...över att jag sitter och gråter när jag borde vara som mest glad och tro mig, jag är mer än glad över att jag fått jobb och äntligen kan få ordning på mitt liv. Det är inte därför jag är ledsen. Jag känner mig bara så jävla ensam.Det är just i såna här stunder det blir så påtagligt. Att jag inte har någon att dela den glädjen med. Självklart vet jag att alla mina vänner och min familj är jätteglada för min skull och det betyder givetvis väldigt mycket för mig men förstår ni vad jag menar? Att inte ha någon som kramar om mig och säger att fan vad glad jag är för din skull. Någon jag kunde få göra en riktig god kvällsfika med och få prata om jobbet jag fått. Jag sitter här ensam och i kväll känns ensamheten så jävla mycket mer. Jag vill vara glad, rakt igenom liksom men jag gråter ju för fan och jag skäms verkligen över mig själv för det. Önskar ju bara så att jag hade haft någon speciell att dela det här med.
Men det finns ingen speciell längre...
Det finns ingen som helst anledning att skämmas för att du vill ha någon att dela din glädje med, det vill väl nästan alla? Skickar en sen kram!
SvaraRaderaIngen tröst och inget substitut för det "riktiga"... men vi små cyberkontakter finns här och försöker trösta dig lite.. för vi gillar dig. Det kommer någon speciell och hittar dig också... Det är jag säker på.
SvaraRaderaGrattis till jobbet.
*kram* Fan vad jag är glad för din skull.
Ni är så snälla och söta och självklart betyder ni små cyberkompisar otroligt mycket. Det är ju därför jag skriver här. Min ventil och tröst och det hjälper verkligen. Dels att få skriva av sig och dels alla snälla och omtänksamma tankar och ord jag får tillbaka.
SvaraRaderaTack snälla söta ni!
Kramar tillbaka!
Jag tror de där stunderna är bra. Att gråta av sig liksom. Du verkar bra!
SvaraRadera