Related Posts with Thumbnails

torsdag 31 december 2009

GOTT NYTT ÅR!!

ÖNSKAR PETTIWOMAN!

Till er alla vilsna själar!

Från en annan vilsen själ!

En sak är säker...

...i alla fall och det är att 2009 går till historien när det gäller fällda tårar för min del.

Och självklart avslutar vi årets sista dag med att gråta...

Det ska bli ett nyårslöfte i alla fall, att inte gråta så jävla mycket.
Inte låta saker påverka mig så mycket som det gjort.
Ta allt med en klackspark och låta det rinna av mig som vatten på en gås.
Ingen och då menar jag INGEN ska få nå min känsliga punkt.
Ska skratta åt de som gör mig illa och vända de ryggen.

Kanske bli helt jävla känslokall. Det kanske är så det ska vara.

Japp...fram för den känslokalla Petra år 2010!

Nyårsförberedelsen...

...är nog i full gång överallt. Raketer som ska inhandlas, champagnen ska kylas och mat i överflöd till alla tre och femrätters middagar som ska bjudas på. Klänningar som ska fixas, håret ska rullas och fluffas, slipsen och flugan ska knytas och barnen ska tvättas i öronen och pappa måste raka hakan. Mamma nöjer sig med benen och själv skiter jag i allt vad rakning heter för ingen ska klappa på mig ändå så om jag sticks värre än en igelkott är skit samma.

Mina förberedelse är inga storslagna saker utan jag städar mitt hem och tvättar så jag har rena trosor och strumpbyxor den stora kvällen till ära.

Jag är inte på humör. Har inte varit på humör de senaste två veckorna och att jag inte få kyssa Honom på tolvslaget gör mig inte gladare men jag kommer ha det bra med mina underbara vänner även om kyssarna uteblir.

Vi har pratat i telefon och vi är ganska överens om att vi behöver träffas och prata. Behöver nog bara få vara nära igen och känna den där värmen från varandras kroppar. Då behövs inte så många ord. Jag är trött på att gå omkring och känna så här som jag gör så jag behöver få ro. Inte för jag vet vad som ska ge mig ro men jag behöver nog bara få svar. Fast egentligen vet jag inte vilka frågor jag vill få svar på heller. Det är bara något i min mage som säger att så här vill jag inte fortsätta känna.

Kan det aldrig bara vara lätt...

onsdag 30 december 2009

Nyårskrönika!

Alla är så duktiga på att sammanfatta år 2009 på sina bloggar. En del gör det månadsvis och har full koll på vad som har hänt under året månad för månad. Andra delar upp det i kategorier genom att nämna allt från bästa händelse, bästa resan osv.
Hur fan kontra man det?
Jag har ju knappt koll på vad jag gjorde förra veckan, ännu mindre vad som hände i mars i år. Och när jag funderar så vet jag inte om jag har något kul eller spännande alls att komma med om hur mitt 2009 har varit.

Men bara för att jag så gärna vill vara precis som alla andra så ska jag ändå göra ett tappert försök att sortera upp lite i hjärnkontoret och se om det finns något av värde i arkivet.

Sammanfattning av PETTIWOMANS 2009!

KARRIÄREN
Drev min butik men hela året bestod av vetskapen att den skulle stänga då de franska ägarna bestämt sig för att slå igen fyra st butiker i Sverige.
För mig innebar det att börja tänka i nya banor och en helt underbar möjlighet dök upp att få öppna en ny butik.
Det har varit många turer fram och tillbaka för att få allt på plats. Första mötet hade jag redan i februari och hela våren bestod av möten fram och tillbaka med bank, gallerians hyresvärd, franchisegroup och ägarna till det företag jag ville öppna butik för.
Sen blev det strul och allt låg på is hela sommaren. Hösten kom och då tog allt fart igen.
Nya möten fram och tillbaka och äntligen börja det lossna.

Jag lämnar min gamla butik i november och tanken är att jag ska öppna den nya butiken i mars men inget var ännu helt klart. Så antingen blir jag arbetslös och jobbar min sista dag som egen företagare eller så faller allt på plats och jag blir ny butiksägare.

NU mina vänner är allt klart. Innan jul fick jag besked så japp, det blir en ny butik. Inga papper är påskrivna men jag hoppas att jag inte gör något dumt nu när jag berättar utan utgår från att allt är klart och att inget händer innan papprena är påskrivna.

DEJTING
Har tappat räkningen på alla jävla dejter jag haft. Början av året hann jag avverka en del och alla slutade med samma utgång INGET!!!
En del av killarna var riktigt bra men på det stora hela verkar det som jag bara lyckades hitta idioter av alla de slag.
Tappade sugen rejält och tänkte ge upp allt var kärlek och relationer hette.

KÄRLEK
Mm... så hände något! I början av sommaren fick jag kontakt med någon som stal mitt hjärta.
Inte bara stal det utan krossade det totalt.
Hela sommaren och hela hösten befann jag mig i någon slags kärlekskoma. En historia jag inte vill eller orka skriva om igen men de flesta vet. Men jag kan säga att jag har nog aldrig haft den typen av känslor för någon innan han kom in i mitt liv.
Han har funnits där hela tiden i mina tankar och gör fortfarande men på ett helt annat sätt.
Och ja, vi har fortfarande en viss kontakt även om många säkert inte kan förstå varför.
Men det är min ensak och den vänskapen betyder mycket.

Och att jag kom över det stora sveket berodde helt enkelt på att jag blev räddad. Av en människa som har kommit mig nära och som idag har en speciell plats i mitt hjärta.
Vår historia skulle jag kunna berätta om och om igen. Om hur vi möttes första gången och hur det utvecklades från något som bara var en lek och som bara handlade om lust till något som blev så mycket mer.
Idag saknar jag honom när han inte är mig nära och ja... jag får nog kalla det kärlek.
En kärlek som inte varit helt okomplicerad och som jag in i det längsta försökt stå emot.
Nu inser jag mig besegrad men hur framtiden blir vet jag som sagt inte alls.

VÄNSKAP
I maj tog Azita över cafét utanför min butik och vi fann varandra direkt. Hon har kommit att bli min bästa väninna. Ja innan var det ju bara M&M för hela slanten så jag hade saknat en riktigt nära tjejkompis. Jag har många fina vänner men jag saknade en EGEN bästis. När man kommer ny till en stad har alla liksom sitt så när Azita kom in i mitt liv kunde jag äntligen få känna den där känslan av att ha en riktigt nära väninna.
Jag älskar henne över allt annat och hon har funnits där för mig under alla jobbigheter jag gått igenom detta året. Allt från krossade hjärtan till krossade drömmar.

Jag tänker inte skriva mer än så för det är liksom de sakerna som mitt 2009 har handlat mest om. Det har givetvis hänt massa annat kul och spännande men jag nöjer mig så här!

Nu ser jag bara fram emot 2010 och jag har ju verkligen något stort att se fram emot också. Min nya butik kommer givetvis att ta mycket tid men jag hoppas det kommer finnas tid till en del annat också.

Mest hoppas jag på besvarad kärlek. För det fick jag inte så mycket av under 2009!

Låt 2010 bli kärlekens år...

Back in my bed!

Jag kom upp till slut och lyckades ta mig ner till stan trots isande kyla.
Det är riktigt fint med all snö vi har men cykla kan jag ju glömma så det var bara att ta på sig renpälsskorna och toffsmössa och börja gå.

Det blev frukost/lunch/middag med Azita och en runda på stan för att posta paket och handla sista till nyårsmiddagen i morgon.
Skickade även ett blombud till de räddande änglar som såg till att jag inte behövde ha ångest över att inte kunna betala hyran.
Tack snälla pappa med fru!

Men nu är jag hemma igen och jag borde sätta gång och städa så det blir lite nyårsfint. Vad gör jag då? Jo lägger mig i sängen igen. Den liksom ropar på mig.

Vet inte vad det är men jag är trött, så jäkla trött.

Men jag känner mig glad just nu i alla fall. Han ringde nyss och konstigt vad lite det krävs för att jag ska bli varm i hela kroppen just nu. Det är ju inget ovanligt att han ringer men just nu är jag så kärlekskrank och längtansfull så bara jag få höra hans röst blir jag glad.

Så glad och varm men ändå trött så jag vilar nog en liten stund. Sen lovar jag att städa och vara en duktig och ordentlig flicka.

Vila lite först bara...

Zzzzzzzzz.....

En timme senare...

Ligger fortfarande kvar i sängen.

Blir ingen fika med ena M&M för han har ett möte på jobbet han hade glömt bort!

Magen kurrar förbrilt nu.

Ingen mening att gå och handla frukost. Ska jag försöka göra mig lite i ordning så jag inte skrämmer ihjäl folk när jag går ut med hur jag ser ut och luktar så lär jag inte vara klar förrän jag ska träffa Azita så då kan jag lika väl äta frukost på hennes café.

Så får det bli...

Ny dag...

Ligger fortfarande kvar i sängen och jag kommer liksom inte upp. Kommer inte för mig att göra någonting hur mycket jag än vet att jag har att göra. Ingen frukost hemma så jag bör ju gå iväg och handla och jag ska träffa den ena av mina M&M och fika så jag bör ju åtminstone gå upp och klä på mig. Sen ska Azita och jag handla inför nyår. Det blir en lugn middag hos henne med M&M och kanske utgång efter tolvslaget.

Vet inte varför allt känns segt som tuggumi och varför jag bara vill ligga kvar i sängen utan att göra den minsta ansträngning Är det för att det är sista dagarna på året tro? Jag står med fötterna i startblocket inför 2010 och gör jag för mycket nu så blir det liksom tjuvstart.

Mycket beror nog på allt jag har i huvudet även om en del löste sig igår när jag fick hjälp med det som tyngde mig mest. Men det är mycket tankar kring min saknad efter Honom och hur allt ska bli. Vi har inte träffats på två veckor och det känns mer tomt än jag någonsin kunde föreställa mig. Och mest frustrerande är det att veta att han har mycket på sina axlar men att jag inte kan vara där och stötta och det gör att jag känner att det är ett stort avstånd mellan oss, och då menar jag inte bara milen.

Han skrev en gång:

"På kort tid har du kommit mig nära och det är där jag vill ha dig. Jag vill inte se dig försvinna ut ur mitt liv, du gör mig lycklig, får mig att leva. Du är underbar… "

Jag kan inte mer än hoppas att han fortfarande känner så. Men om framtiden vet jag ingenting.
2010 är jag kanske fortfarande singel och ensam och söker efter han med stort H. För även om jag just nu längtar och saknar Honom så vet jag ingenting. Det känns som det inte riktigt finns plats för oss två just nu. Jag har inte tagit två steg tillbaka men jag har varit tvungen att ta två steg åt sidan. Jag gör det gärna när det finns skäl att göra det. Har full förståelse. Men jag vill inte stanna där. Och det jag funderar över är när kan jag kräva min plats tillbaka? Kan jag nånsin göra det? Har jag rätt att göra det?

Frågorna är många men jag lär knappast få svar av att ligga kvar här i sängen och glo.

nu får jag ta tag i den här dagen. Upp och hoppa och fixa kaffe så man blir människa igen!

Ha en bra dag...

tisdag 29 december 2009

Godnatt!

En glad Pettiwoman!

Hjärta och smärta!

Känner att mycket handlar om saknad och längtan och överallt skrivs det om hjärta och smärta. Det verkar vara en epidemi att längta efter någon just nu.

Jag funderar på en sak. Hur många gånger klarar ett hjärta av att bli krossat? Klarar det verkligen av att bli krossat flera gånger men ändå repa sig helt?

Tänk en kaffekopp som går sönder. Man limmar ihop den men efter ett tag tappar man den i golvetet igen. Kanske man kan limma i hop den ytterligare en gång men sen lär ju koppen vara ganska skör i den där lagningen.

Är det likadant med hjärtat? Blir det skörare efter varje gång det fått sig en törn eller har hjärtat någon form av inbyggt superklister?

Jag fick mitt hjärta krossat BIG TIME för inte så länge sen.
Är det därför jag nu när jag träffat någon som jag känner jag faller för känner mig så bräcklig?
Är det därför det nästan gör ont att älska istället för att känna den där sköna känslan?
Är det därför det känns som om hjärtat snart går sönder av saknad när jag inte får ha honom nära?

Hur ska jag veta att det där superklistret håller? Det känns ju hela tiden som om det håller på att krackelera.

Jag hoppas jag har en tub Karlssons klister hemma fall i fall...

Så du inte glömmer...

...att jag finns här!

Längtar, saknar och håller snart på att gå sönder om jag inte får känna dina armar runt mig snart!

Bara så du vet..

Pizza.se...

...får bli mitt sällskap i kväll.

Ibland...

...blir böner hörda!

Och en sten föll från mitt hjärta!

Jag kan andas igen...

Trött...

Är hemma igen. Hemma i mitt trygga hem. Borde känna mig glad men är bara trött, ledsen och tyngd över allt.

Över pengar som inte finns till räkningar. Jävla A-kassa...
Över känslor som tar kål på mig.
Över längtan efter en famn jag behöver men inte har tillgång till.

Jar orkar inget annat än att krypa ner under täcket och när jag vaknar igen vill jag allt ska vara bra!

Den där ONOFF-knappen jag satte på OFF får stå kvar i det läget ett tag. Synd bara att det är glapp i den jäveln...

måndag 28 december 2009

Centralstationen...

...i Stockholm är väl inte direkt det stället jag känner för att befinna mig på i över 2,5 tim väntandes på tåget hem till Gävle. Men nu är det så och här sitter jag.

Resan hit genomled jag genom att äta en styck torr lussebulle, en chokladbit som sköljdes ner av kaffe i pappmugg som jag lyckades tjata till mig en påtår av. Ett antal damtidningar bläddrades igenom och innan datorn dog hann jag logga in på match.com i ren tristess. det fanns inga frierier från någon snygg hunk denna gången heller. Bara patetiska mail. nu är jag elak men eftersom jag inte riktigt är mottaglig känns allt bara påklistrat och tillgjort och eftersom jag blivit bränd så många gånger av killar från nätet tar jag ingenting på allvar av deras smicker. Tror ändå bara att de vill innanför trosorna på mig och dit kommer de inte ändå!

Medans jag led av tristess på tåget led hunden min av kåtslag. Det fanns en löptik med i kupén och dennes matte gjorde allt för att möblera om bland alla som kom in med hanhundar så det inte skulle bli en hundorgie.

"Skulle du kunna sitta någon annanstans för hon löper? Ja det är ju för din hunds skull"

Grejen är ju bara att det finns liksom inte så många platser för djur så till slut blev det lite svårt att hålla alla på avstånd för just idag skulle ALLA med hanhundar åka tåg. Så det slutar med att det är en hel kupé full med kåtrusiga byrackor som ylar och piper.

Funderar på om jag också kan säga så till alla män nästa gång jag har mens och åker tåg...

"Ursäkta skulle du kunna sitta någon annanstans för jag har min mens och jag blir lite extra kåt då, så för din egen skull så jag inte hoppar på dig kanske du kan sätta dig där borta?"

Så.. nu har jag läst alla mina favoritbloggar, druckit dyrt kaffe och även stationsbloggat. Hur får jag nu tiden att gå en timme till på det här stället?

Nyårskyss!!

Om inte jag får kyssas på nyårsafton kan jag lika väl skita i att fira!

Är det inte det som är lite meningen om man har någon att kyssa?

Trodde jag...

Stänger av!

Orkar inte känna mer nu!

Stänger av...

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

OFF!!!

No more feelings...

Telefonen...

...ringer.

Pratar..

"Säg det Petra, nu har du chansen"

Tillfället finns men jag är tyst...

Kommer aldrig säga något. Sväljer om och om igen.
Är en stor flicka. En duktig flicka...

Lägger på.

Ledsen. Gör ont...som alltid, som det alltid kommer att göra!

Gråter...

Nääää....

....det går fan inte!!

Jag kommer fan inte upp ur soffan idag heller. Blir trött bara jag tänker på att duscha och göra mig i ordning bara för att gå ner till den här hålans centrum.

ORKAR INTE!!

Nä jag vilar lite till här i soffan sen tar jag en kopp kaffe och macka innan jag börjar packa.

Ja..så får det bli!

Tågresan hem...

...börjar närma sig och samtidigt som det ska bli skönt att få komma hem till Gävle igen är en tio timmars lång tågresa inget jag jublar över direkt. Tio timmar på tåg kan bli jävligt drygt och första biten är buss vilket är ännu tråkigare. Får ladda upp med ett antal tidningar och se till så datorn är fulladdad så jag kan fördriva tiden med att läsa skvaller och blogga.

Har några timmar kvar i hemstaden så jag tänkte försöka hinna med att gå ner till stan och besöka mamma på sitt jobb. Har varit här i en hel vecka med inte satt min fot nere i centrum ännu. Mellandagsrean tillbringade vi ju i en en större grannstad med lite fler butiker att välja på så idag ska jag reka de stackars få butiker som finns här.

Hopp in i duschen nu...

söndag 27 december 2009

Ibland blir jag bitter...

...på kärlek och äckliga känslor!!!

Bitter på mig själv för jag låter mig falla och tillåter mig att känna känslor jag inte vill ha.

Vill att allt ska vara rosenrött, pluttegullgull och jag ska gå omkring i ett sliskigt rosa skimmer och inbilla mig att jag är guds gåva till HONOM med stort H.

Tro att jag är dyrkad och oövervinnerlig och att vi ska leva för evigt och bara älska varandra och inget i hela världen ska få förstöra vår lilla kärlekshistoria.

Jag vill få vara flickvännen från himlen som ingen någonsin vill lämna. Ingen kan krossa mitt hjärta eller såra mig och aldrig ska jag känna känslor som svartsjuka, oro eller att jag inte räcker till.

Men det kommer troligtvis ALDRIG SKE!!!

Ja... jag skrev ju att jag var BITTER!!

Tell me...

Are you???

Väskan ska snart packas...

...för hemfärd mot Gävle. I morgon lämnar jag min gamla hemstad och beger mig norrut igen
Det är alltid blandade känslor när jag lämnar familjen efter några dagar ihop för det är både skönt att komma tillbaka till det som numera är mitt hem och sorgligt att lämna det som en gång varit.

Men det är konstigt det där, för när jag rör mig i mina gamla hemtrakter så känns det dels hemvant men ändå så främmande på något sätt. Jag kan gå omkring på mina gamla gator och besöka ställen jag så väl känner till men ändå känns det som det är platser jag bara förut besökt i ett tidigare liv. Som någon slags deja vu känsla. Igenkännande men ändå inte. Känner mig som en främling som inte längre hör hemma på de platserna.

