycker passar bra till ändamålet. Det här blir jättesnyggt utbrister hon och jag ser nog ut som en fågelholk när jag stirrar på stövlarna hon håller upp. Ett par svarta lårhöga latexboots med skyhöga klackar. Klänningen hon valt ut är ett kort axelbandslöst fodral med strasspärlor över bysten. Men, säger hon när hon ser min lite oroliga fladdrande blick, det är ju viktigt att det känns som du. Okej? Jo men självklart. Den lilla söta dockklänningen jag har på mig är ju nästan exakt lika sexig som fodralet hon valt och steget från mina knästrumpsbeklädda ben är ju bara ett litet microskutt från de där yberporriga BDSM-stövlarna. Klart den där utsyrslen är JAG!

Jaja tänker jag. Nu är det ju så att jag ska vara anonym och bloggen skrivs ju av mitt alterego så vad fan, jag kan väl låtsas vara Ylva Marie Thompson för den goda sakens skull. Ingen vet ju att det är jag. Så... jag går in på toaletten och ålar mig i det där fodralet och försöker lägga brösten någorlunda tillrätta så de inte ser ut som två deformerade  muffins. De har en tendens att göra det i den typen av klänning om man inte är berikad med siliconbröst. Sen var det ju det där med stövlarna. Jag är ju inte en av de där smala långbenta Slitzmodellerna som säkert befunnit sig i de där stövlarna innan mig och har man som jag mer falukorvsben än Janne långbensben så blir det liksom lite besvärligt. Inga problem. Bingos snälla assistent fick agera skohorn, fast egentligen var han nog mer som Emils mamma som stoppade korv innan jul för ungefär så kändes det. Han höll god min när han pressade ihop dragkjedjan och hade fullt schå med att hålla fettet innanför när han skulle dra ihop det stramande blixtlåset. Men till slut satt klänningen och stövlarna på plats och jag lovar, jag andades inte en enda gång så det är tur att jag har mask på bilderna för annars hade jag nog sett ut som någon av smurfarna med mitt blåa ansikte.

Och en sak ska ni veta. Det är skitlätt att agera fotomodell hemma själv framför spegeln. Jag vet precis vilken vinkel jag är snyggast i och jag har massor av snygga poser jag har tänkt att använda om jag en dag skulle bli upptäckt och få ett modellkontakt. Efter idag lägger jag nog de planerna på hyllan. För med en lysande lampa och en smattrande kamera i fejjan blir man stel som en pinne. Alla mina snygga poser var som bortblåsta och jag kände mig mest som lilla Griseknoa i gummistövlar där jag stod och försökte hitta nån annan pose än jag-är-skitnödig-och-behöver-en-toa-nu-annars-kommer-det-i-stövlarna.

Fröken Milton log och försökte så gott hon kunde att styra min vandrande-pinne-stela-kropp och vad Bingos assistens tänkte vill jag inte ens veta. Kan också säga att jag vägrade att titta på bilderna när vi var klara. Tänka er! Linslusen Petti totalvägrar att se bilder tagna på sig själv! Jag väntar tills de är färdigretuscherade och jag har blivit 30 cm längre och 15 kilo lättare för det hoppas jag verkligen att de tänker ordna.

Ja så var det med det i alla fall. Sen bar det iväg till Hilton Hotell för den där castingen. Ja jag vet. Jag skulle inte men som sagt, jag vill inte dö nyfiken. Det var hur odramatiskt som helst och jag var åtminstone inte den äldsta där. Tydligen ska de gå tillbaka till det ursprungliga formatet som det var från första början. Ja med gamla gubbar och tanter som jag. Det var en intervju framför kamera och nästan alla hennes frågor handlade om mitt singelliv, hur drömkillen ser ut, vad jag vill ha ut av ett förhållande och när jag hade sex senast. Jag trodde det var Big Brother, inte Bonde söker fru. Intervjun slutade med att jag fick välja mellan att sjunga någonting eller dansa, ja eller om jag ville göra en charad eller något annat skoj. Ehhh, ursäkta??? Nu hade vi hamnat i Dolda kameran helt plötsligt. Men gissa vad jag gjorde? Jag sjöng Kan du vissla Johanna. Nääee, det gjorde jag såklart inte.

Jo då, så här var min söndag. Helt normal alltså.Nu orkar jag inte skriva mer om den här dagen... för nääee, den var inte slut där men det ämnet hör hemma på en annan blogg så kikar ni in där vid ett senare tillfälle så får ni kanske höra resten på den här oooootroligt spännande dagen.

Nu somnar jag snart och jag kommer nog drömma mardrömmar om de där latexbootsen!

lördag 8 januari 2011

Vägen till mitt hjärta...

...går genom mina fötter. Kanske inte riktigt helt och hållet men det kan helt klart vara en genväg dit. Den man som kan behandla mina fötter rätt och med den känsla och inlevelse det kräver för att få mig sådär mjuk och avslappnad som jag blir av att få mina fötter smekta eller killade har ett väldigt stort försprång gentemot dem som inte behärskar den rätta tekniken. För mig finns det inget så ljuvligt som när en man självmant lyfter upp mina fötter i sitt knä och börja smeka och knåda dem helt utan uppmaning från mig. Då dör jag lite. Men det är långt ifrån alla som vet hur fötter ska behandlas. Och det finns också (hemska tanke) de män som aldrig skulle drömma om att ta på en kvinnas fötter. Men då har de nog aldrig sett så söta och väldoftande fossingar som mina. Till min stora glädje har jag aldrig stött på någon man som haft något emot att ta sig ann mina små tassar. När de får reda på hur svag det gör mig är de ofta ganska snabba att visa hur duktiga de är på fotbehandlingar.

Jaja... nog om det. Fick bara lust att avhandla detta ämne när jag hittade den där fina bilden. För så är det ofta med mina inlägg. Jag hittar en bild och så väcker det något i mig och som sen får mig att vilja skriva. Inte som vissa tycks tro att jag surfar runt på andra bloggar och "stjäl" ämnen att skriva om. Hade varit lite jobbigt att hålla tre bloggar i gång med stulet material.

Idag beger jag mig till stora staden i Stockholm igen. I kväll blir det myskväll med film hos fina M som jag fick äran att träffa för första gången förra helgen och jag vet att med hans sällskap kommer det bli en trevlig kväll. Bara vi kan enas om film. Men det är inte bara M:s trevliga sällskap som är anledningen till besöket i stora staden men mer om det kanske jag berättar i morgon.


Kram

fredag 7 januari 2011

Just precis där...

...vill jag också ha min näsa. Det mysigaste stället på en man att få borra in nästippen på. Dra in doften av honom, känna värmen och de små skäggstråna som kittlar och rivs lite lagom. Skulle vilja vara den där lilla kattungen och få ligga där tryggt och vila med kinden mot det där underbara stället, precis under örat, vid halsen. Där män doftar så gott.

Jag har fått krama tre män idag i alla fall. Min psykolog. Han doftar också gott och har den största famn jag någonsin fått krypa in i och krama. Starka trygga armar. Och så min vän Mattias. Men idag var det bara en halv kram snabbt i bilen när vi sa hejdå. Min kiropraktor fick också en kram när vi sa hejdå men han gav mig så mycket mer än bara en kram. Både njutning och smärta är det han bjuder på under mina besök där nere i den där källaren där han har sin mottagning. När jag kom dit var jag öm överallt och han gav mig en underbar massage som fick mig mjuk och skön i både kropp och själ. Vet inte vilket som behövde det mest, kroppen eller själen?

Så idag kan man väl säga att både kropp och själ fått sitt. Själen hos psykologen när jag fick spy ut vad som gjort mig ledsen och förbannad de senaste dagarna. Spy ut min ilska och frustration över att jag låter andra människor påverka mig som jag egentligen inte borde bry mig ett skit om. Men sån är jag. Tar åt mig, tar illa vid mig, och blir ledsen när jag borde bli förbannad... eller inte bli någonting. Bara ignorera.

Och så fika med Mattias. Det är alltid bra för själen. Vänner är bra för själen.

Något annat som är bra för själen är den pizza jag tänker hämta hem och gluffsa i mig till Lets dance.

Känner mig mest trött, och tom. Luften gick liksom lite ur mig igår. Djävla drama. Djävla fjant. Djävla sandlådenivå och jag dras med. Till vilken nytta?  Meningslöst...

torsdag 6 januari 2011