...när jag rullar in i Gävle igen efter veckan borta. Det är så otroligt vackert överallt. Det vita har lagt sig som ett förskönande täcke över allting och det är verkligen vackert. Vintervackert. Och jag är trött. Så fruktansvärt trött. Egentligen ville jag bara åka hem och krypa ihop i soffan men jag hade en tid att passa för att fixa naglarna. Och så hade jag lovat min vän Azita och följa med och storhandla. Och som den dåliga vän jag varit på sista tiden så kunde jag bara inte svika henne.
Och jag är fortfarande trött. Så fruktansvärt trött. Så trött så jag först tänkte strunta i att skriva något inlägg idag men då hade nog vissa trott att jag dött (hemska tanke) så det får bli de här stackars raderna.
Roligare än så här blir det inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar