Två glasögonormar!

Sitter på tåget på väg hem igen och har lämnat magistern för denna gången. Och jag vet inte om/när vi ses igen men jag tror jag kommer att sakna honom lite och han säger han kommer sakna mig också men han är en upptagen man och med tanke på att det tog en månad innan vi träffades igen denna gång så kanske det tar en månad tills vi ses igen. Men det gör inget. I alla fall som det känns just nu.

Om jag är kär?

Jag vet inte om jag vågar släppa in någon ännu och jag håller hårt i mitt hjärta. Och det kommer jag göra den här gången när tåget stannar på en speciell plats för nu är jag beredd så nu håller jag mitt hjärta hårt i handen tills tåget rullar ut från den där allt för välkända platsen där det finns minnen jag inte kan värja mig ifrån.

Men nog påverka han mig. På ett bra sätt. Och jag verkar påverka honom också och framför allt verkade han tycka det var otroligt mysigt när jag igår läste högt för honom ur bloggen om det jag skrivit om honom. Han log och ville jag skulle läsa mera för han blev glad att jag skrev om honom och han såg ut som en liten förtjust pojke. Men jag har ingen brådska med någonting utan njuter av de stunder vi får ihop sen får framtiden utvisa vad som komma skall eller inte.

Det blir bra det...

Kaffe, någon???