Och jag vet det så väl för mitt bagage finns där vart jag än flyttar, hur långt jag än reser iväg för det finns där i vilket fall. Du kan aldrig fly från dina problem, aldrig gömma dig för det du bär med dig. Det är bara att inse och lära sig att leva med eller i alla fall göra det något lättare att leva med.Tårarna fanns där från det att jag steg in genom dörren. Vi drog över tiden med 45 minuter men han ville inte stoppa mig när orden flödade ur mig och tårarna likaså. Det gör ont. Så fruktansvärt ont och saker jag trodde jag inte behövde beröra mer tvingas upp till ytan och gör sig smärtsamt påminda.
Men han tar min hand, frågar mig om jag är redo att förändra och säger att allt kommer att bli bra. Och jag tror honom faktiskt, men jag vet också att det kommer att bli otroligt jobbigt, att jag säkert kommer att vilja skrika stopp när det gör som mest ont. Jag är rädd. Livrädd. För förändringar är alltid besvärliga hur nyttiga de än kan vara.
För jag vet... jag kan inte fly längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar