...så jag ska sova själv i natt. I en ensam säng men det är ju liksom inget konstigt med det eftersom jag oftast gör det, om man inte räknar med hunden då som håller mig sällskap ibland.Tänker på det där med att sova med någon, hur skönt det är, att få ha någon nära, lyssna på andetagen och få känna värmen från en annan kropp. Jag saknar det. Men jag kan inte nöja mig med vem som helst. Jag hade ett snabbt besök igår mitt i natten. Någon som gärna hade stannat kvar, sovit med mig men det kändes inte rätt. Jag kan inte ha någon i sängen som jag inte känner mig trygg och bekväm med. Någon som jag känner värme för, någon jag vill vara nära både fysisk och psykiskt. Det går bara inte med vem som helst. Då sover jag hellre själv.
Men jag saknar det, och det enda som gör att jag står ut med den saknaden är att jag vet att det faktiskt finns någon som gärna vill sova med mig. Någon som jag känner värme för.
Snart kanske...
Jag beundrar ditt skrivande,hade önskat att jag hade den begåvningen,men talets begåvning har jag, men det kommer jag inte långt med här,det är mycket jag skulle vilja säga,om livet, kärleken,besvikelsen,godtrogheten som man gott på här i livet,fått många slag på käften,men varit stark ändå.Idag känner jag en stolthet över att jag klarat mig igenom stormarna, men det finns mycket kvar jag lovar dig. Var rädd om dig,Din syssling
SvaraRaderaStarkt av dig!
SvaraRaderaTänk vad lätt det kan vara att låta någon som man inte känner värme för, få sova där vid en ändå, bara för att ensamheten är så stark.
Bättre att vänta på den där rätta någon =)
Kram sysslingen min!
SvaraRaderaOB> Jag har lärt mig att eftersmaken är väldigt bitter av de där nätterna med någon man inte känner värme för. Så ja... jag väntar hellre!
Kram