Varför vill jag så gärna ha honom?

Och jag kan inte svara på hennes fråga utan fortsätter skyffla in stuvade makaroner och den stekta falukorven i munnen som borde ha ett bra svar men förblir tyst.

"Jag vill så gärna ta kontakt med honom" fortsätter hon och jag spänner ögonen i henne och säger med bestämd röst, NEJ!

Önskar jag kunde ge henne ett bra svar eller ett råd som jag själv kunde följa men jag har varken ett bra svar eller råd för jag vet ju precis hur hon känner och hur det sliter i henne. Jag befinner mig ju själv med ena benet där hon gör och jag frågar mig själv samma sak, VARFÖR?

Varför vill vi ha de som inte vill ha oss tillbaka, varför väntar vi på det som aldrig kommer att ske och varför förnedrar vi oss själva genom att blotta strupen och nästan be om att få halsen avskuren. VARFÖR?

Nu väntar jag i vilket fall besök av någon som faktiskt vill träffa mig och det är i alla fall en sak med det som är bra. Jag får äntligen en anledning att städa hemma. Ni som följt mig vet ju att när det vankas dejt då slår Petti till med storstädning och det var ju ett tag sen sist så nu är det dags. Så skulle det gå åt helvete har jag i alla fall städat!

Det är ju bra...