Det har varit några härliga dagar som trots att de egentligen varit ganska händelselösa ändå varit givande och välbehövliga. Jag har bara låtit slöheten och lugnet inta min kropp men nu efter några dagar behöver jag åter väckas till liv. Jag saknar mina vänner, mitt hem, min säng men framför allt saknar jag Honom.

Det ska bli skönt att få börja resan hemåt i morgon men innan dess har jag ett möte jag vill ska bli av. Ett samtal jag skulle behöva ha. Men frågan är om jag nånsin kommer få styrkan till det eller om jag åker hem igen med mina tankar och funderingar kvar inom mig.

Ge mig styrkan någon...

Blir galen...

...om jag inte får närhet snart. Längtar efter händer som smeker, läppar som smakar och tungor som förenas i het dans.

Behöver känna varm hud under mina fingertoppar, smeka en skäggig kind och få känna läppar svullna av kärleksfullt naffsande. Vill känna en längtande kropp nära min som väcker min slumrande lust till liv igen.

Längtar efter att få dra fingrarna genom hår som är lite för långt, få lämna märken efter naglar som klöser i extas. Vill känna ett par hårda höftben mellan mina lår och få krama ett par mjuka skinkor.

Jag blir tokig snart om jag inte får se in i ett par ögon som tittar på mig med åtrå. Vill älska mjukt, hårt och bli tagen bestämt men kärleksfullt och känna en öm hand över min mun som tystar mina skrik.

Saknar händer som kramar mina bröst och fingrar på mina hetaste ställen. Vill få min rygg och höfter smekta och mitt hår i nacken njutningsfullt draget. Fingrar som gräver sig in i mina skinkor.

Behöver bli älskad med och tagen till platser jag bara besöker när jag blundar och njuter.

Behöver dig...

When you kiss me...

lördag 26 december 2009

Mellandagsrean från helvetet!

Så här glad ser jag ut trots all trängsel bland reagalna människor som sliter och drar i de stackars plaggen och med panik i ögonen förbrilt letar efter det ultimata klippet.

Jag får nästan panikångest när vi kommer in i den totalt knökfulla gallerian och får armbåga mig fram och överallt i butikerna ligger kläder i stora högar på golven till min butiksarbetande mammas fasa. Helst skulle hon vilja börja plocka upp kläderna från golvet och hänga tillbaka de på sina galgar men jag lyckas hindra henne och får henne att ignorera det och kliva över de istället.

Min lillebror borde få medalj så tålmodig han är med oss två shoppingtokiga grävlingar. Han sitter utanför omklädningsrummet och väntar när mamma provar och mannekängar för honom och han kommer med små kommentarer om plaggen hon prövar. Han följer snällt med i alla butiker vi drar runt honom i utan att så mycket som yppa ett pip eller ens frågar om vi inte är klara snart.
Inte många killar i 20-årsåldern som skulle stått ut med en sån tripp med syrran och morsan. Eller vilken kille över huvud taget?

Om det blev något handlat?
Nej knappast.
Mina stackars 200 kr som jag fick i julklapp låg kvar på samma ställe i plånboken när vi åkte hem.
Just nu är det shoppingförbud för min del!!!

Snyft...

Annandag jul!

Idag är det annandag jul och även mammas födelsedag. Hon blev uppvaktad på sängen av sin älskling med kaffe och blommor. Nu är ju inte det något unikt i sig för hennes älskling ger nämligen henne kaffe på sängen nästan varje dag. Snacka om att ha det bra ihop efter femtom år.

Idag är det shopping som gäller. Jag, mamma och lillebror ska åka till stan och trängas med alla som ska byta sina julklappar och handla massa som man inte behöver bara för att det är sååå billigt. Så dagen till ära tänkte jag hoppa ur mysbyxorna och raggsockarna som nästan vuxit fast. Kanske tom målar till mig och drar en kam genom håret.

Hoppas ni får en bra annandag jul!



Längtar...

...så fruktansvärt mycket efter DIG!

fredag 25 december 2009

Kärlekens ögon!

Är det så att kärleken får oss att se med andra ögon?
Att allt blir enkelt och där andra ser problem ser du möjligheter.
Den du håller kär bli vackrare för var dag bara för du älskar den så.

Inga avstånd blir för stora, och stunderna ni ses blir värd all längtan.
Alla gamla skelett i garderoben saknar betydelse och de du älskat tidigare bleknar i jämförelse med hur mycket du älskar nu.

Är det så att kärleken kan göra oss lite blinda och naiva?
Att vi ser allt i rosenrött och att bråk och gräl är sånt andra ägnar sig åt men inte vi.
Vi tror i vår förälskade enfald att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar och inget ska komma mellan dig och din kärlek.

Är det så?
Är det så att älska någon?
Att vara förälskad?

I så fall undrar jag varför det aldrig är så för mig. Varför min kärlek måste göra ont och varför jag måste behöva dras med oro, en längtan som äter upp mig och känslor som är annat än behagliga.

Varför kan min kärlek aldrig vara enkel?
Rosenröd, blind och naiv och få mig att känna mig som den enda i världen.
Varför ska jag alltid ha en kärlek som inte känns självklar och som jag måste kämpa mot drakar och demoner för att övervinna?

Varför måste det göra ont att älska?

Kylan..

...biter i mina kinder. Jag drar kappans pälskrage närmare mig och borrar ner mina händer i fickorna. Tittar på klockan. Du borde vara här nu och ju längre tiden går ju nervösare blir jag.
Vi är inte längre främlingar för varandra men ändå känns mötet speciellt.
Dörren öppnas och stängs bakom mig och varje gång den slår igen slås en doft att nybryggt kaffe emot mig. Ska bli gott med en värmande kopp nu när min kropp är så kall och frusen av att ha stått och väntat allt för länge på dig.

Cafét är ett av de mysigaste i stan. De har en gammeldags inredning och det finns en öppen spis där elden sprakar och värmer de vinterfrusna gästerna.
Det sitter människor vi de små borden som alla är av olika slag. Udda stolar trängs med gamla soffor och fåtöljer och på borden ligger små handvirkade dukar och alla bord pryds av ett levande stearinljus Men det allra bästa är deras stora hembakade kanelbullar.

