Tre i mitt hjärta!

Inte nog med att julen är en av de där högtiderna då man blir mer påmind än någonsin om att man är singel utan det är även då det känns som mest när julhälsningar som man så gärna vill ha uteblir. Det blir så mycket mer påtagligt de där dagarna att människor man haft nära inte längre finns där. Och man påminns om att de inte tänker på dig som du tänker på de. För annars hade de väl skickat en tanke. Och det gör lite ont i hjärtetrakten när mobilen stirrar retfullt och knäpptyst på dig från sin plats på TV-bordet där den ligger nära för att du snabbt ska komma åt att skicka ett svar. Ett svar du inte behöver skicka för det kommer ingen hälsning.

Det är speciellt tre personer jag saknar hälsningar från extra mycket. En vän som funnits i min närhet ganska länge nu men som helt plötsligt valde att vända mig ryggen. En vän som en gång var någon jag älskade väldigt mycket och som har kommit att betyda väldigt mycket för mig och jag i min enfald trodde det var ömsesidigt men jag förstår nu att det nog inte var så. För annars vänder man inte ryggen till när den vännen har det lite svårt och kanske har svårt att ta till sig kloka råd och välmenade ord. Men jag saknar den personen ändå väldigt mycket. För den personen har alltid en plats i mitt hjärta. Och jag skickade en julhälsning men fick inget svar.

Den andra personen är han som krossade mitt hjärta och gjorde förra julen till en enda katastrof av frustrerade känslor och saknad. Han som sa att han älskade mig men ändå lämnade mig ensam kvar med alla känslor och frågor utan svar. Jag skickade honom också en julhälsning och han svarade och vi skrev att vi båda var glada över att denna julen inte var som den förra året.

Och så givetvis han som fortfarande har en plats i mitt hjärta. Den underbara sjuksköterskan som fick komma mig nära och som fick mig att tro på att jag kan känna värme i hjärtat igen men som själv inte var redo för att släppa in någon i sitt eget. Honom har jag kunnat släppa mitt hårda grepp om men dagar som de här så kommer såklart en liten bit saknad tillbaka. Och när jag i tristess går igenom min mobils alla gamla sms och hittar några av de första han skickade till mig kan jag inte låta bli att skicka ett god jul till honom och jag får svar. Ett artigt svar. Ett sånt där man helst är utan. Ett sånt där svar som mest får det att hugga till i hjärtat och som gör att man direkt ångra sin svaghet och dumhet.

Den enda som är tyst är min vän som jag fortfarande tänker på och saknar!