Related Posts with Thumbnails

tisdag 30 november 2010

Joråsåatte....

...frågor på det????


En dag på jobbet...


...och jag vore dum om jag klagade på att få jobba i den här mysiga staden/byn. Jag blir lika förvånad varje gång jag sätter mig ner med en kund och jag inte behöver tjata mig till att de ska köpa utan jag börja nästan pruta med mig själv av ren vana. Alla är trevliga, alla vill handla och vill de inte det så är de ändå hur trevliga som helst. Och jag ska ha tre avslut om dagen men idag har jag med mig hela ÅTTA stycken hem och budgeten avklarad även denna månad. Jag kan andas ut.

Och det firas med bubbelbad, bastu, ett glas rött till maten och en dessert som kanske inte riktigt var värd sina 115 kr men hur ofta bor man så här mysigt en vanlig vardag liksom.

Nu är jag lagom vindåsig och go. Det enda som kunde toppa denna dagen är ett liiiitet sms från någon som lyser med sin frånvaro.

Annars mår Petti ganska bra just nu!

Det stora vemodet rullar in...

Morgonpromenad i knastrig snö, 15 minusgrader och luften jag andas ut syns som kalla moln. Frukost vid en sprakande eld. En frukost som skulle duga åt gudarna. Morgonen skulle inte kunna vara bättre...

Ändå sliter något i mitt bröst. Skulle kunna vara vad som helst men jag vet allt för väl vad det är och just nu är det inte bara en tanke som far genom huvud och kropp.

Ibland önskar jag att jag kunde avlägsna valfri kroppsdel för en stund. Bröstet för att slippa känna hjärtat som sitter där och drar ihop sig som en hård knytnäve. Huvudet för att slippa tankarna som far. Leendet för att slippa le när det inte känns som det är le man vill.

Men jag vet också att det kanske kan vara en sån där känsla som bara sitter där just nu. Den kan försvinna lika fort igen. Det är bara en sån där morgon då allt borde vara bra men det stora vemodet ändå rullar in...

måndag 29 november 2010

Incheckad igen...

...och hotellhunden har redan kommit till rätta. Själv ligger jag under täcket i det supermysiga rummet med underbar utsikt över Siljan. Och för första gången finns det en minibar man kan nalla av om man vill. Att en liten picoloflaska vin kostar 50 kr gör ju inget för är man sugen så är man. De där M-kulorna kommer säkert inte få vara ifred tills jag åker hem.

Det här måste vara Dalarnas lilla paradis för här är så vackert så ögonen tåras (något överdrivet men visst lät de bra). Hotellet är mysigt och det brinner öppna spisar i varenda hörn och överallt står stora soffor och mysiga engelska fåtöljer. Maten ingår så vi fick en god kvällsmat och det var skönt att äntligen få äta något annat än Scandicmaten som är EXAKT samma på alla hotell så den menyn har vi ätit oss igenom nu. Så i kväll blev det majskyckling och svamprisotto.

I morgon kommer vi troligtvis att pröva bubbelbadet och jag är lite nyfiken på vilka behandlingar de har. Men först så är de en dag med kundbesök i Leksand innan vi kan unnas oss lite lyx.

Ja, det var det jag hade att avrapportera härifrån.

Snö, snö...

...och åter snö. Fick skotta fram bilen och jag vill inte ens tänka på hur vägarna är när jag ska ge mig iväg om en stund. Kollegorna har ringt och gett rapport och det kommer bli en lugn bilfärd till Tällberg.

Hunnit med frukost med Mattias, en runda med ljusköp med Azita och hämtat sista pärmarna hos revisorn så nu är det bara packningen kvar. Blir att packa ner bikinin för ska man bo på ett hotell med SPA gäller det att vara försedd för jag ska bada bubbel var så säker. Kommer säkert unna mig en skön behandling också i veckan, det är jag värd tycker jag.

Kommer bli en skön vecka borta har jag en känsla av. Bor man så bra som vi kommer göra så finns det inget att klaga på. Och Leksandborna har redan visat sig från den bästa sidan för alla har varit trevliga när jag ringt och velat boka möte. Skillnad från de där Uppsalaborna som verkar lida av något slags Stockholmskomplex. Nääeee, självklart finns det många trevliga Uppsalabor såklart men skillnaden är ändå väldigt märkbar på folk man pratar med i olika städer. Så är det bara!