Jag ser dig på långt håll när du närmar dig. Du ser stressad ut och det syns att du vet att du är sen till vårt möte. Du har huvudet nedböjt för att inte få den vinande snön i dina ögon och du tittar inte upp förrän du nästan springer in i mig.
Jag känner hur mitt hjärta slår hårdare för nu vet jag att jag äntligen kommer att få krypa in i din famn. Som jag längtat. Väntat...

Du stannar och spricker upp i ett leende när du ser mig. Vi behöver inte säga någonting utan du bara sträcker ut dina armar och jag kryper in i din stora varma famn. Och jag få känna den där doften. Den där doften som jag så väl känner igen. Doften som för mig är DU.

Vi går in i det varma cafét och hittar ett litet undanskymt bord med en liten mysig soffa där vi precis får plats båda två. Jag klär av mig min kappa och jag ser hur du följer varje rörelse med din blick. Ser hur du fastnar lite för länge vid mina bröst och du ler när du ser att jag sett hur du tittat på mig. Jag njuter av varje sekund dina ögon vilar på mig och jag önskar tiden stod stilla.
Du har tagit av dig din jacka och går mot disken för att beställa och jag kan inte låta bli att studera dig och mina tankar börja vandra iväg någon helt annanstans Älskar din kropp och jag känner en stark vilja att ställa mig bakom dig och krama hårt om dina skinkor. Men jag låter bli och följer efter dig och vi beställer vårt kaffe och går tillbaka till vårt bord.

Vi pratar inte så mycket. Det är precis som om vi inte behöver det. Vi vet ju redan så mycket om varandra utan nu är det precis som om vi bara vill njuta av varandras närhet. Jag studerar dig hela tiden i smyg. Ser på dina händer när de håller om kaffekoppen, ser dina läppar när du pratar men jag hör knappt vad du säger. Ser dina härliga läppar och det enda jag kan tänka på är att få kyssa dig. Vill trycka mina läppar mot dina och låta min tunga leta sin in i din mun. Vill smaka på dig, dra mina fingrar genom ditt hår och låta min hand leta sig upp mellan dina lår.

Vi sitter där länge. Vårt kaffe är uppdrucket och det är inte mycket folk kvar nu utan vi är näst intill ensamma. Jag lutar mig tillbaka i soffan och låter min hand smeka din rygg. Du sitter kvar och låter mig få stryka dig upp över dina axlar. Jag låter handen smeka din nacke och jag hör hur du stönar till när jag drar lite lätt i ditt tjocka hår. Du vänder dig om och möter min blick. Den där blicken, ögonen som gör mig alldeles svag. Du ler inte. Ser bara allvarligt på mig och jag känner hur din hand smeker mitt ben. Hur du låter dina fingrar vandra upp över mina nylonklädda lår, in under min klänning. Hela tiden ser du mig in i ögonen men jag kan inte längre hålla ögonen öppna.

Jag blundar och låter dig göra precis vad du vill. Bryr mig inte om ifall människor kan se vad vi gör. Blundar bara och låter det ske. Som jag längtat efter dig, längtat efter att få känna dina händer på min kropp. Du skulle få ta mig där och då, jag hade inte brytt mig.

Du böjer dig ner över mig och jag öppnar mina läppar och är beredd på att du ska kyssa mig. Jag blundar och känner din andedräkt i mitt ansikte och jag väntar på att du ska trycka dina läppar mot mina. Men du gör inte det. Jag tittar upp och möter din blick. Du bara ser på mig och din hand har stannat en bit upp på mitt lår.

"Jag måste gå nu" säger du.

Jag vaknar upp och inser att det inte blir mer än så här. Du kommer inte kyssa mig och jag kommer inte få känna dina fingrar där jag så gärna vill känna de. Jag kommer att få fortsätta längta.

Vi klär på oss och går ut i den kalla vinterkvällen. Jag drar kappan tätare omkring mig och du ser hur jag fryser. Du går fram till mig och lägger armarna runt mig och vi bara står där tätt intill varandra. Jag borrar in näsan i din hals och känner den där underbara välbekanta doften. Doften av dig som jag älskar.

Du släpper taget om mig och säger du måste gå!

Och du går...

Juldagen...

...har gått i slöhetens tecken. Har varken orkat eller haft lust till att göra något. Det här är ju en sån där dag när ALLA ska ut och det är väl egentligen det jag också borde göra. Borde vara ute och träffa alla gamla kompisar nu när jag är hemma och hälsar på men jag känner ärligt talat inte det minsta behov av det. För mig är det familjen som är viktigast att hinna med när jag är hemma och i morgon är det mellandagsrea och då ska jag och lillebror dra med mamma på lite shopping så då behöver jag vara pigg och inte dras med någon bakfylla.

Mamma och jag sitter i en varsin ände av soffan och slötittar på tv. Det är skönt att bara få vara hemma här och inte göra någonting. Bara få slappa och ta det lugnt.

I kväll blir det inte mycket gjort. Äta upp julgodiset möjligtvis!
Nu ger den här tjejen upp för idag. Alla i huset har gått och lagt sig och bara jag och hunden är vakna.

Det har varit en bra julafton så jag kan somna nöjd och belåten. Igår kände jag mig så ledsen och nere av någon anledning som jag inte riktigt kunde ta på och jag är glad att inte den känslan fanns kvar idag.
Jag grät utan anledning och kände mig allmänt nedstämd.
Kanske det var för saknaden, för att det varit lite skakigt och för att jag känt mig lite ensam och avvisad av någon jag tycker om.
Jag vet inte riktigt men idag känner jag inte den klumpen i bröstet längre.

Det känns bra när jag få ha kontakt med människor jag tycker om, människor jag vill ha i min närhet och som betyder mycket för mig.

Det blev en bra jul...

Jag och lillasyster...

...fick likadana fina mössor av mamma i julklapp!
Visst är vi söta..

torsdag 24 december 2009

GOD JUL FRÅN MIG!



Efter julklappsjakt hos pappa i morse och ett ex antal deciliter av den underbara gröten var jag redo att åka vidare hem för att fira resten av julafton hos mamma.

Julmat i massor, gröt och hemlagat julgodis och ännu mera klappar så även denna julen har varit en bra jul.

Hoppas ni också haft en bra jul!

Kram!

Dan före dan...

Förutom att jag dragits med en bulltande huvudvärk har kvällen varit mysig.
Tillbringat den hos min pappa med mina systrar och min lilla systerson.

