Related Posts with Thumbnails

måndag 12 april 2010

Jag har ringt nu...

...samtalet jag kanske skulle gjort för länge sen.

Behöver prata med någon men för att få tid ska man tydligen vara självmordsbenägen. Fick ett nr till något de kallar samtalsakuten och där var telefontiden redan över...

Jag som trodde det var över. Trodde jag var uppe ur det där svarta hålet med nu känns det som jag är på väg ner med ännu större kraft. Måtte de bara vara ett slags kortare återfall för jag orkar inte mer...

Huvudet dunkar så det håller på att gå sönder och jag kan inte sluta gråta. Och varför i helvete sitter jag här och skriver om skiten??? Är det för att jag inte har någon här just nu att prata med och jag måste få ur mig det? Vill bara få krypa in i någons famn och få höra att allt ordnar sig för just nu har jag glömt att det kändes bra för någon dag sen.

Trött på den här berg o dalbanan. Vill ha lugn... frid... ro... trygghet.

..... och glädje!!

Måste nog sova bort det här en stund.

Sömn brukar hjälpa....

13 kommentarer:

  1. vännen :(
    försök komma på vad som utlöste det här.. och ta bort det ur ditt liv.
    kramar.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte.... det kommer finnas där i EVIGHET!!!!!

    :o(

    SvaraRadera
  3. Ring din husläkare på vårdcentralen och boka tid. Säg att det är akut. I de allra flesta fall måste man börja i den änden för att få komma vidare. Husläkarna är i dag MYCKET duktiga på att hantera kristillstånd som ditt.
    Hjälper inte det sök psykakuten, de får inte avvisa dig.

    SvaraRadera
  4. då behöver du ju hjälp att bearbeta det, man ska faen inte behöva vara beredd att ta livet av sig för att få hjälp! försök igen med samtalsakuten så fort som möjligt.

    SvaraRadera
  5. En interaktiv kram kanske inte är till så stor hjälp, men jag skänker en tanke och en kram till dig i egenskap av medmänniska...

    SvaraRadera
  6. Kram. From me to you.

    /Ryssen

    SvaraRadera
  7. Åh, jag blir så arg!!!
    Jag råkade ut för samma sak, ringde till psykakuten och grät i telefon, men de kunde/ville inte hjälpa mig.
    Ska man vara tvungen att försöka ta livet av sig för att få hjälp?
    Vännen, det kommer att finnas där. Det man kan göra är att lära sig acceptera det och komma på hur man inte fastnar i det när det kommer. För mig hjälpte samtal väldigt mycket (ska nämnas att jag fixade det själv, utan hjälp av sjukvården...). Jag trillar fortfarande ner ibland, men skillnaden nu är att jag vet att jag inte kommer fastna, så jag vågar tillåta mig att må dåligt. Och då går det över.
    Hoppas du får hjälp, fina du!

    SvaraRadera
  8. Det var det jag gjorde, ringde vårdcentralen men de hade en månads väntetid.

    Tack snälla ni... jag försöker att inte grubbla och tänka så mycket för det är det som gör det så jobbigt!

    Massa kramar

    SvaraRadera
  9. Vårdcentralen kan inte ha en månads väntetid till att få träffa en husläkare. Inte ens där du bor. De har mest troligt någonslags drop-inmottagning på vardagarna. Gå dit, ta en kölapp och vänta tills du får komma in och träffa en doktor. De kan och får inte avvisa dig då.

    SvaraRadera
  10. men åååh stumpan...du måste ju få hjälp att ta dig ur ditt svarta hål.det får inte sluka dig helt...önskar jag visste var du skulle ringa...helt ofattbart att man inte på stört ska få någon att ventliera sina tankar o känslor...helt sjukt galet! kraaam

    SvaraRadera
  11. Jag fick en tid hos min husläkare i morgon kl två men de hade väntetid på en månad för kurator och de trodde det var samma på psykiatrin. Få se vad läkaren säger i morgon när vi träffas.

    SvaraRadera
  12. Tack för promenaden idag, Det var supertrevligt att träffas! Hoppas du fick i dig lite när du kom hem sen.. KRAM

    SvaraRadera
  13. Tänk att det finns så mycket medmänsklighet där ute, och jag är evigt tacksam för all stöttning
    Petra får nu av alla som både känner och inte känner henne.

    Petras mamma

    SvaraRadera