Ha en underbar måndag nu och ska ni ge er ut på vägarna så gör som jag.... kryyyyp fram!

söndag 28 november 2010

Snälla Tomten!

Sen är jag nöjd!
...och istället för att göra det så sover jag bort även denna dagen. Sover bort ljuset och vaknar till mörkret igen. Vet inte vad det är med mig riktigt. Jag är trött på att vara ensam men orkar ändå inte umgås. Trött på att inte göra något men orkar ändå inte ta tag i det och få något gjort.

Som tur är har jag vänner. Vänner som egentligen borde tröttnat på att behöva tjata på mig och jag är glad att de fortsätter tjata. Mitt dåliga samvete över att vara den där tråkiga och dåliga vännen får mig att hoppa in i duschen och möta upp finaste Azita på ett café. Och jag är glad att hon fick mig till att i alla fall komma iväg och se något annat än mina fyra väggar som jag stirrat på hela helgen.

Vad är det som gör att man blir sådär? Att man känner att det enda som drar är att få ligga under ett täcke eller bara ligga i en soffa. Gud så trött jag blir på mig själv när jag är på det sättet.

I morgon blir det frukost med Mattias på vårt frukost-stammis-konditori.

Jag måste bli en bättre vän. Måste ta vara på ljuset mer!

Jag lovar...

Till mamma!

Till världens finaste och underbaraste mamma!

Jag är så glad att du finns där för mig. Alltid den som kan plocka upp mig när jag faller. Alltid den som finns där med kloka och stärkande ord. Vad skulle jag gjort utan dig?

Jag älskar dig så!

Att ta vara på ljuset!

Det är vitt överallt. Ljust. Och jag andas in den friska kalla luften och önskar jag kunde stanna tiden lite. Få ljuset att vara lite längre än de få timmar det är här. Använda de ljusa timmarna lite bättre än jag gjort. Jag är dålig på att ta vara på ljuset just nu.

Huvudvärken finns molande kvar i bakhuvudet. Inga tabletter hjälper, ingen promenad som lättar och inte ens morgonkaffet kan jaga iväg smärtan. Men idag tänker jag inte tillåta mig själv att bara ligga i soffan utan åtminstone ta fram lite adventspynt.

De här lediga helgerna hemma går alldeles för fort och jag känner att varken tiden eller orken finns där till allt jag egentligen vill göra och borde göra.

Måste bli bättre på att ta vara på ljuset...

lördag 27 november 2010

In the basement!

Ibland gläntar jag på den där dörren, eller den öppnas nog mer av sig själv så att jag ofrivilligt blir påmind om vad jag gömt där bakom. Där nere i källaren. Och det gör fortfarande ont. Efter så lång tid kan det fortfarande få mina tårar att rinna och få hjärtat att dra ihop sig till en hård knut. För att jag fortfarande frågar mig själv om det kunde ha blivit annorlunda. Om det kunde fått ett annat slut. För det blev så fel, från början till slut så fanns där fel. Men det kunde nog inte bli så mycket annorlunda just då, Och det gör fortfarande ont att tänka på det.

Och det är såna dagar jag inte vill ha. Dagar då den där dörren öppnas och tårarna kommer för det borde vara över. Men så tänker jag att det är nog inte bara är tårar över då. Utan det är tårar också över nu. Över att det är samma känslor, samma historia som upprepar sig. Inte samma berättelse men temat är detsamma. Alltid samma tema. Åtrå, känslor, längtan, saknad, ovisshet och väntan. Denna jävla väntan på ingenting.

Tänk att det är lördagkväll och det enda jag kan tänka på är att det ska bli måndag så jag kan få börja jobba igen. Skingra tankarna. Döva känslorna. Jobba bort rastlösheten. Tänka på affärer och avslut istället för ensamhet och frågor som aldrig får svar.

Jag önskar den där dörren var försedd med ett stort hänglås så att den aldrig mer gick att öppna. För varje gång den glider upp på glänt påminns jag av hur svårt det alltid är. Att det enkla aldrig kan existera och att det alltid måste göra ont och kännas svårt.

Men den glider ofta upp på glänt. Och tårarna kommer. För då. För nu!

Dear God!



Wallmans med huvudvärk!

Den där jäkla huvudvärken igår ville inte släppa vilket gjorde mig mer än måttligt sugen på party. Kollegorna hade korkat upp skumpa när jag i sista minuten äntrade kontoret där alla skulle samlas innan avfärd till Gasklockorna där Wallmans uppträdde. Jag fick ner en klunk sen ville jag inte riskera att få ännu mer huvudvärk. Kanske inte världens smartaste att dricka rödvin till maten men det är ju det enda som är gott till mat.

Maten var god och uppträdet var superbra men den enda jag kunde hålla ögonen på var killen som var en yngre kopia av sjuksköterskan. Det var nog det finaste jag sett på länge så det var den bästa behållningen av allt den kvälllen.

Det var en trevlig kväll trots huvudvärken och jag var hemma redan innan tolv. Men likförbannat känns det som jag är bakis idag för den där huvudvärken har suttit i hela dagen. Så idag har jag ägnat mig åt att ligga i soffan, sova och hämtat hem en pizza som jag nu mulat i mig.

Det blir en fortsatt lugn kväll!

Tog en del bilder igår som jag tänkte lägga upp, men sen tänkte jag att jag låter nog bli. Mina kollegor har ju inte bett om att få visa sig på min blogg så det får bli lite bilder på mig bara.... i vanlig ordning!

Måste bara visa min fina kjol som jag fick ändrad av en duktig
sömmerska i Uppsala som fick den att sitta som gjuten runt min midja.
Så glad att jag kan använda den nu!






Denna underbara vackra man!
Jag kunde inte se mig mätt på honom.
Sen att det berodde på att han var lik någon hör ju inte hit!

fredag 26 november 2010

På med fejset...

...och den glada minen. Ja jag är väl glad men knappast på partyhumör. Lätt huvudvärk och fortfarande trött trots den lilla vilan. Oftast blir jag bara grinig om jag sover nån timme sådär men jag orkade inte hålla ögonen öppna längre.

På med musik, in i duschen och sen hopp i partystassen och höga klackar för i kväll är det tydligen fest!

Dagens...

Dagens besked:

Fast anställning! Tjohooo *litet svanhopp*

Dagens intag:

Endast fyra lussebullar! (ja endast på hela dagen) *svimmar*


Nu vill jag hem och sova för jag somnar snart med huvudet på skrivbordet!

Tyst och stilla...

...och jag är kvar ensam på kontoret när alla rusar iväg för att äta. Jag brukar alltid vilja sitta kvar på fredagarna och jobba undan men jag kommer aldrig undan utan alla sliter och drar i mig för att få mig att följa med. Idag lyckades jag på något sätt bli kvar. Det innebär att jag kanske hinner komma hem först av alla istället för sist av alla som jag brukar varje fredag.

Idag ska vi ut med jobbet. Titta på Wallmans salonger och äta och dricka gott. Därför vill jag hinna hem i lite vettig tid för att ha gott om tid att fixa mig i ordning. Jag är alltid trött som en klubbad säl på fredagkvällarna men jag får väl ta en kalldusch när jag kommer hem så jag piggnar till.

Och i morgon... i morgon ska jag har en sån där superlång sovmorgon.

Nähäpp... jobba vidare!

torsdag 25 november 2010

Hemma igen...

...efter många mil på vägen, flera kundmöten och en underbar natt på ett slott. Och det finns inte ord för hur skönt jag tycker det är varje gång bilen rullar in över Gävles gräns. Hemma i tryggheten, hemma där jag har allt, hemma i mitt hem som denna gång var nystädat och fint.

Men innan jag åker hem träffar jag mina underbara vänner. Henne som jag älskar av hela mitt hjärta och som jag har dåligt samvete över att jag inte är hemma ofta nog för att kunna umgås med så mycket som jag önskar. Hon och jag som bär samma smärta, samma längtan och henne jag lovar att ta bättre hand om och som jag blir så ledsen över när jag märker hur hon precis som jag greppar efter halmstrå som ändå bara går av. Men det är så, alla måste göra sina egna misstag men jag hoppas bara inte att hennes hjärta denna gång än en gång går i kras.

Och så åker jag hem till honom. Han som är min bästa vän, den storebror jag aldrig haft och den där räddaren i nöden. Och han lagar mat till mig som så många andra torsdagar när jag kommer hem trött efter de där dagarna ute på vift. Jag är så trött så efter maten måste jag vila lite i hans säng och jag är så tacksam över att jag har såna här vänner som tar hand om mig på det sättet.

Nu är jag äntligen hemma. I min underbara soffa under den tjocka pläden och jag är så tacksam. För det är nog när man är borta så mycket som jag som man verkligen lär sig att uppskatta det här. Att bara få vara hemma, i en soffa, under en filt.

Ska avsluta kvällen med kaffe och Ballerina kladdkaka. Muuummmms...

Och så kommer det en bild...

...ett MMS och jag känner inte igen nr, men jag känner igen ansiktet och jag förstår ingenting. Det är han jag var på dejt med sist. Han som skrapade mina rutor på morgonen och pussade mig hej då men som sen blev tyst och inte svarade på mina sms eller mail.

Jag svarar om han råkade skicka fel, men nej.

Och så får jag veta varför han blev tyst.

"Jag hittade din blogg och förstod att jag var minst nr 2 och att det fanns någon annan i ditt hjärta, så jag tyckte inte det var någon mening att prata mer"

Och jag blir så ledsen, känner mig så dum för jag förstår honom till hundra procent men önskar jag kunde fått berätta själv. Att vi hade pratat om det. Men vi pratar om det nu och det känns så skönt att veta att han inte var en sån skit som jag blev så ledsen över att han visade sig vara, för det stämde inte riktigt. Nu faller det liksom på plats. Han blev ju sårad såklart. Jag läser inlägget jag skrev efter vår dejt igen och vem hade inte blivit det?

"Kände mig så glad dagen efter. Hade aldrig pussat dig hej då om jag inte velat träffas igen"

Jag skäms och tårarna kommer för jag blir både arg och ledsen över att det aldrig bara kan vara lätt. Att det blev så fel för att jag hade tankarna någon annanstans. Hos någon som jag inte ens vet bryr sig om mig.

Men nu vet jag i alla fall att jag hade en dejt med en fin kille som faktiskt inte var som alla de andra idioterna jag träffat som bara skitit i att höra av sig när det fått sitt. Nu var det faktiskt mitt eget fel att det inte blev någon fortsättning och att han gjorde som jag själv gjort så många gånger. Han skyddade bara sig själv.

onsdag 24 november 2010

Vilsen!

Irrar omkring i en snårig skog av känslor. Söker efter något att hålla fast vid. Något som känns logiskt och som jag kan förklara för mig själv med bara enkla ord. Men jag hittar inget svar. Inget bra svar med enkla ord. Bara massa känslor som jag ska försöka förklara både för mig själv och för min omgivning Allt blir som en enda gröt och orden fastnar i halsen tillsammans med gråten. Allt som borde vara så enkelt blir plötsligt komplicerat. Det som borde vara något mysigt och varmt kan helt plötsligt kännas som en stor grå blöt massa inom mig. Längtar efter en famn som jag kan känna mig trygg i. En famn som finns där när jag behöver. En famn som får allt att kännas så där enkelt, varmt och mysigt. Men just nu känns inget bara enkelt.


Känner mig vilse..

Önskar du förstod...

...att du är speciell för mig!

Alltid varit!
Kommer alltid förbli...

Petti den lilla slottsfrun!

Sängen var så underbart skön att jag sov över frukosten men sånt är inga problem när man bor så här. När jag kommer in till slottet (ja jag bor ju i den lilla flygeln utanför) så möts jag av personalen som hälsar mig godmorgon och erbjuder mig smörgåsar och kaffe att ta med ut på rummet och hon följer med ut i den lilla kortärmade i snöstormen och håller upp dörrar åt mig. Gud så här skulle jag kunna bo jämt.

Idag blir det tillbaka in till stan och checka in på det vanliga Scandic igen sista natten innan hemfärd i morgon. Men först har jag ett antal kunder att jaga in.

Hoppas ni får en underbar dag, för idag tänker i alla fall jag ha det. När den börjar så här kan ingenting gå fel!

tisdag 23 november 2010

Vi har dukat till dig i biblioteket!

Linneservetter minsann!
 Petti myser efter den goda middagen!

Här bor jag!
Och där står ett kuvert uppdukat bara till lilla mig och jag blir serverad rött vin, det godaste hembakade bröd jag ätit och en lammfilé som smälter i munnen. Kaffet tar jag i de stora gosiga sofforna inne i salongen och får sällskap ev ett konferensgäng som består av några medelålders män som är pratglada och vill jag ska hålla de sällskap efter deras middag men jag avböjer och smiter in till mitt rum efter kaffet och de små söta chokladpralinerna åkt ner i min nu supernöjda mage.

Allt skulle varit perfekt om jag inte gjort upptäckten att de inte har kanal 5. WHAAAAT?????? Jag skulle ju se de desperata hemmafruarna och min favorit the Cougar!

