Related Posts with Thumbnails

måndag 30 november 2009

The End!

Jag är trött som en gris, har ont i hela kroppen men mest värker mina fötter efter att ha fått gå omkring i 10 cm klackar i 14 timmar. Mina ögon svider av allt räknade av små minimini siffror på små minimini produkter i hundratals. Jag är hungrig eftersom jag inte har fått äta sen tolv idag. Men jag är lycklig!! Jag är så fruktansvärt glad trots att det var min sista dag i min gamla butik. Har lämnat över nycklar och visat runt den nya tjejen som ska vara där nu i tre månader innan jag kommer tillbaka och öppnar min nya butik men det känns inte alls sorgligt. Bara bra!

Kommer att somna som ett litet barn och tanken på att jag inte behöver ställa någon klocka för att gå upp i morgon bitti gör mig alldeles till mig. Tänk att jag få sova tills jag vaknar av mig själv.
Herre gud jag tror knappt det är sant men jag är LEDIG!!! I TRE MÅNADER!!!

TJOHOOOO!!!!!

Sista dagen...

... i butiken och det känns underbart!

Ha en bra dag!

söndag 29 november 2009

Måndagsångest...

....har jag ju som sagt aldrig lidit av, men jag vet många som våndas just nu över att det är måndag och jobbdag i morgon.
Att jag aldrig haft den åkomman är jag ju ofattbart tacksam över för det måste ju betyda att jag alltid haft jobb som jag trivts med. Eller så kanske det är så att det finns de som har jobb de trivs med men ändå har måndagsångest.
Jag var tillsammans med en kille i många år som led av den typen av ångest. Men det roliga med honom var att han började liksom redan på fredagen att åja sig över att det snart var måndag igen. Så hans vecka bestod först av att hata måndagen och det började väl gå över någon gång på onsdagen och då kunde han se fram emot att det snart var fredag igen. Men så kom fredagen och direkt övergick glädjen över att det var fredag till att börja tänka att åhhh nu är helgen snart slut och det snart är måndag igen. Jag har en känsla av att han är likadan än idag.
Nu kunde han ju själv skratta åt det där men det kunde faktiskt vara riktigt jobbigt att det var likadant vecka ut och vecka in.

Som sagt, jag lider inte av måndagsångest!

Gör du?





Första advent...

... och skyltsöndag så det är väl nu man ska börja komma i lite julstämning. Idag ska stjärnan upp och man ska tända första ljuset i adventsljusstaken. Folk har sprungit på stan och tittat på tomtar, köpt lotter och druckit glögg och ätit pepparkakor och kanske köpt första julklapparna. Men för mig som har butik innebär den här dagen jobb precis som vanligt och jag har inte den minsta julkänsla i kroppen. För mig har dagen bara handlat om att sälja så bra som möjligt för det är sista dagarna jag kan dra in pengar innan jag blir arbetsl... jag menar arbetsfri.

I morgon är sista dagen och då är det inventering som gäller. Jag har fått börja redan för några dagar sen med lagret och allt som inte står på hyllorna. Det är bara det att jag har inte den minsta motivation att göra det här eftersom det inte är för min skull så jag har tagit in min snälla personal som gjort allt. Det kostar mig en del men det är värt varenda krona att slippa göra det här. Jag är super tacksam för de som hjälpt mig de här dagarna och de som kommer i morgon och gör det sista. Sen är det över. Sen lämnar jag över nyckeln och går med glada steg i från det som varit mitt liv i över tre års tid. Och jag är inte ens ledsen. Det känns bara skönt, befriande och så härligt.

På tisdag börjar en ny fas. Och den fasen ska jag börja med att julstäda hemma och julpynta så att jag också kommer i lite julstämning. Göra det alla har gjort idag men som jag helt enkelt inte haft varken tid eller lust med. Vill ju ha lite tid på mig när jag städar och fixar och det kommer jag att ha i massor av efter i morgon.

På tisdag börjar mitt nya liv...

Det regnade...


.... när jag gick hem i kväll. Har alltid älskat regnet och hur renande det känns. Nu kändes det extra välbehövligt också eftersom vindåset behövdes sköljas bort.

Jag vet inte varför men jag har en bra känsla i magen. Mår gott helt enkelt. Vet inte om det beror på att jag haft någon hos mig som jag tycker om eller att jag har människor runt omkring mig som får mig att må bra. Eller kanske det är för att jag mer och mer börjar närma mig slutet på den här perioden av mitt liv och en ny början är på väg. Jag tänker inte analyser så mycket utan bara låta den där bra känslan i magen få fylla mig med välbehag.

Kommer att somna gott. Jag är härligt trött och även om jag får sova själv i natt utan att ha någon vid min sida som smeker min rygg tills jag somnar så kommer jag att sova som en liten prinsessa.

Nu ska jag lägga mig och hångla med instruktionsboken till min nya kamera!

God natt...

lördag 28 november 2009

Hot!


Manshoror och vin!

Är hos min bäste vän och har blivit serverad en supergod middag. Har druckit ett ex antal glas vin nu och vännen min retar mig för mina påskkärringsröda vinkinder. Känner mig glad och lycklig över livet i allmänhet och skrattar och fnissar åt allt drama som skrivs hit och dit på min och min väns blogg. Någon skrev "köper ni bluffen". Hihi som om vi försöker samla "tittarsiffror" Jaja jag fnissar vidare. Känner mig som om jag var 13 år igen eftersom nivån ligger där men jag vet inte, det är väl sånt man få räkna med när man gett sig ut i internets officiella värd. Att Linda Rosing har drama på sin blogg köper jag men lilla jag, hihi. Säger som en mycket klok kvinna i min omgivning säger; Så länge folk pratar om dig är du intressant, det är när de slutar pratar om dig som du ska börja oroa dig! Det tänker jag anamma...

, nu ska vi se på La gigolo och jag tänker fortsätta pimpla rödvin för det får mig att må väldigt bra just nu!

Kram på er!!

Canon kan Canon!

YES!!! Idag blev den min. Lite dyrare än jag hade tänkt men det fick som sagt svida lite. Det blev en Canon EOS 1000D och ett extra objektiv till. Ett Tamaron 70-300mm.

Som jag har längtat och som jag kommer att fota. Nu kommer ingen att komma undan. Det är ju bara det att jag älskar ju lika mycket att stå framför kameran som bakom som den lilla teaterapa och linslus jag är så jag får hitta någon duktig fotograf som kan föreviga mig eller så får det bli självutlösaren, hihi.

Önskar bara jag kunde hitta ett riktigt bra och enkelt bildredigeringsprogram Har två stycken idag men är inte riktigt nöjd med något av de. Den ena är Picasa och det andra är Paintshop Pro. En kombination av de två hade varit perfekt.

Nästa inköp måste bli en fotoskrivare. Ja så får det bli...

Slut på drama TACK!

Nu är jag trött på drama på min blogg! Trött på att få anonyma kommentarer från människor som kallar mig hemska saker bara för jag råkar vara vän med någons ex. Trött på inskränkta jävla idioter som stör sig på mig och kommer med påstående som är skrattretande.

Ja jag är 36 år och ja jag är vän med en kille som är 21! OCH???? Är det åldersgräns på vänskap eller? Och även om det skulle vara så att jag och den här killen gick och blev förälskade i varandra så skulle inte en jävel ha med det att göra. Men nu är det inte så och det är heller inte så att jag springer efter varenda jävla ung kille jag ser. Så snälla svartsjuka paranoida ex med följe lägg ner nu och sluta läs min blogg och ge framför allt fan i att kommentera för jag kommer inte att publicera kommentarer där jag blir anklagad för än det ena än det andra. Vad är det ni inte fattar??

Jag träffar EN kille just nu och det för mig osökt över till nästa drama.

