Träffade han...

...med de speciella tatueringarna och han kramade om mig och tryckte på mina revben och tittade länge på mig och ville inte låta mig gå.

"Jag följer med dig hem i kväll" sa han och jag sa nej och han frågade om jag var upptagen i kväll.

"Nej inte fysiskt men psykiskt" svarade jag men sen kom jag på att han var galen i mina fötter och gick tillbaka och frågade om han lovade att klia mina fötter om han fick följa med mig hem.

Han lyfte upp min fot och tittade gillande på mina höga klackar och nickade.

Men jag ångrade mig igen. Jag vill inte ha någon som kliar mina fötter, jag klarar mig utan det.

Så jag gick hem själv med mina ömma vader och parerade mina smala klackar mellan cementplattorna och i vinruset tar jag upp min mobil och knappar in några ord och trycker på sänd trots att jag vet att jag inte får svar.

Det var det dummaste jag kunde göra att lägga in Hans nummer igen för så länge jag inte haft det i mobilen har jag kunnat låta bli att skicka några nattliga sms påverkad av alkohol och längtan. Men i ett svagt ögonblick när han ringde och det liksom bara råkade finnas där i min mobil igen la jag in det för framtida bruk... när jag är redo för vår vänskap igen...

Snart...