På väg hem igen...

...och jag mår lite illa och känner mig lite yr i bollen och jag vet inte om det beror på att jag åker baklänges eller för att jag inte fått i mig så mycket att äta idag eller om det är en kombination med alla tankar som far.

Det här jobbet är som sagt något jag hela tiden känt starkt för. Väntade i två veckor på sista ansöknigsdagen så jag kunde ringa och höra hur det gick och hela tiden har min magkänsla varit bra. Inte alls den oron som jag hade när jag tänkte på det andra jobbet som kändes mig lite övermäktigt så med facit i hand är det kanske bra att jag inte fick det även om jag givetvis hade gått in hundra för det om jag väl fått det. Och vd:n och jag har ju hela tiden haft en bra kontakt och efter att vi träffats idag känns det bara ännu bättre. Det kom fram flera positiva saker under intervjun som gjorde att jag vill ha jobbet ännu mer och jag tror jag gjorde bra ifrån mig men jag vågar som sagt inte hoppas på någonting även om jag kommer att be till högre makter om att jag ska få det.

Hon frågade när jag kunde börja och givetvis vilken lön jag vill ha men jag väntar med att begära någonting innan jag vet om jag får det. Hon lovade att höra av sig inom en vecka!

Ja nu kan jag inget annat göra än att bara vänta...