Låt mig och killen jag träffa få sköta vårt ifred. Väljer vi att skriva om det eller skriva till varandra på våra bloggar så läs inte om ni stör er eller måste komma med pekpinnar hur vi ska sköta vår relation. Ni behöver inte ta någons parti eller tycka synd om någon för vi är vuxna människor och vi PRATAR faktiskt med varandra. Våra bloggar är ett verktyg för att skriva av oss vår längtan, vår frustration och det vi bär inom oss som vi behöver få ut. Att vi sen väljer att ha våra bloggar offentligt är inte för att det ska ge folk möjlighet att kunna smutskasta eller att grotta sig åt vår relation som vi försöker ta framåt!

Nej vi är inte ett par eller ska gifta oss, inte vad vi vet ännu i alla fall. Vi träffas, har starka känslor för varandra men vi har inte lovat varandra något mer än att vi inte ska vara med några andra under tiden vi träffas. Framtiden få utvisa vad som händer.
Och jag kommer fortsätta skriva på min blogg om vad jag känner och tänker, gillar det eller inte. Sluta läs om det inte passar.

Nu har jag sänkt mig lågt nog genom att ens ta upp det här för det är pinsamt och befinner sig på dagisnivå så nu är det här inlägget det sista jag kommer att nämna om draman på min blogg.

END OF DISCUSSION!!!
INTI & PETTIWOMAN

fredag 27 november 2009

Gamla tanter...

.....ska vi alla bli. Och de kan vara väldigt söta och rara, så länge de inte står på rad med sina rollatorer i min butik och klagar på priserna och skakar av ilska så att löständerna håller på att trilla ut. De är säkert världens bästa farmödrar och mormödrar och bakar supergoda bullar men låt mig slippa höra om deras senaste höftproblem och att deras syster i Västerås lider av dåliga leder.

Jag orkar snart inte hålla god min längre men nu räknar jag ner och det är bara tre dagar kvar. Tre dagar kvar att stå och vänta vid kassan när lilla tant ska rota långt ner i sin handväska bland snoriga näsdukar och halstabletter för att hitta medlemskortet jag måste fråga varenda kotte om. Tre dagar kvar att få ta emot 25 kr i 50-öringar för lilla tant har en sån tung plånbok och hennes skröpliga små armar orkar inte bära den. Tre dagar kvar att behöva svara på samma frågor som jag svarat på varje dag i över tre års tid. Tre dagar kvar att behöva le åt sura klimateriekossor och tre dagar kvar att bita sig i tungan för att inte skrika åt alla ungar som klättrar i hyllorna och äter av badkulorna för att deras nonchalanta morsa skiter fullständigt i de.

Håll ut, bara tre dagar kvar...

torsdag 26 november 2009

Förlåt...

Skriver, suddar, skriver suddar...
Vill säga dig så mycket men orden tar slut.
Orden blir fel...
Vill tala om för dig allt jag tänker om dig.
Allt som fyller mitt bröst.
Längtan.
Ömhet.
Värme.
Men hur ska du veta när jag inget säger?
När du hör min förvirring.
När du få trösta när jag gråter.
Vill säga dig vad du betyder.
Vad du har gjort för mig.

Jag blir tokig för det tar stopp.
Får inte ur mig det jag vill.
Rädd.
Förvirrad.
Osäker.

Snälla älskade du... förstår du?

Förlåt...

Fryser...

Det är kallt i min lägenhet. Ingen som värmer mig. Borde sätta igång med allt jag har att göra. Borde röra på mig för att bli varm. Men jag sitter här... paralyserad! Tänker... kommer inte igång för jag bara tänker, funderar och grubblar.

Tänker på han som inte finns men som ändå finns men jag vet inte var eller vem han är. Jag tänker på att jag inte borde tänka men då tänker jag bara ännu mer. Tänker på att jag inte borde känna men då känns det ändå som mest. Borde tänka att han inte finns på riktigt men det gör han ju för jag kan ju läsa hans ord. Ord som betyder mycket för mig för det är ändå kloka ord. Ord som jag inte vill sakna men gör det ändå när de är frånvarande. Tänker på han som var mitt gift.

Tänker på han som finns på riktigt. Han som jag vet var han finns och vem han är. Han som jag tänker på och han som borde vara den enda jag tänker på. Han som borde vara den enda som betyder något. Han som har ord som aldrig är frånvarande. Han som finns där hela tiden och som vill finnas där hela tiden. Han som är mitt motgift.

Jag fryser... måste göra något för att slippa frysa. Slippa tänka...

I´m good in bed!


Saknar...

Idag är en sådan dag då jag saknar min mamma jätte mycket. Denna underbara, speciella och härliga människa Min absolut bästa vän och världens bästa mamma. Jag saknar att inte ha henne att springa på stan med, kolla på kläder och dricka kaffe och bara prata skit. Saknar att inte bara kunna åka och hälsa på så där spontant och bara få umgås, se på tv eller bara få vara tillsammans.

Ibland kommer det över mig och då blir saknaden så väldigt stor och det blir så påtagligt att vi bor långt ifrån varandra. Henne kan jag berätta allt för och är det något jag inte vill berätta får hon ur mig det ändå för jag har aldrig kunnat ljuga för henne. Jag önskar alla hade en sådan fin relation till sin mamma som jag har. Hon är min trygghet och trots att jag är 36 år gammal finns det fortfarande stunder då jag inte vill ha någon annan hos mig än mamma. Jag får ångest av att tänka på att hon en dag inte kommer att finnas hos mig längre. Den dagen kommer jag känna ett enormt tomrum.

Jag älskar dig mamma!

Dessa bloggdrama!

Gud vad jag hatar när det ska behöva bli liv om vad man lägger upp eller skriver på sin blogg. Nu har jag blivit uthängd som värsta fi**** för att jag lagt upp bilder när jag och en killkompis pusssas på en fest.

Men ärligt, ska jag ens behöva ta åt mig av det? Tjejen som hängt ut mig är hans ex och tydligen tror hon att jag gör det för att jävlas med henne. Jag visste inte ens att hon hittat min nya blogg och jag har knappast för avsikt att jävlas med någon. Draman är inte riktigt min stil. Hon har lagt en länk till min blogg och bilderna så jag får väl tacka för den gratis marknadsföringen. Men ärligt talat gör det mig faktiskt ledsen. Jag har alltid tyckt bra om den här tjejen och att hon tror att jag vill jävlas med henne känns olustigt. De som känner mig vet att jag aldrig skulle göra så.

Men har jag inte rätt att pussa mina vänner på en fest? Har jag inte rätt att lägga ut vad jag vill på min blogg? Jag och den här killen är vänner, BARA VÄNNER!! De som läser min blogg vet ju att det finns någon annan för mig. Hur fan kan hon då få för sig att jag skulle vara ute efter något bara för vi ger varandra en kompis puss på en fest? Och att hon väljer att skriva på det sättet hon gör om mig gör mig så jävla besviken. Och en länk... ja jag vet inte vad jag ska säga.

Fast hon har fina vänner som stöttar henne genom att skriva snälla kommentarer och klanka ner på mig och skriver att jag är en gammal kärring med hängpattar och påsar under ögonen. Ja herre gud. Jag blir så ledsen så jag nästan börjar gråta... eller kanske inte!

Nää fan jag ångrar redan att jag ens skrev ett inlägg om det här. Det är så låg nivå och barnsligt så jag skäms över att vara kvinna när jag ser hur vissa beter sig.

Nu ska den här gamla kärringen gå bort till tobaksaffären och pussa lite på den där söta killen som jobbar där! Vad jag vet så tycker han i alla fall ganska bra om den här gamla kärringen...
Oj... skrev jag det där? Sorry... men jag sjunker till samma låga nivå som min omgivning!

Jisses... drama på högsta nivå!

Frukost och bokföring!

