Ord...

Vi har haft nycklar till varandra.

Och jag gråter när jag kastar knippan i sjön.

Men jag gör det för att jag måste. Gör det nu.

Det vi gjort för varandra kommer ändå att överleva.

Bestå. Vi har ju låst upp.

Och när knippan sjunker till botten är vi fortfarande öppna.

Det räcker så. Vi behöver inte dra ner varandra.

Inte förstöra någonting.

Jag är stolt. Över dig. Över mig.

Jag trär den tunnaste kondomen jag kan hitta runt mitt hjärta.
Ingen kommer märka den mer än jag.
Jag kan inte börja där jag slutade, jag kan bara börja där jag är.

Här...

Jag är så jävla dramatisk.... förlåt!