Har bara väntat på att någon ska tala om för mig hur jag ska skriva i den här bloggen eller vad jag ska skriva om och framför allt vad jag inte ska skriva om.
Har man följt mig och den här bloggen tror jag man har en ganska klar bild om vem jag är och hur jag är och JA jag är öppen som en bok, kan lämna ut mig själv väldigt mycket och jag har hela tiden skrivit rakt från hjärtat, på gott och ont.
Jag skriver när jag är glad, när jag mår dåligt och allt därimellan och jag har vänt ut och in på mig själv på ett sätt som kanske inte många skulle göra som inte ha en anonym blogg. Men det är mitt val att vara sån för det är sån jag är i verkliga livet. Jag litar blint på alla och är många gånger lite för godtrogen för mitt eget bästa men jag vill fortsätta vara sån. Jag vill inte gå genom livet och vara misstänksam mot människor. Och jag tror och hoppas att om jag är ärlig och öppen mot människor så känner de att de kan vara detsamma för mig. Jag vill att andra ska kunna känna att det kan lita på mig och att det som sägs till mig stannar där.
Att vara människa innebär att känna. Känna glädje, känna sorg, saknad och längtan. Känna besvikelse och frustration, känna kärlek och hat och allt det har jag delat med mig av i den här bloggen och allt jag skriver står jag för.
Och jag skriver om min lust. Förlåt mig ni känsliga som tycker att det inte passar sig eller som tycker att jag inte borde skriva öppet om att jag har den känslan i mig eller att jag inte borde skriva vad jag gör med den känslan men ibland gör jag det ändå. Därför att jag tycker det är en vacker och fin känsla och som jag är glad att jag kan känna igen. Och framför allt tycker jag om att skriva om den känslan och få sätta ord på de. Måste jag skriva en speciell sexblogg med varningstex för att få uttrycka den känslan? Den här bloggen handlar om mig och knappast om mitt sexliv men ibland skriver jag små bitar ur det ändå och det är inget jag skäms för. Herre gud min mamma läser ju den här bloggen och kan hon läsa det jag skriver så borde väl för fan andra klara av det. eller?
Idag fick jag höra att folk kan misstolka det jag skriver och att det kan uppfattas som provokativt. Jag vet inte vad som kan missuppfattas? Att jag skulle vara en dålig människa för att jag känner lust? Och att jag skulle skriva om min lust bara för att provocera är ju bara befängt. Jag är människa och alla människor känner lust men jag kanske har lättare att uttrycka den och inte tycker att det är något konstigt.
Så... ni som är mina läsare, stör det er mycket att jag ibland skriver om det ämnet? Är jag en dålig människa som delar med mig även av de känslorna?
Är det bara jag som är otroligt korkad och naiv som tror att ni läsare kan välja själva om ni vill läsa om det eller inte? Läs inte om det stör er...
3 månader sedan
Tycker inte det stör ett dugg. Tycker man att det stör kan man ju alltid sluta läsa. Förstår mig inte på folk ibland.
SvaraRaderaKeep on writing!
/P
Tycker att du har en bra blandad kompott, och det handlar ju om dig, så skriv precis det du känner och vill.
SvaraRaderaOm någon tomte föreslår att du ska censurera dig själv, så är personen antingen trångsynt, sluten, extremt frikyrklig eller bara dryg. Skit i den/dom och skriv på! I lööve it ;)
Kramar!
Jag tycker inte du ska ändra något, det är DIN blogg och DU bestämmer vad du ska skriva och vad du inte ska skriva om.
SvaraRaderaPrecis som Tony säger så har du en bra blandning på dina inlägg.
Har försökt få fram andra tankar jag har också, men får inte till formuleringen riktigt. :(
Kram...
Tycker att du ska skriva precis det DU känner för och har någon ont av det du skriver är det deras problem och de har ju ett val i så fall - att inte läsa. Så enkelt är det!
SvaraRaderaFortsätt skriva som du gör!
/Stina
Det kommer alltid finnas människor som inte kan hantera det man skriver, oavsett vad man skriver om. Jag tror det handlar om att känna efter vem man skriver för. I grund och botten tror jag de flesta skulle svara "mig själv". Och skriver man främst för sin egen del så spelar det egentligen ingen roll vad någon annan tycker, jag menar, då är det ju jag själv som sätter gränsen för vad jag vill dela med mig till andra av. Då är det jag själv som bestämmer vad som är passande och vad som är olämpligt.
SvaraRaderaOch av erfarenhet vet jag att det allra bästa är att inte ens bemöta den sortens kritik, a la "kritisera gärna sådant jag skriver så länge det är konstruktivt annars svarar jag inte på tilltal".
Kram.
Fortsätt skriva som du gör, det är ju just det som gör din blogg till din! Jag gillar att läsa oavsett vad du skriver. Kram
SvaraRaderaTack snälla ni för uppmuntrande ord.
SvaraRaderaAnledningen till att jag tog upp det var för att det inte var någon som kommenterade utan en person i min närhet som sa det här och därför tog jag lite illa vid mig. Vad folk skriver i kommentarerna här har jag som sagt fått lära mig nu att inte ta åt mig av. Men när det är människor som står mig nära känns det lite annorlunda och jag blir osäker på vad jag kanske bör eller inte bör skriva. Jag vill ju kunna fortsätta att skriva det som känns rätt för stunden!
Tack snälla ni!
Kram
Jag hade ett liknande problem när mitt ex hittade min blogg och insåg att det var jag som skrev. Man kan säga att det gick över. Och återigen; ta inte illa vid dig, så länge du inte hänger ut någon annan på ett sätt som du själv anser vara olämpligt får du skriva om ditt liv hur mycket du vill och hur detaljerat du vill eftersom det faktiskt är ditt liv.
SvaraRaderaAlice jag vet att jag inte borde ta illa vid mig men jag är ju lite sån och helst när det är människor jag känner väl.
SvaraRaderaMen du har rätt, det är mitt liv och jag bestämmer själv vad jag ska skriva om.
Kram