Att vända blad, eller att vända ryggen...

...eller att släppa saker och ting eller att bara gå vidare. Känns som den här dagen har varit en dag i alla de sakernas tecken.

Saker som tyngt mig. Saker som gnagt mig sönder och samman och som jag inte riktigt vetat hur jag ska släppa och lägga bakom mig. Frågor utan svar, frågor som kanske inte vill ha svar för rädslan vad svaret ska bli men ändå gnager de. Och tankar om att jag kanske kunde ha handlat annorlunda, tankar om att saker och ting kanske kunde ha varit annorlunda. Saker som suttit som en skruv i mitt huvud, som en tagg i mitt hjärta och en klump i min mage.

Och för att kunna gå vidare med något lättare bröst visste jag att jag var tvungen att någonstans lätta mitt hjärta, få ur mig de där orden oavsett om det inte skulle göra något ogjort även om jag önskade det. Jag tror det har lättat lite. Nu när jag erkänner att jag har fel och brister och kanske inte alltid handlat som jag borde för jag kunde just då inte göra annat. När jag inte vet vad som är rätt och fel för allt är inte alltid så enkelt. Kanske det inte kommer gnaga mig lika mycket nu när jag fått ur mig mina tankar. Kanske jag kan lägga vissa delar av det bakom mig. Kanske.

Och någon vänder mig ryggen också av den anledningen. För att jag har fel och brister och för att jag ibland när jag befinner mig på vissa ställen i livet inte kan fungera och tänka klart. När jag är så inne i mig själv och mina tankar och hur jag själv mår och försöker hitta lösningar på mina egna problem så kan jag kanske vara en dålig vän och inte riktigt finnas där som jag egentligen vill. Men det är varken av elakhet, egoism eller av ointresse utan för att just då förmår jag mig inte till något annat.

Att någon väljer att vända mig ryggen och kalla mig självupptagen just när jag själv kämpar med mitt inre gör mig otroligt ledsen. Någon som jag trodde kände mig och vet att jag bryr mig om, vet att jag skulle finnas där när det väl gällde men som nu tar avstånd för att jag just nu kanske inte riktigt kan vara den jag annars är. Det gör ont och gör mig så ledsen. Men jag kan inte tvinga någon annan människa att finnas där om den inte själv vill.

Så idag känns det som när jag vänder saker ryggen för att bli stark igen så vänder någon mig ryggen just för att jag inte gjort det jag gjorde idag tidigare. Lägger saker som tynger mig åt sidan.

Jag begär inte att någon ska förstå vad alla de här orden handlar om. Ibland behöver jag bara sätta ord på mina egna känslor!