På väg...

...och jag tror jag har fått med mig allt och äntligen fick jag ta på mig vårskorna för nere i söder är det numera barmark så i resväskan ligger bara små söta högklackade skoletter och inga vinterkläder så långt ögat kan nå. Det ska på något sätt bli skönt att få sitta på ett tåg alla dessa timmar för jag tänker och funderar så bra då. Några lösningar räknar jag inte med, inga storslagna i alla fall men att bara få låta tankarna flöda fritt, komma och gå är lite som terapi.

Jag har mycket jag tänker på just nu och saker jag grubblar på och saker jag inte riktigt förstår som händer runtomkring mig. Vet bara att jag önskar ibland att jag inte var en sådan känslomänniska som tar illa vid mig och blir ledsen över saker som andra inte ens kanske hade reflekterat över men jag gör det och tar saker personligt och det är besvärligt.

Att alltid ha en känsla av att vilja vara älskad och omtyckt av alla kan vara enormt tärande. Att vilja vara alla till lags och vilja att alla ska förstå vem jag egentligen är och hur mina tankar går runt, om saker jag ser och hör och när jag visar min omtanke om andra och om de jag inte ens känner men jag märker tydligt att de tar avstånd och när jag inte vet eller förstår varför.... då blir jag ledsen.

Nej... jag har en bok med mig på tåget som min mamma skickade mig och jag tror den kanske kan få mig att se lite annorlunda på saker och ting. "Älska dig själv" heter den och ja... jag vet att det i grund och botten kan vara det som är problemet. För om jag verkligen gjorde det skulle det inte betyda så mycket vad andra tycker, tänker och känner om mig.

Kanske jag har en annan känsla i kroppen när jag läst den klar...

Marknadsföring "deluxe"

Converse = vår