Sitter på tåget på väg mot Stockholm och som jag hoppades på skiner solen och det behövs för att värma upp vemodet som inte riktigt vill släppa i mitt bröst. Kanske trevligt sällskap och promenad i det fina vädret kan hjälpa lite för jag börjar bli måttligt trött på att ha den där sorgliga känslan i kroppen. Jag orkar inte ens analysera varför jag känner som jag gör även om jag med stor sannolikhet vet ganska väl vad det beror på.Den där ON/OFF knappen hade suttit bra just nu.
Trodde jag skulle kunna köpa mig en kopp kaffe på det här tåget till mina hemmagjorda smörgåsar men det finns inte ens en ynka kaffeautomat så det blir inget kaffe för min del. Jävla skittåg. Har jag tur blir jag kanske bjuden på en kopp när jag kommer fram.
Kanske till tonerna från en gitarr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar