Trodde det skulle bli en bra dag...

...som började med en långpromenad till affären. Mötte D22 utanför vårt gemensamma gym och som vanligt var han söt som socker så jag bara vill äta upp honom. Men jag får nöja mig med att jag får sätta tänderna i honom ibland.

Trodde det skulle bli en bra dag eftersom solen sken och fick mina ångesttankar att lätta lite och frukosten tänkte jag äta på min balkong.

Trodde det ända fram till jag ringer ett samtal för att få lite hjälp med min ekonomiska situation men istället för hjälp får jag ett besked som känns ungefär som en hårt jävla slag inte bara i ansiktet utan även rakt i magen. Jag varken kan eller orka gå in på detaljer för det är både för privat och för jobbigt men det är något som hänger över mig som ett stort jävla svart moln. Något som är mig övermäktigt och får mina ljusaste tankar att försvinna på noll och ingenting och varken solen ute eller vårkänslor kan få mig att sluta grubbla på detta jävla elände jag hamnat i.

Pengar, pengar, pengar.....finns inget som kan ge en ångest som de där papperslapparna.

Vet att det bara är tillfälligt som jag känner så här även om just det här bekymret kommer att följa mig väldigt länge men jag får trösta mig med att det finns de som har det värre. Det kunde varit värre, men det är ju tyvärr föga tröst när klumpen i magen och trycket över bröstet känns som det ska kväva mig och jag inte kan sluta tänka på hur i helvete jag ska lösa situationen.

Trodde det skulle bli en bra dag. Den började bra... nu är det bara gråt och oro som finns där igen och jag kämpar förbrilt för att komma till sans.

En sak i taget.... en sak i taget....