Förvirrade känslor & snö!

Känslor är som bångstyriga lekisbarn, som en flock otämjbara vildhästar eller en svärm av myggor en varm sommarkväll. Helt omöjliga att kontrollera eller att få bukt med. Och ibland spelar de dig spratt du inte förstår dig det minsta på hur mycket du än försöker. Känslor har en tendens att leva sitt egna lilla liv. Ibland förstår jag ingenting av mina egna. De talar ett språk jag inte kan tyda och jag kan inte sätta ord på hur de rör om i mitt inre. Jag tänker inte ens försöka!

Jag skulle göra så mycket nytta idag. Ingenting har jag gjort. Jag gjorde ett tappert försök att gräva fram min bil under minst en meter snö. Jag överdriver inte. Och den är inplogad bakom höga snövallar så det var ett under att jag bara hittade den. Den står fortfarande kvar på samma ställe. Men nu är i alla fall halva bilen synlig. Sen tröttnade jag. Få hoppas att jag kan få hjälp av en stark karl i morgon med en skyffel för med bara en sopborste var det dömt att misslyckas.

Som sagt. Ingenting har jag gjort idag. Varför göra det idag som du kan göra i morgon liksom,

Nej... nu blir det kaffe och en dubbelnougat!