En dag i vemodets och tågets tecken!

Sitter på X2000 i bistron och försöker få i mig deras torra smörgås men den bara växer i munnen och jag försöker skölja ner den växande klumpen i munnen med jummet kaffe. Jag kommer befinna mig på tåg i exakt nio timmar idag för endast en timmes möte men på något sätt får det ju liksom vara värt det om jag ska få något jobb.

Var vemodet kommer ifrån vet jag inte, eller jo jag vet ju vad tankarna kretsar runt men jag förstår inte riktigt varför eller hur jag ena dagen kan känna yr glädje över livet för att i nästa klaga på min självkänsla och över att inte ha någon nära. Jag känner mig just nu ganska patetisk och önskar när jag läser gårdagens inlägg att datorn hade någon slags vemods-ledsenhets-bitter-och självömkanslås men som sagt det existera inte på dagens datorer. Får nog köpa mig en uppgraderad version när den kommer ut på marknaden.

Det är alltså dags för intervju med Vd:n på det andra företag jag sökt jobb hos och jag ska väl vara enormt tacksam att jag är på väg dit med tanke på de 500 sökande men precis just nu i detta ögonblick har jag svårt att se något bra eller positivt över huvud taget men tror att känslan kommer att vara annorlunda i eftermiddag när intervjun är över.

Det är inte kärlek och en karl jag behöver. Det är ett JOBB!!!