"Jag tror jag är småkär"Det gör alltid lite ont när någon som varit nära ens hjärta får känslor för någon annan. Inte för att jag inte unnar den personen den känslan men det sticker alltid till lite och idag fick det mig att tänka... varför? Varför blev det aldrig jag?
Och jag vet inte om det är något i luften, att det börjar bli vår för det känns som fler och fler blir förälskade och hittar någon. Framför allt här i vår lilla bloggvärd. Flera av de jag följer har hittat någon och det är underbart att få läsa deras ord om känslor som svallar och hur lyckliga de är just nu. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är avundsjuk, för det är jag. Inte missunnsam, inte det minsta men dock lite avundsjuk.
Jag längtar efter att någon ska bli förälskad i mig igen. Att jag också ska få känna den där känslan som är så underbar men jag vet ju att oftast så kommer det när man minst anar det.
Så ni där ute som just nu är förälskade och älskade... NJUT!
Jag är så glad för er skull och det menar jag verkligen för det finns inget finare än just det...
Kärleken!!
Känslan att veta att man finns inom en annan människa.. Att man finns i den människans hjärna och hjärta. Det är en stark känsla.
SvaraRaderaSå visst vill man väl ha det?!?
Såklart.. det vill jag i alla fall.
Att det är vår och att man ser folk falla som käglor för varandra gör i alla fall ont i mig.
SvaraRaderaInte för att man vill missunna dem lycka, utan för att man känner sig ännu mer i utanförskap.
Jag vill vara del av det, men jag vet att jag är långt ifrån redo, och det gör ont att solen skiner när inte mitt hjärta får göra det...