Kvinna i en mansdominerad värld!

Jag har sökt ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Så pass mycket att jag idag ringde upp VD:n på företaget och frågade hur det går med ansökningarna. Hon berättade att det var 500 sökande men att hon faktiskt kom ihåg mig just för mitt namn. Jag tror att jag genom mitt samtal trängde mig före ca 485 st för hon och jag fann varandra direkt och på det hon sa förstod jag att hon tyckte jag skulle vara perfekt för jobbet.

Det vi var helt överens om var att det kan vara en fördel att vara kvinnlig säljare i en mansdominerad värld och hon berättade att hon precis som jag har lättare att sitta i förhandlingar med män än med kvinnor. Och det har jag fått bevisat många gånger i mina tidigare jobb som säljare men det riktiga beviset på min pondus som affärskvinna fick jag när jag blev vald till ordförande i affärsnätverket BNI där jag var ensam kvinna med över tjugo stycken kostymklädda bankdirektörer, advokater, revisorer och andra högt uppsatta personer från affärsvärlden, alla män. Och inte bara en gång utan när jag var tvungen att byta stad för mötena pga att jag bytte bransch så blev jag vald till ordförande i den gruppen också när det var dags för styrelsebyte. För mig var det ett enormt bevis på att jag var en duktig affärskvinna och att jag ingav förtroende. Själv kände jag mig som någon slags liten maskot och trodde inte alls att någon tog lilla mig på allvar. Men tydligen lyckades jag dölja det och visade bara upp min affärsmässiga sida.

Nu kommer jag hålla tummarna för att när jag ringer henne nästa vecka igen så vill hon att jag ska komma på intervju även om vi redan gått igenom det mesta på telefon. För det här är ett jobb jag verkligen vill ha. Har väntat i flera veckor på att sista ansökningsdagen skulle gå ut. Jag vill inte ge något besked till jobbet i Stockholm innan jag vet hur det blir med det här för om jag får välja så vill jag hellre ha det här jobbet även om lönen kanske är lite sämre.

Har jag tur så sitter jag snart vid förhandlingsbordet med en man igen...

P.S Bilden har ingenting att göra med hur jag sköter mina förhandlingar, om det nu var någon som trodde det. Tyckte det var en snygg bild bara...