Jaja, man kan väl knappast klaga när man bor i den västra flygeln som heter Carolina och fått kura ihop under den mjukaste och tjockaste pläd man kan tänka sig.

Nu gnor jag fötterna kan ni tro!
Ja jag gör det när jag myser. Gnider fötterna mot varandra.
Gör inte ni det???

En sån där dag...

...som börjar dåligt och bara blir sämre. En sån där dag då känslorna ligger utanpå skinnet och allting blir så mycket värre än vad det behöver eller borde vara. Och en PMS från helvetet gör knappast något lättare.

Det är då jag inte klarar av att min morgon börjar med att en kund slänger på luren i örat på mig helt oprovocerat och det visar jag klart och tydligt genom att ringa upp igen och tala om för henne att det där tänker jag inte ta. Absolut inte en dag som den här när jag står utan hotellrum för att chefen "glömt" att boka i tid och jag känner hur stressen stiger över att jag har dubbelt så mycket att göra pga att en kollega inte skött sitt jobb och ska samtidigt behöva oroa mig för att inte har någonstans att ta vägen när dagen är slut och det är INTE mitt jobb att behöva tänka på det.

En vanlig dag, en dag utan pms, en dag utan lite för mycket att göra hade jag inte brytt mig utan tänkt att det löser sig. Men idag är ingen sån dag så jag orkar inte hålla emot och le längre utan halsen snöras ihop och de där förbannade tårarna kommer som ett brev på posten och som vanligt är det mamma som får ta mig i fallet och få upp mig på fötter igen. Och hon får mig att förstå att jag inte ska vara ledsen utan förbannad och rikta det mot min chef istället.

Så det gjorde jag. Jag talade om hur dåligt skött det är att vi ofta ska behöva checka in och checka ut från hotell och flacka runt och sen tillbaka igen och oroa oss för att inte ha någonstans att bo när det enda vi ska behöva göra är att sköta vårt jobb.

Ja... det hjälpte tydligen. För nu är vi incheckade jag ock Jocko på ett Slott. Och kl halv sju ska jag äta lamm i restaurangen.

Först ska jag bara vila lite för den här dagen har tagit hårt på mig.

Ja idag är jag ynklig... det får man vara ibland!

Bappelsin!

Jag var lite så där wild and crazy och åt upp apelsinen!

Joråsåatte...

måndag 22 november 2010

Jaaa...


...det är väl ungefär det här vi gör just nu jag och älsklingen på vårt lilla hotellrum, vårt andra hem. Mycket mer än så finns inte att rapportera. För det är väl knappast någon som bryr sig om att jag åt pyttipanna i kväll med vändstekt ägg? Nej... jag tänkte väl det. Hittade en apelsin i hotellhissen också som jag tog med till rummet men funderade... det kanske är stöld om jag inte lämnar in den i receptionen. Kanske ska lämna in den till polisen. Är det ingen som anmäler den stulen inom tre månader så tillfaller den ju mig.

Ja, svåra dilemman jag har att tampas med. Att äta apelsin eller att inte äta apelsin, det är frågan?

3 x Pettiwoman



...och förhoppningsvis nya förutsättningar och nya utmaningar. För oss på jobbet innebär det att städa upp efter en kollega som fått sparken efter att ha fört oss alla bakom ljuset genom att ljuga, inte sköta sitt jobb, lämna in ordrar som inte är gjorda men spiken i kistan blev när han helt kallt i flera månader pratade om en affär han hade på gång i miljonklassen. Det var uppe på Vd nivå och alla var helt lyriska över denna jätteaffär. När ordern till slut kom in för ett par veckor sen visade det sig att den var fejk och att han skrivit under själv. Nu får vi städa upp skiten efter honom och själv fattar jag inte hur man tänker när man gör en sån sak.

Jag ser fram emot denna sista vecka i Uppsala och ska försöka suga ut så mycket som möjligt av den vistelsen men börjar idag med att besöka den söta staden Norrtälje.

Hoppas ni får en bra dag!

söndag 21 november 2010

Godnatt!

Är hög av sprayfärgen jag tvunget skulle spruta lite till med vid den här tiden, lagom till sängdags. Jag får nog en härlig tripp i natt av de där ångorna.

Smart Petti!

Så svingade jag trollspöt...