Jag älskar verkligen Mattias och mina frukoststunder på vårt stammisbageri. Några gånger i månaden unnar vi oss att äta en riktig frukostbufé. Denna gången bjöd jag honom som tack för alla gånger han varit snäll och hjälpt mig. Det händer ganska ofta!
Vi avhandlar diverse små kärleksintriger och skvaller och bara ha så där allmänt mysigt. Som två singlar har vi en del att prata om. Om vi blir så mycket klokare är väl en annan sak men det finns inget skönare än att få prata av sig med sin bästa vän.

Efter frukosten gick vi till min revisor. Han vill inte agera arkiv till min bokföring och alla pärmar längre så vi fick plocka med oss tre års pärmar med alla papper i. Så numera är mitt förråd något slags av arkiv. Fatta att man ska spara de där pärmarna i tio år. TIO ÅR!! Jag kommer att behöva hyra ett industrilager om jag ska fortsätta vara egen företagare. Hur ska det här gå? Med tanke på att jag flyttar i snitt en gång om året och slänger allt som kommer i min väg så är risken stor att de här pärmarna förr eller senare kommer att hamna på någon återvinnings station. Varför i helvete ska man spara det där i tio år? Finns det över huvud taget någon risk att det kommer någon om 9,5 år och ber om att få titta i de där gamla pärmarna? Ja det skulle det säkert göra, bara för att jag råkat slänga skiten.

Hur ska jag stå ut??? Tio år...

Gift...

Det tar tid, men jag måste låta det göra det! Kan inte skynda på hur mycket jag än vill.

Förlåt...

onsdag 25 november 2009

Kärleken är inte blind...


En epok går i graven!

Det börjar närma sig slutet på den här första perioden som egen företagare. Min sista dag i butiken jag driver är på måndag så på tisdag är det jag som måste gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig arbetslös. Det känns inte så vidare jobbigt eftersom jag vet att det är tillfälligt och tidsbegränsat. Men jag förstår hur ångestladdat det måste vara för de som måste göra det och inte veta någonting om sin framtid. För mig handlar det bara om ett rutinbesök som måste göras för att kunna klara mig ekonomiskt de tre månader innan jag öppnar min nya butik. Jag är oerhört glad och tacksam för att jag vet hur min närmaste framtid ser ut även om vägen dit har varit kämpig och jag vet att det är jag själv som tagit mig dit jag är idag. Jag önskar alla fick känna den känslan någon gång!

Det här innebär att jag måste avregistrera min enskilda firma. När jag öppnar min nya butik ska jag bilda aktiebolag istället så det blir en hel del saker som kommer att fungera lite annorlunda. Tänker inte gå in på massa trista affärsregler och paragrafer och trötta ut er med det.

Men i vilket fall, innan jag tar död på min lilla firma ska jag utnyttja fördelarna med att ha företag och köpa den där kameran jag så länge velat ha. Det ska bli min lilla avskedspresent till mig själv. Som tack för att jag kämpat i över tre år, knappt haft någon semester och för att jag helt enkelt har lyckats att driva ett eget företag helt på egen hand. Nu går en epok i graven och det är dags för nya äventyr!

Så visst är jag väl värd en ny kamera?!


Bekräftelse!

Alla människor behöver bekräftelse. Från att man är ett litet barn till vuxen ålder har alla ett behov att få känna att man duger, att man är värd något och att man ÄR någon.
Med det här inlägget vill jag bara klargöra hur mitt bekräftelsebehov ter sig. Jag kan säkert anses som något mer bekräftelsebenägen än det normala och det köper jag. Men när människor verkar ha fått en bild av hur jag fungerar och agerar på grund av mitt bekräftelsebehov känner jag ett starkt behov av att försvara mig själv.

Jag tänker inte analysera om varför det är som det är. Om det beror på barndomen, min dåliga självkänsla eller att jag blivit sviken är fullständigt oväsentligt för vad anledningen är till mitt enorma bekräftelsebehov struntar jag i. Det enda jag bryr mig om är hur jag tillfredsställer det behovet och hur jag ser till att bli nöjd. För det är tydligen det vissa tror att jag aldrig blir. Aldrig blir nöjd!