Äntligen fick jag äta julmaten jag längtat så efter. Hade hållt mig hela dagen så jag skulle vara ordentligt hungrig men ändå var jag proppmätt efter några stackars köttbullar och prinskorvar. Men inget, och då menar jag inget kan hindra mig från att sleva i mig pappas frus ris á la malta. Det är fan den som är bäst med hela julen.

Syrran hade gjort julgodis också så det var jag ju så klart också tvungen att mula in.
Slutade med att jag låg som en strandad säl i en av vilfotöljerna med magen i vädret.

Pappa tog fram gitarren och spelade och sjöng med oss. Jag minns inte när han gjorde det sist och det var verkligen jätte mysigt.


I alla år sen vi var små har pappa gjort en julklappsjakt åt oss som vi har på julaftons morgon. Hur stora vi än är så är det svårt att sluta så även i år fick vi honom till att göra det.

På morgonen när vi går upp så ligger det en lapp någonstans med en ledtråd som leder till nästa lapp och till slut så hittar man fram till sin lilla julklapp.
Det har varit lite olika varianter och ibland har vi fått gå ut och pulsa i snön för att hitta nästa ledtråd. Men det är alltid lika roligt att försöka lösa gåtorna.

Nej..nu är det sovdags. Behöver ju vara pigg och allert i morgon för att klara gåtorna

God natt..

onsdag 23 december 2009

Samtal och julklappar!

Julklappsinslagning och flera glas vin kan sluta i mer än felinslagna klappar.
Mamma och jag står i kaoset av alla klappar och fint papper med mönster på och dricker alldeles för mycket vin. Jag blir snurrig och glömmer bort om det var lillasysters eller pappas frus paket jag slog in sist. Eller var det kanske lillebrors eller hans flickväns...

Men mitt i allt börjar mamma och jag prata. Prata om det som varit, åren som gått och tiden som jag helst vill glömma men som säkert gjort mig till den jag är idag.

Jag är inte den som gnäller, den som klagar eller gör mig själv till martyr. Inte den som pratar om en jobbig barndom eller skyller mitt handlande eller mitt beteende på att jag haft det jobbigt eller gått igenom saker som de flesta inte ens kan drömma om. Men det finns där. Och jag glömmer aldrig men ALDRIG jag skulle använda det för att ursäkta saker jag gör idag eller för att få människor att tycka synd om mig.

Men vi pratade... mamma och jag. Om det jobbiga, om hur jag kände, tänkte och hur jag.... hatade. Ja... jag hatade. Men vi har rett ut allt. Ältat, genomlidit, rannsakat och... förlåtit!

Jag har ingen sörgårdsidylls uppväxt. Ingen Barnen i bullerbyn barndom. Ingen kärnfamiljsidyll att luta mig tillbaka på. Men vadå??? Jag är stark, mår bra och har säkert en bättre relation till min mamma än många andra har.

Vi har rett ut allt för länge sen men idag pratade vi om det igen. Som vuxna. Utifrån där vi befinner oss idag. Det var skönt. Mitt ibland inslagna julklappar, vin och hemgjorda köttbullar gick vi igenom det en gång till fast med vuxnas ögon. För jag tror... att när vi gick igenom det tidigare...att ingen av oss var vuxna då.

Vi behövde det, jag behövde det. Det har gjort mig till den jag är idag och ibland behöver jag bli påmind om varifrån den styrkan kommer.

Livet är inte lätt... men de svårigheter vi stöter på gör oss förhoppningsvis ödmjuka och gör att vi lär oss empati och förståelse för andra människor.
Så vill i alla fall jag att det ska vara.

Jag älskar dig mamma!

tisdag 22 december 2009

Sugen!

Förr om åren när jag jobbade som säljare var jag trött på julmaten redan i november. Det var julbord efter julbord med alla kunder som bjöd, företaget jag jobbade på och minst ett med familjen som skulle hinnas med.
För mig som är vad man säger här hemma i blekinge "grätten" känns det ofta meningslöst att behöva gå på alla dyra julbord eftersom jag i stort sett äter köttbullarna och inget mer. Man borde få betala efter hur mycket man äter för det är knappast lönsamt för mig.

Men eftersom jag varken har den typen av jobb eller bo nära familjen så blir det inga julbord för min del längre och just nu är jag grymt glad för det för nu börjar jag bli rejält SUGEN!!!
Här hos mamma står just nu hennes sambo i köket och gör julgodis och bara doften av seg knäck får mig att gå i taket. Jag börjar längta efter choklad, knäck, nötter och köttbullar känns som jag skulle kunna sätta i mig ett dussin av just nu. Längtar efter prinskorv och ägghalvor och rödbetssallad och hur mycket jag längtar efter pappas frus ris a´la malta ska vi bara inte prata om. I hela mitt liv och ett antal grötintag har jag ALDRIG någonsin smakat en gröt så god som hennes. Med massa grädde och skivad apelsin.

Jag längtar efter vörtbröd med skinka och senap. Prickigkorv och tjocka skivor med leverpastej. Vill smälla i mig en hel Aladinkartong själv och dricka litervis med julmust. Vill dricka kaffe med mandelmusslor och lussebullar. Glögg och pepparkakor som ser ut som grisar och ännu mera hemgjort julgodis!

Guuud ge mig julmat NUUUUUU!!

Julstress...

Så här besvärligt har vi det just nu!

Nyårslöften!

Det börjar närma sig den tiden på året när alla de stora förändringarna ska ska få ett löfte om att genomföras. Ett nytt år, nya möjligheter och nya utmaningar och framför allt nya löften att ge. Det ska slutas röka, börjas träna och extrakilona som sitter runt midja och andra oönskade ställen ska försvinna. Det ska bantas och späkas och alla ska bli bättre människor och gärna skulle man rädda världen om man kunde. Det ska börjas spara pengar och sluta impulshandlas och det ska rensas och startas om från början och fan och hans moster.

Själv har jag aldrig haft några nyårslöften. Varför ska jag det när jag försöker börja ett nytt liv varje måndag och aldrig ens lyckas med det. Jag klara ju för fan inte ens att gå upp i tid EN enda morgon om jag bestämt mig för det. Och ska jag börja leva sundare håller det till eftermiddagsfikat då jag stoppar truten full med något fett och kaloririkt likt en bullimiker.

Jag har världens sämsta karraktär så är det bara så jag borde tacka min lyckliga stjärna att jag aldrig börjat röka för jag skulle verkligen aldrig kunna sluta, ALDRIG!

