Jag vet inte riktigt vad den här dagen vill mig...

...men den har pockat på min uppmärksamhet en gång i timmen sen klockan fyra i morse och petat min i ögonen med sina långa solskensarmar. Känner i hela kroppen att det är något bra som ska hända och under morgonpromenaden försökte jag komma underfund med vad det kan vara men dagen fortsätter bara le hemlighetsfullt och smeka min kind med varma vårvindar.

Jag ska ringa det där samtalet idag. Om jobbet. Jag tror inte att det är det som kommer vara den där bra saken jag känner på mig men jag känner mig stark nog för att kunna ta ett nej. Kanske är det bara så enkelt. Att det är just det som håller på att hända. En vändning inombords som kanske sitter i lite längre än bara korta stunder. Jag vet inte. Kanske det bara är en bra dag.