Män, män, män, män....

....ja och någon pojk kanske man ska säga!

Jag hade faktiskt trott att jag skulle sitta hemma själv och glo framför tv:n i kväll igen men Azita ringde och ville jag skulle komma till henne så vi kunde hitta på något. Så jag gjorde mig lite kvällsfin och tog hunden och cykeln och begav mig hem till henne. Där åt jag dagens andra mål mat sen tog vi våra höga klackar och trippade till en jätte mysig uteservering och där dök minsann både den ena och den andra upp.

Först dök sockertoppen D22 med följe upp och slog sig ner hos oss en stund och efter en stund kom Ängeln Gabriel med sin lillebror och satte sig vid bordet brevid. Vi hade ju hörts av innan så jag visste ju att han var hemma och hoppades på att få springa på honom ute. Så jag fick springa mellan borden för jag ville ju givetvis prata med båda mina små älsklingar men eftersom D22 och hans vänner skulle vidare satte vi oss med Gabriel och hans bror. Jag pekade på D22 och berättade för honom att det där var minsann min lilla sockertopp som jag brukar mysa med och anledningen till att jag berättar en sån sak för en kille som jag egentligen håller lite extra varmt om hjärtat är just för att han inte riktigt är på samma nivå har jag förstått och lite senare när vi sitter och pratar säger han mycket riktigt också...

"Det är så skönt med dig Petra att vi kan ha den relationen att du kan säga såna saker till mig. Så avspänt liksom." Och så svara han på ett sms som en tjej precis skickat till honom.

Jag försöker förklara för honom att jag har ju liksom inget val. Han tittar oförstående på mig och jag får försöka förklara för honom att han alltid kommer att vara speciell för mig men att jag vet hur han känner. Att vi är vänner. Vänner med förmåner som det så fint heter. Att jag vet att jag måste nöja mig med det och att det är okej. Han ser skamsen ut som om han skäms och säger något i stil med att ja just nu är det ju så. Jada jada... Jaja jag vet. Jag är en tjej som man gillar, som man har kul med och kan ha sex med när lusten faller på men flickvänspotensial har jag tydligen inte.

Vi fortsätter ha kul och trevligt ihop i alla fall och när vi sitter där dimper nästa sms ner i mobilen. En kille från stan som spelar hockey i Frankrike som jag har haft kontak med på facebook i ett halvår snart och vi har bestämt att vi skulle ses när han kom hem. Nu är han hemma och i kväll skulle han ut så jag hänger på Gabriel och hans bror till nattclubben dit han ska. Där är D22 så det blir lite häng med honom igen och så tillbaka till Gabriel och brorsan och det visar sig att den där brorsan känner hockeyspelaren och rätt var det är springer vi på honom och vi får träffas för första gången irl. Det kramas och skrattas och han är en riktig goding minsann. Jag får tom ta en svängom på dansgolvet med honom. Hett, hett, hett... Nånstans i allt tappar Gabriel och vi bort varandra och vi som hade bestämt att om vi inte fått napp tio i två skulle vi gå hem ihop han och jag. Jag messar honom men då är de redan hemma och jag lämnar hockeyspelaren och hämtar hunden hos Azita och cyklar hemåt.

Väl hemma messar hockeyspelaren och undrar var jag är och jag svarar att jag är hemma såklart men han tycker jag ska komma på efterfest nu med detsamma. Jag svarar att det har jag inte alls tänkt men vill han så kan vi träffas en annan dag.

"D vill jag" svarar han.

Det kanske kan bli en bra sommar trots att jag är singel och känner mig ensammast i världen ibland!