Men om jag mot förmodan skulle få ett ryck att avge nyårslöften, vilket jag alltså inte kommer att göra, men vi säger rent hypotetiskt, då skulle jag inte nöja mig med ETT löfte. När jag vet att jag ändå kommer att bryta det så kan jag ju liksom dra till med flera stycken smålöften istället för ETT stort!

Så här är mina smålöften....ja alltså om jag nu skulle ge några:
(Här är risken stor att sanningen om hur snuskig jag egentligen är kommer fram)

* Aldrig lägga mig mer utan att borsta tänderna.

* Tvätta innan trosor och strumpor tagit slut.

* Gå upp tidigare så jag slipper stressa

* Inte ha mjölk i kaffet som är äldre än en vecka.
(lactosfri mjölk håller längre än utgångsdatumet jag lovar)

* Sluta pilla kråkor i sängen utan bara på toaletten

* Inte åka taxi så mycket.

* Byta lakan i sängen innan de nästan står av sig själv.

* Dammsuga mer än en gång varannan månad.

* Sluta leva på smörgåsar för att det är så trist att laga mat.

* Aldrig ljuga mer
(jag använder bara vita lögner men nu är det slut på det också, nej inte ens om min ålder)

* Sluta flirta med killar som är yngre än 20 år

* Sluta ge löften som aldrig hålls....

Om jag hade haft en relation så hade jag gjort som ett par gjorde jag läste om. De lovade varandra på nyår att det skulle ha sex varje dag.
De förde dagbok i ett par månader och det var ganska kul faktiskt. Och det de kom fram till är något jag redan allt för väl vet.
Ju mindre sex du har, ju mindre lust har du. Ju mer sex du har, ju större lust får du!!

Så ska jag lova något inför 2010 så får det bli det!

Med eller utan partner...
Lägger fingrarna på tangenterna och hoppas att de ska kunna förmedla det jag känner och tänker. Men ofta när jag vill beskriva någon känslosamt tar det stopp. Inte för att orden saknas, inte för att det inte finns något att säga utan för att min rädsla att inte få orden rätt är allt för stor. Jag vill det ska bli perfekt, vackert och få det att bli unikt.

Jag besitter inte en poets förmåga att måla i ord och jag önskar ibland att det jag skriver kunde bli lika vackert som det känns när jag tänker tanken i mitt huvud.

När jag tänker på dig...

För mig är du allt det kärlek står för, det som gör kärlek vackert.
Att kunna förgöra min smärta med dina ord, det är kärlek.

Du gör kärleken vacker...

måndag 21 december 2009

Ta mig tillbaka..

...dit allt började. Där det bara fanns du och jag och våra kroppar.
Där vi förenades i glödhet passion. Där fantasi blev verklighet och vi väckte en längtan som aldrig tog slut.

Ta mig tillbaka då allt var i spännande mörker. Där inget syntes i dagsljusets avslöjande sken.
Där du var en främling men ändå så trygg och jag överlämnade mig till dig. Där du tog mig till njutning och skälvande åtrå. Där allt var så enkelt och inget var fel.

Ta mig tillbaka till den första kyssen, dina händers första smekning på min kropp. Där jag var din fånge men du ändå min räddande ängel. Där inga problem gjorde ont. Där njutning var föda och vi födde varann.

Ta mig tillbaka till hettan och värmen som gjorde mig hel. Där sex var vackert och du smekte min hud. Där du väckte mina lustar jag så länge velat känt. Där dina läppar och mun kysste ställen jag trodde jag glömt.

Ta mig tillbaka dit...

Första dagen...

...hemma i min gamla hemstad är snart slut och jag har hunnit med att både besöka min kusin jag inte träffat på två år och deras lilla dotter jag aldrig sett och varit hemma hos min lillebror och tittat på nyinskaffade kattungen. En ganska bra dag när det gäller besöksfrikvensen i alla fall.

Min lillasyster (på bilden ovan) blev glad av att se mig när jag kom hem och trots att klockan bara var lite över sju på morgonen när jag anlände hem till mamma orkade hon pallra sig upp och vara med på frukosten.
Men någon som inte orkade vara uppe mer efter frukosten var jag utan kurade ihop mig på soffan under en filt och trynade fram till eftermiddan. Natten i sovkupen med snarkande skåningar satte sina spår.

Än så länge känns det skönt att vara hemma igen. Här ser ut att bli en vit jul också för första gången sen 1800 kallt eller i alla fall minns inte jag när det hände sist.
Men känner jag mig själv rätt så kommer snart rastlösheten krypande när jag har gjort allt det som finns att göra i den här lilla hålan och alla vänner och all familj har fått sin beskärda del av mig. Tänk att det skulle finnas något annat ställe än den här stan som skulle kännas som mitt hem. Det trodde jag aldrig efter att ha bott på flertalet ställe runt om i Sverige men alltid längtat tillbaka "hem".

Nu är Gävle hemma!

Leve Bocken...

söndag 20 december 2009

Tågkonduktören...

....visade sig vara av den snälla typen och alla som jag skulle dela kupe med hade inga invändningar så länge varken hunden eller jag bet någon.

De jag delar kupe med är fem st av det manliga könet och visade sig vara ifrån det stället alla i Gävle tror jag är ifrån. Skåne där de har så härlig dialekt. Nu tycker ju inte jag att det är någon vidare likhet på blekingska och skånska men för ett ovant öra låter det säkert lika. Enda likheten är väl att vi pratar som om vi hade gröt i halsen men skånskan är dock en aaaaning grötigare än min något finare blekingska.

Min sängplats är längst ner och det är väl tur det för det hade blivit svårt för Jocko att ta sig upp på tredje slafen. Nu ligger han snällt vid mina fötter och sover gott. Snart är det dags för mig också att somna in till tågets sövande gungningar och har jag tur så får jag sova hela vägen. Om det nu inte visar sig att någon av skåningarna snarka.

Over and out...

Tågresan...

..hemåt Blekinge börjar närma sig. Men jag börja ana oråd. Tydligen får man inte ha hund i sovkupen och med tanke på att jag bokat en sådan eftersom jag åker nattåget och vill SOVA så kommer det kännas grymt retsamt om jag måste SITTA hela resan i en annan vagn!