Har jag en relation där jag känner mig älskad, trygg och säker på killen känner jag inget behov alls av att söka bekräftelse på annat håll. Jag har ju varit i relationer och vet hur jag känner och fungerar då och ingen av mina relationer har tagit slut pga att jag inte känt mig sedd eller älskad. Aldrig! Det har varit många andra orsaker. Men visst har det hänt att jag varit i relationer där jag inte känt att jag fått den bekräftelsen jag behövt men då har jag pratat om det innan det blev ett problem.
Men jag har ALDRIG lämnat någon pga den anledningen.

Det jag vill säga är att jag vet om att jag behöver en stor dos av den där varan, ofta och mycket, men jag vet att det finns någon som kan ge mig det utan att jag behöver känna att jag behöver söka efter det på annat håll. Att det finns en person som helt på egen hand kan fylla mig med det jag behöver, fylla det tomrum jag känner. Och då kommer jag inte behöva söka mera. Behöver inte få några nya "kickar" för det kommer den personen att kunna ge mig. Genom kärlek, trygghet och passion!

Jag är inte mer än människa...

tisdag 24 november 2009

God natt...

Vilse...

Irrar omkring i en snårig skog av känslor. Söker efter något att hålla fast vid. Något som känns logiskt och som jag kan förklara för mig själv med bara enkla ord. Men jag hittar inget svar. Inget bra svar med enkla ord. Bara massa känslor som jag ska försöka förklara både för mig själv och för min omgivning Allt blir som en enda gröt och orden fastnar i halsen tillsammans med gråten. Allt som borde vara så enkelt blir plötsligt komplicerat. Det som borde vara något mysigt och varmt kan helt plötsligt kännas som en stor grå blöt massa inom mig. Längtar efter en famn som jag kan känna mig trygg i. En famn som finns där när jag behöver. En famn som får allt att kännas så där enkelt, varmt och mysigt. Men just nu känns inget bara enkelt.

Känner mig vilse..

Favoriter i repris!

Eftersom jag stängt ner två av mina gamla bloggar är det också en del bilder som försvunnit. Den här bloggen innehåller inte alls lika mycket bilder av mig och mina närmaste som de andra gjorde. Jag la nästan in bilder varje dag på mig själv och det jag gjorde. Man kanske kan tro att jag gjorde det för att jag älskar att se mig själv eller för att jag älskar att visa upp mig. Ja till viss del är det ju faktiskt så det ska jag absolut inte sticka under stol med. Har alltid varit en teaterapa och en liten linslus och älskar att bjuda på mig själv. Och ni som har följt mig vet också att det inte bara är superstajlade festbilder jag lagt upp på mig själv utan ni har fått se mina värsta sidor också. Omålad, trött, ledsen och med en migrän så ögonen nästan har trillat ur.

Men det har som sagt inte bara varit ovanstående anledningar till att jag lagt upp mycket bilder. Det har helt enkelt varit för att visa så mycket som möjligt av mig själv och då menar jag inte bara för er anonyma läsare utan faktiskt för min familj och vänner hemma som jag sällan träffar. Det har varit ett sätt för mig att få de att känna sig nära mig och jag får känna mig nära dem.

Varför lägger jag inte upp lika mycket bilder nu längre då?
Jag vill helt enkelt inte förstöra min nya fina blogg med massa kluddiga bilder. Alla bilder som läggs upp här har jag med omsorg valt till varje text jag skriver så att de ska passa. Både texten och utseendemässigt. Visst är jag korkad? Men det är den lilla esteten i mig som kommer fram ibland.

Men nu saknade jag lite bilder att titta på så nu har jag rotat fram en del från de andra bloggarna och snyggat till de lite så att de passar in här på min nya fina blogg.

Inte så många, bara några gamla favoriter...

Bara lilla jag!

Jag och min älskade vän Mattias!
Jag och älskade Azita!
Partyglad!
Trött!
På jobbet!
Azita och jag en varm sommarkväll!
Min älskade vän Magnus!
Me!