...och rabblade några Hokuspokus och Simsalabim och POFF så var lägenheten i toppskick! Ja nästan i alla fall. Det var till o med så Mattias var förvånad när han kom hit med Ballerina och skulle dricka en kopp kaffe och inte behövde hoppa över saker överallt. Jag har till o med hunnit både sprutmåla en väggklocka och sy i en knapp utöver städningen. Fy fasiken vad duktig jag har varit.

Så nu är det packning igen som gäller. Sista veckan i Uppsala kommer det här att bli sen beger vi oss in i Dalarna från och med nästa vecka och det känns lite trist för jag har verkligen gillat Uppsala med alla butiker och mysiga caféer. Vi ska bo i Tällberg nån vecka och där ska tydligen vara väldigt fint har jag hört. Har jag någon läsare från de trakterna tro?

Snö ute och mössa på...

...silverpilen tar mig dit jag inte kan gå!
...av förväntning i kroppen. Som ett barn som vaknar på julaftons morgon men klockan är alldeles för tidigt för att gå upp men kan inte somna om för dagen har så mycket att erbjuda. Så älskar jag att vakna och känna och idag var en sådan morgon. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde min känsla sådan men kanske det inte spelar någon roll.

Men det är något speciellt med att få sova så länge man vill/kan och sen åka och köpa precis det man är sugen på till frukost och sen få inta den i soffan och veta att man har en hel lång underbar ledig dag framför sig.

Min lediga dag ska jag tillbringa hemma med att pyssla, städa och försöka få ordning lite i denna ständiga röra jag omger mig med. Kan det vara det jag kände sån förväntning inför? Att få städa och göra fint hemma och sen få njuta av att sätta sig ner och bara beskåda den ordning man lyckats få.

I vilket fall hoppas jag ni alla får en underbar söndag!

lördag 20 november 2010

Eftersom det inte blev...

... något Heartbreak Hotel i Gävle för min del i kväll så får det bli Heartbreak Hotel på tv:n iställlet.

Underbar film att titta på nu när man känner sig lite ensam.

En kaffe och en liten chokladbit på det!

Suck!

Inte för att jag var supersugen men ändå känner jag mig lite övergiven när vännerna väljer annat istället. Eller andra ska jag väl säga men jag missunnar ingen att få mysa i soffan en lördag kväll. Nääää, tro inte det!

Lika bra för min plånbok att det inte blev någon utgång för det var inte så mycket kvar när jag tittade efter. Det är konstigt det där att det alltid är så mycket månad kvar i slutet av lönen. Men jag är glad att jag har pengar kvar för det har jag ju inte varit bortskämd med sista tiden så även om det bara är några ursla hundringar så känns det hur bra som helst.

Tänkte jag skulle ha ett mission nästa vecka. Sista veckan i Uppsala på hotellet och på torsdag lagom till vi åker hem kommer lönen. Varje dag på hotellet får vi matcheckar att äta för och nu har jag kommit upp í hundra kronor om dagen. Så jag tänkte helt enkelt utmana mig själv nästa vecka och inte göra av med ett öre utan försöka leva på det som är gratis. Frukost får vi ju och den där checken räcker ju till mat och nån kaffekopp så jag ska helt enkelt se om jag kan komma undan utan att handla något utöver det.

Jaha... vad blir mitt mission i kväll tro?

Vinnare!!!

Som vanligt är ni läsare svårflirtade och det var inte en enda anonym läsare som hörde av sig vilket jag hade hoppats på!

Men jag är lika glad att få skänka de fina priserna till de här fina tjejerna också. Så klicka nedan för att se om just du har vunnit!

Vinnare nr 1

Vinnare nr 2

Vinnare nr 3

Vinnare nr 4

Vinnare nr 5

Vinnare nr 6

Grattis tjejer och hoppas ni kommer bli riktigt fina i era nya örhängen!

Har ni inte mailat mig er adress så gör det är ni snälla!

Word...


...med Azita vid hennes frukostbord där hon bjöd på kaffe och rostat bröd och jag kan inte tänka mig en bättre början på en dag.

Hon berättar om sin natt, med sällskap, och hon sprudlar som en liten tonårstjej och jag lyssnar oroligt och fäller några varnande ord om sårade känslor och krossat hjärta men vem är jag att ge råd? Men det är annorlunda när det gäller någon man tycker om, någon man inte vill se lida när man redan gjort det tidigare och vet att skillnaden mellan den där sprudlande glädjen och de fallande tårarna är hårfin.

