Sista timmarna...

...hemma med familjen.

Har tagit en lång promenad men hunden och kameran och dokumenterat våren (bilder kommer sen) för den är ju en bit längre kommen här än hemma i Gävle så med bilderna tänkte jag ta med mig den hem och hoppas jag liksom kan skynda på processen lite.

Ångesten finns där fortfarande. Trippar på tå efter mig, smyger och väntar på rätt tillfälle att hoppa på mig igen. Ibland lyckas den hoppa upp på axeln. Jag låter den sitta där och viska mig i örat men låter den inte ta mig i sitt våld. Det är svårt att låta den sitta där men ändå samtidigt ignorera den, men jag vet ju att det är ända sättet. Acceptera dens närvaro utan att kämpa emot, det är då den få tillbaka sin styrka.

Ska bli skönt att sätta sig på tåget sen. Det brukar vara rogivande och nu ska jag börja läsa boken "Älska dig själv".