Give me....

Gryyymt fikasugen! Skulle göra vad som helst för att få sätta tänderna i något riktigt sött och sliskigt nu!!

Mummms.....

Önskelista!

Börja närma sig jul men jag önskar mig en del saker redan nu!

* Nystädad lägenhet när jag kommer hem.

* En lagad god middag med trevligt sällskap.

* Att min en månad gamla tvätt tvättar sig själv.

* Snö i Gävle.

* Att denna vecka gå fortare än fortast.

* En kram.

Bra start....

...på dagen när första kunden kommer in i butiken, tar ner en antirynkkräm från hyllan och stegar fram till kassan. Hon är skrynklig som ett russin och pratar dålig svenska men tydligen så bra så att hon klarar av att säga;

- Såå dyyyyr???

Jag försöker svara trevligt men känner att jag har lust att tala om för henne att hon kan ställa tillbaka den där för det är redan FÖR SENT!!!

Framme vid kassan är det samma fråga som jag ställer säkert 100 gånger om dagen och jag är så glad att jag snart slipper ställa den mer;

-Har du medlemskort?

Vad svara russinet då?

- Hur ser DEN jäveln ut?

Tack gode gud att jag räknar ner dagarna nu...

Aldrig....

... är sängen så skön som på morgonen!

Kommer aldrig bli någon morgonmänniska och tanken på att jag snart ska få sova hur länge jag vill gör mig så lycklig!

Ska bara se till så hunden fattar det också...

Nyförälskad!

Ja det är nästan så det känns. Jag är så väldigt nöjd och stolt över min nya blogg. Nöjd med utseendet och alla de olika funktioner som jag tidigare har saknat. Kan nästan inte slita mig ifrån den utan kan sitta länge och bara titta på den och tänka på allt jag vill fylla den med. Alla vackra bilder jag vill lägga upp, alla vackra ord jag vill skriva som gör att den kommer att bli ännu finare.

Är bara så himla nöjd...

måndag 23 november 2009

Jobbigt samtal!

Jag har ett samtal jag borde ringt för länge sen men jag skjuter upp det hela tiden. Det är hjälp jag behöver be om och det är något jag avskyr att behöva göra. Framför allt har jag alltid fått en klump i magen av att behöva be den här personen om hjälp vilket resulterat i att jag nästan aldrig gjort det.

Varför?
Det handlar om att jag aldrig tyckt att jag har dugt som den jag är och aldrig känt mig tillräckligt bra i den här personens ögon. Har alltid velat visa att jag klarar mig själv inför den här personen och därför tar det mig emot att behöva be om hjälp. Men denna gången handlar det om min framtid. Mina drömmar!

Jag vet att den här personen älskar mig och säkert skulle hjälpa mig om det finns möjlighet men det tar mig emot ändå. Det får mig att känna mig osäker och helt plötsligt är jag en liten flicka igen och jag vill vara den där stora och starka kvinnan som klarar sig själv utan att behöva be om hjälp. Men nu måste jag nog svälja min stolthet för just nu finns det ingen annan som kan hjälpa mig.

Jag måste våga...

Festen i bilder!

Jesper min fina vän!
Ingen kommentar!
Jag och personal från en av butikerna!
Min vackra vän Azita!
Gudomlig!
Jag och Erik!
Partypinglor!
Från butiken som är vad de heter!
Azita dansar!
Smile baby!
Partyglada!
Best friend forever!
Puss min älskling!
Fina Jesper!

Festen i ord!

Det finns två anledningar till att jag inte skrivit om festen i lördags. Dels för att jag varit för trött men även för att jag behövde lite tid för reflektion över några samtal jag hade under kvällen. Några samtal gjorde mig väldigt glad men något gjorde mig lite ledsen och besviken. Jag blir ledsen över att människor ibland har fördomar och förutfattade meningar. Att människor jag trodde jag kände och som jag trodde kände mig kan ha tankar och funderingar om mig som gör mig grymt ledsen och besviken. När det kommer fram att människor som ska vara mina vänner undviker att prata med mig för de får för sig att jag blivit helt galen. Och det på grund av saker de läser här i min blogg.

