Nu står jag på NOLL igen!

Har försökt att få honom att göra ett snyggt avslut men har förstått att han är typen som tydligen vill komma undan med att ignorera och låta vår kontakt rinna ut i sanden. Jag tror han är sur på mig, besviken eller rent ut sagt arg för att jag tydligt talade om vad jag tyckte och tänkte om hans känslighet men framför allt talade jag om att jag tydligt känt av hans distanstagande och hans sätt att nästan vilja dölja vår kontakt eller att jag finns. Troligtvis för att hålla andra dörrar öppna. Nu är han borta. Suddat ut honom på de ställen jag haft honom och det innebär även i mitt huvud. Magistern är ett minne blott.

Och så även andra jag haft i periferin som tex brandmannen som aldrig kom till skott så honom raderade jag för någon vecka sen. Bort, bort, bort.

Så nu står jag på NOLL igen och det känns bara skönt att liksom vara fri för jag vet att jag behöver det. Vet att jag ändå inte kan finna något när jag inte ens är mottaglig

Känner mig fri... men det innebär också ensam!