Broken glass!

Vi hade flyttat än en gång och denna gången var det mer en flykt från något som var ohållbart än ett löfte om början på något nytt som alla de andra gångerna jag packat mina saker och när han befann sig på en utlandssemester packade vi nästan hela bohaget och installerade oss i det som skulle bli vårt nya hem. Då visste jag inte att jag snart skulle få flytta igen.

Vi försökte hålla vår adress hemlig och vi skaffade hemligt nummer så att han inte skulle kunna hitta oss och det höll i några veckor. Sen hände det som inte fick hända. Det som hade kunnat sluta i katastrof.

Jag kom hem sent en kväll efter att ha varit ute med några kompisar och det var tomt i huset så jag gjorde mig i ordning och kröp ner i min säng och somnade ganska omgående. Mitt i natten vaknar jag av ett kraftigt ljud och sätter mig upp och försöker lokalisera var det kommer ifrån. Jag ser något skymta förbi ute på brandstegen som befinner sig utanför mitt fönster som är två våningar upp. Skräckslagen springer jag ut ur mitt rum och tar telefonen i köket och det enda nummer jag förmår mig att slå är till mina morföräldrar och samtidigt som någon svarar i andra änden hör jag hur rutan i mitt rum slås sönder och ljudet av glas som krossas skär i mina öron.

Det är vinter och snön ligger i ett tjockt täcke över gräset utanför och mina nakna fötter sjunker ner i den kalla skaren när jag som en rädd hare i bara mina trosor springer över till grannens tomt och sätter mig på huk bakom de lövtomma buskarna. Skakande sitter jag där gömd och tittar upp i vår lägenhet och i fönstret ser jag honom röra sig där inne i vårt hem. Vårt hem där vi skulle vara ensamma utan honom. Där vi skulle bo för att slippa honom. Där vi skulle gömma oss utan att han skulle hitta oss. Han som jag hatade så. Jag mår än idag illa när jag känner doften av den parfym han alltid hade. Där inne går han fram och tillbaka i vårt hem och jag sitter naken gömd bakom buskarna i grannens trädgård.

Efter en stund kommer en polisbil och ut kommer två poliser med stora hundar och går in i vår lägenhet och efter ytterligare en stund kommer mormor och morfar och jag vågar mig äntligen fram från mitt gömställe. Naken och sönderfrusen och de lindar in i mig i en stor filt och sätter mig i bilen. Älskade mormor och morfar. Min trygghet. Min stora kärlek.

De kommer ut med honom i handfängsel och jag hör hur min morfar säger några hård ord till honom men han tittar bara skamset ner i marken och poliserna för in honom i bilen och kör sedan därifrån.

Vi går in i lägenheten för att hämta kläder åt mig så att jag kan åka med mormor och morfar hem. Hem till deras trygghet. När jag kommer in på mitt rum och tänder taklampan blir jag alldeles kall. Av den stora fönsterrutan finns inget kvar. På golvet nedanför ligger delar av den sönderslagna rutan men det är när jag tittar på min säng som jag ryser av obehag och hatet till honom blir med ens ännu större. På hela min säng ligger glasskärvor utspridda och på min huvudkudde ligger skärvor vassa som knivar och vittnar om att hade jag inte vaknat i rätt tid hade jag aldrig vaknat.