Men vi sitter ju i samma båt och inte kan jag skrika åt henne att sitta ner för att inte båten ska välta när jag själv i stort sett står upp och hoppar.

För att inte tänka på vare sig båtar eller krossade hjärtan ska vi två nu ge oss av för lite kvinnlig terapi... shopping!

fredag 19 november 2010

Jag tänker på...

...dig just nu!

Vinnare!!!

Nu har jag valt ut sex stycken vinnare till utlottningen jag hade!

Kommer att avslöja de lyckliga under kvällen!

Ska bara städa lite och kanske hämta hem en pizza så ni får vara lite nyfikna en stund till *fniss*

Duktig tjej!

Tycker det är så roligt och är väldigt glad för vår Gävletjej Clara som nu är med Ace of base och kommer turnera runt i hela världen.

I kväll är de med i Förkväll och hon är som vanligt supersöt och hur goo som helst!

Jag hoppas och tror hon kan gå hur långt som helst och att vara med i den gruppen lär ju inte vara något negativt!

Vilken toppenbrud!

Tårar, kramar och ljuset i tunneln!

Fåtöljen välkomnar mig och han kramar mig hårt när jag kommer. Och som han säger... en kram när en kram bara är en kram. Och jag vet att jag fått allt för många kramar, haft allt för många armar runt min kropp som egentligen inte alls velat ge mig värme och närhet utan bara något helt annat.

Därför gråter jag konstant i den där fåtöljen i en och en halv timme och jag ser frustrationen i hans ögon för han så gärna vill hjälpa mig. Få mig att se ljuset i tunneln och till slut hitta till den där famnen där en kram bara är en kram.

Och jag säger att "alla andra" gör ju likadant. "Alla andra" har det ju som jag, söker, letar och kysser hundra grodor för att till slut hitta prinsen. Brukar våld på sig själva för närhet som egentligen inte är närhet utan bara något som fyller det där hålet för stunden men efteråt gapar hålet bara ännu större.

Jag vet inte NÄR, jag vet inte HUR men jag vet att någon gång blir det bra. Någon gång finner jag den där famnen där en kram bara är en kram.

torsdag 18 november 2010

Själens spegel!

Om det är så... vad säger mina ögon då?

Vart kommer alla tårar ifrån egentligen? Som om jag inte behöver släppa fram de men så fort jag vet att jag ska öppna mig, beröra saker så bubblar de upp inom mig. Idag får jag en halvtimme extra av min fina psykolog för att "jag behöver nog det" som han skrev när jag frågade när jag hade min tid. Och då känner jag det, att ja... jag behöver det men jag vet inte riktigt varför men tårarna som kommer och klumpen i halsen talar om för mig att det är så.

Och jag är ledsen för ett samtal jag bett om att få en längre tid med en person men gång efter gång drar personen sig ur vårt möte och det ger mig en känsla av att jag inte är önskvärd, att betydelsen för det där samtalet inte berör denna person något alls. Att vikten för mig att det blir av inte spelar någon roll. Jag vill träffas medan jag får frågan om och om igen om att ta det i telefon. Är det rädsla kanske? Att det är besvärligt att möta mig? Men säger det inte mer om den personen än om mig då?

Jag vet inte. Men idag kommer det bli mycket tårar i den där fåtöljen som jag inte suttit i nu på två veckor.


Och nej... det där mötet är inte med någon gammal kärlek eller något av det slaget. Det är mer av personliga och jobbrelaterade slaget!

Äntligen...

...tog min prenumeration slut på den där dejtingsidan jag loggade in på igen för en månad sen så nu har jag tagit bort mitt konto helt och hållet och det känns bara sååå skönt!

Jag är trött på nätet, dejting som aldrig ger något och detta eviga klickande in och ut på killars profiler för att skilja agnarna från vetet men det har bara funnits ogräs. Det står mig upp i halsen allt detta smörande från killar som oftast ändå bara i slutänden är ute efter EN sak.

Även om jag träffade mina två senaste ex på nätet så tror jag ändå att det är genom att träffas på riktigt som man verkligen vet och känner om det finns något där och att det kan bli mer långvarigt.

Ähh vad vet jag. Jag är knappast någon expert vare sig på det ena eller det andra men jag känner i vilket fall att jag har gjort mitt för ett bra tag framöver på dejtingsidorna på nätet.

Nu ska jag banne mig sova, bara så ni vet!