Att min hund är liten och allergivänlig håller säkert inte som argument för jag vet hur tjuriga de där konduktörerna brukar vara. Kanske jag kan stoppa ner honom i väskan och gömma honom inne på toaletten tills de kollat biljetterna.
Åhhh vad sur jag blir... Vill inte sitta i en upplyst vagn hela natten och få knöka ihop mig som en ostbåge och vakna stup i kvarten när folk ska av och på.

Kan bli en trevlig resa känner jag...


Kanske inte direkt är morgon när klockan är snart elva men är det söndag så är det och den dagen får börja lite senare än alla andra!

På schemat idag står det roliga som kallas för packning Det är en företeelse jag inte är vidare bra på då jag aldrig vet vad jag bör eller inte bör ta med mig. Nio av tio gånger använder jag hälften av kläderna jag envisas med att dra med över halva Sverige Varför lär man sig aldrig?

En runda på stan ska väl hinnas med också och en fika med älsklings Mattias. Har jag tur får jag kanske se min andra vapendragare Magnus också innan jag drar hem söderut.
Mina två ovärderliga M&M! Löööve them!

Men först en kopp kaffe och morgonens två smörgåsar och förhoppningsvis blir det telefonfrukostmöte med lilla mammsen!

lördag 19 december 2009

Älskar du mig?

Trodde aldrig det skulle göra så ont att sakna
Kännas så tomt att utan dig vakna
Vet inte riktigt när allt det här hände
Vet inte riktigt när mina känslor vände
Allt som började som en lek
har helt plötsligt gjort mig rädd för svek
Trodde aldrig jag skulle säga det här till dig
Men jag är så rädd du ska lämna mig

Där du säger du behöver tid
där tar min längtan vid
Har aldrig känt mig så ensam som nu
Det enda jag behöver är du
Varför är du inte här när jag behöver dig
Är det så att du inte längre behöver mig

Har vi kanske kommit varandra lite för nära
Har vi på kort tid blivit för kära
Men var det inte det här vi båda ville ha
Att med någon man tycker om få va
Kan vi inte bara försöka göra allting lätt
Från början kändes ju allt så rätt
Just nu känner jag mig så ensam utan dig
Jag vill ju bara ha dig nära mig
Vill få ha dig här och vara i din trygga famn
Med dig känns det som jag hittat hamn

Du säger att du kommer finns kvar
Varför då denna oro jag har
Jag är ju van vid att ha dig vid min sida
men rädd att vi ifrån varandra börja glida
På grund av saker som har hänt
På grund av känslor vi känt
Har egentligen just nu bara en fråga till dig...

Älskar du mig?


Av Pettiwoman

Homecoming queen!


Hittade bilder från förra gången jag var hemma och hälsade på.
Minns jag var på riktigt partyhumör just den här kvällen.
En trevlig kväll på den lilla lokala puben med min familj och goda vänner jag inte träffat på länge.

Snart är jag hemma igen...


Jocko och Svante!

Det kommer bli tomt för min Jocko i jul när vi åker hem för hans bästa kompis Svante finns inte mer.

Svante var min pappas familjs hund och Jocko och han har älskat varandra sen första gången de sågs och det fanns ingen hejd på hur länge de kunde hålla på att busa och leka.

Men nu blir det inget bus och lek och det känns jätte trist.

Vi saknar dig Svante!

(På bilden är min lillasyster Emma, jag, Jocko o Svante.)

Min första modell...

...blev min älskade vän Mattias!

Inget speciellt alls utan bara tagen rakt upp och ner på enklaste automatik men inställt på svartvitt vilket jag älskar att fota i.

Har mycket att lära med kameran innan jag behärska den fullt ut men bästa sättet att lära sig är att pröva sig fram.

I februari har jag anmält mig till en fotokurs bara för att lära mig alla inställningar för att kunna utnyttja kameran till fullo. Ska bli underbart roligt!

Ser fram emot många fototimmar med min nya kamera!

(Visst är han fin min modell)

fredag 18 december 2009

En runda på stan...

...med lunch som Mattias bjöd på och kaffe på maten med världens godaste pepparkaksbollar till som cafeägaren bjöd på för att jag är gammal butiksägare i gallerian.

Köpte mig en ny mössa för det får man aldrig för mycket av. Tyvärr syns inte den stora garnbollen på bilden som sitter mitt uppe på huvudet.
Jättefin men halsduken till hade jag inte råd med just nu.

Blev en fin julklapp till personen som finns i mitt hjärta också. Hoppas bara jag får tillfälle att ge honom den.

Det blir en oglamorös fredag för mig. Städa, tvätta och annat trist som måste göras innan jag lämnar stugan för att fira julen borta.

Fick en trevlig överraskning också när det ringde på dörren och hyresvärden stod utanför med systemets julglögg och hembakta pepparkakor. Clementin är årets smak. Någon som smakat och tycker den var god?

God kväll så länge...

Dagens första...

...och viktigaste möte är avklarat.
Telefonfrukostmöte med mamma!
Men hon blev nödig och behövde avbryta mitt i mötet och springa på toa. De viktiga förhandlingarna har fått läggas på is så länge.

Nu är biljetten hem till hembyn bokad i alla fall och hemresan tillbaka är också klar så nu behöver jag inte tänka på det mer. Det blir nattåg så hunden och jag kan sussa bort den långa resan och vakna nästan framme.
Jag älskar att sova på tåg. Det är rogivande med ljudet från rälsen och det sköna vaggandet som gör att man somnar extra skönt. Om jag nu inte hamnar i samma kupe som någon som snarkar hela natten.

Nu är det försäljning som gäller. Auktioner på Tradera och nya som ska läggas ut. Mina triumfkort är en balklänning som kanske kan bli någons nyårsblåsa och jag hoppas jag kan få ut runt en tusing och min dyra Fjällräven dunjacka hoppas jag få såld och kanske få ihop till hyran.

Igår samlade jag ihop allt mitt guld för värdering men det är inte mycket man får för det. 150:-/gram så jag lär knappast bli miljonär på mina julklappar från exen och min gamla förlovningsring hittar jag inte ens för den var en riktigt tung pjäs jag hoppades få nån krona för. Ligger väl bland det andra krimskramset jag har samlat på mig.

Klockan två är det lunch med älskade vännen Mattias. Han ska bjuda så tydligen får jag mat idag också.

Hahaha ja jisses så tragiskt!