Morgonpromenaden hjälper inte...

...trots att det är underbart väder och värmen och de härliga vindarna borde ge mig energi men den här årstiden ger mig alltid samma symton. Trötthet. Jag kan sova i evighet och jag är ändå fortfarande lika trött och hinner inte mer än vakna förrän jag vill lägga mig igen. Så efter morgonpromenaden kändes det som någon dragit ett stort tungt täcke av en enda dimmig slöhet över min kropp så inget annat fanns att göra än att låta mig få somna i soffan.

Vaknade nyss och har i alla fall fått i mig lite kaffe och hoppas på att koffeinets uppiggande egenskaper ska väcka min döda kropp till liv så att jag orka göra något vettigt av denna dagen och inte bara tillbringa den i vågrätt läge i soffan.

Jag skickade ett sms till Magistern igår och skrev att jag inte ville längta efter honom för det var precis så jag kände. Jag fick bara ett kort Ok tillbaka så jag förstod att han tog illa vid sig. Ja saknar du mig skrev jag tillbaka och fick svaret...

"JAAAAA. Skulle vilja känna din närhet. Speciellt när jag ska sova. Få krama dig och känna din värme."

Ähh, kändes som ord bara men jag vet inte. Just nu orkar jag inte ens bry mig och kommer inte pocka på hans uppmärksamhet så hans mobilräkning kan gå tillbaka till det normala igen.

Vet inte varför men känner mig lite less bara. Skulle behöva en riktig jävla fylla känns det som och göra något som ger mig ångest dagen efter. Bara för att få känna nåt annat än det här liksom.

Boooooring....