Jag vill bara förstärka en sak till er som läser och det gäller kanske inte i första hand min blogg men många andras. Man måste förstå att när man skriver en blogg behöver inte det innebära att man ÄR sin blogg. De som skriver anonymt gör ju givetvis det av ett skäl. För att kunna leva ut sina fantasier och sina innerst tankar utan att blotta den de egentligen är.
Min allra finaste vän skriver som alla säkert redan förstått en "sexblogg". Men det innebär inte att han på något sätt är en sexgalning och inte har något annat i sitt huvud än sex. Det är ju bara en liten del av hela hans normala liv. Och när jag då få höra vad människor tror om honom och får för sig vad han är för en typ av människa blir jag både ledsen och arg. Mest blir jag ledsen för att människor är så inskränkta så det inte själva förstår utan att man måste förklara att bakom den där bloggen med allt det där erotiska finns en helt vanlig kille som vilken som helst och framför allt är detta en kille som har ett hjärta av guld och har den finaste insida jag någonsin sett.
Tycker man det är jobbigt att läsa erotik och se bilder på nakna människor då behöver man inte läsa den här typen av bloggar.

Själv älskar jag sex och bilder på vackra nakna människor och jag hoppas inte jag är en konstig människa för det. Och när jag dessutom få läsa texter som jag vet handlar om mig själv då värmer det i mitt hjärta. Men jag respektera helt och fullt att alla inte vill läsa detta och därför har jag själv aldrig skrivit så öppet utan länkat till min väns blogg så får man välja själv om man vill klicka vidare och läsa.
Men glöm inte det... döm aldrig någon människa utifrån vad ni läser på en anonym blogg. Det har sällan mycket att göra med vilken människa personen egentligen är. Förutom min blogg. Men jag är inte heller anonym!

Det var vad ett av samtalen jag hade handlade om. Ett annat samtal jag hade var med en tjej i min grannbutik. En tjej jag inte känner eller heller aldrig pratat med så mycket. Jag ser henne varje dag och vi hälsar på varandra men inte mer än så. Eftersom hon arbetar i en av de butiker jag varit lite besviken på efter mycket skitprat har jag ju så klart trott att hon också var en av de som pratat skit om mig och givetvis var jag ganska övertygad om att hon som många andra inte tycker om mig trots att de inte känner mig. Själv har jag alltid tyckt hon verkar vara en go och kul tjej men när man tror att någon inte tycker om en så tar man inte direkt någon kontakt. Nu gjorde jag det ändå och vad får jag reda på då? Jo hon läser min blogg!!! Och hon tycker inte alls illa om mig. Hon säger tvärtom att jag ska stå på mig. Det där gjorde mig så otroligt glad och varm i hela kroppen så jag var bara tvungen att ge henne en jättekram.
Tänk vad många vänner man skulle kunna ha om man bara vågade prata med varandra och inte gick omkring och trodde massa saker.

För övrigt var det en supertrevlig kväll med god mat och en härlig atmosfär i den gamla byggnaden vi befann oss i.

Tack Emma med personal!

Försmak!

Har inte orkat lägga upp några bilder eller berätta om festen i lördags men lovar att fixa det under dagen.


Här är jag festfin i alla fall!

Tänker lite för mycket!

Måste sluta med det...

söndag 22 november 2009

Vackra ord...


God natt...

Vet inte varför...

.... men jag känner mig ledsen. Kanske för att jag känner mig ensam. Eller är det för att jag har mens eller kanske för att jag är lite bakis. Ledsen känner jag mig i alla fall. Gråten sitter som en klump i min hals. Tycker inte om när den där känslan kommer över mig. Helst inte när jag inte vet vad det beror på eller jag inte har någon som kan hålla om mig.

Jobbigt...