Det blev en dejt med hockeyfrillan...

...på tu man hand. Nej så klart det inte var en dejt men med tanke på att det var rödvita dukar, levande ljus och rött vin kunde det nästan varit det. Men nu är vi kollegor, nya sådana och tog chansen att lära känna varandra lite istället. Han berättade om sin familj och jag berättade om hur jag hamnade i Gävle och om det glada singellivet, eller kanske inte. Vi har en del gemensamt då vi båda jobbat med kommersiell radio i många år och har en del gemensamma vänner i Gävle. Ja han är en trevlig prick helt enkelt. Och jävligt snygg och het, Synd och skam att han är upptagen annars hade jag gärna satt tänderna i honom.

Nu är jag tillbaka till ensamheten på hotellrummet. Hänger på den där dejtingsidan men går mest och väntar på att min prenumeration ska gå ut för det står mig upp i halsen om jag ska vara ärlig. Det spelar ingen roll att inkorgen svämmar över eller att flirtgubbarna avlöser varandra. Det berör mig inte ens. Klickar maniskt bort de utan att ens läsa ibland. Så händer det nån gång att någon sticker ut lite från mängden, man skriver några mail fram och tillbaka men sen tröttnar jag. Det kan aldrig fylla det där tomrummet. Bara meningslöst tidsfördriv.

Nej... jag vet ju hur jag vill det ska kännas. Och det är få som lyckas. Och jag vägra nöja mig med det näst bästa. Hur ska jag kunna det?

I vilket fall... just nu tänker jag bara på det jag har att se fram emot. Jag hoppas de här dagarna går fort och att inget kommer att inträffa. För då kommer det att vara en väldigt glad Petti snart. För en stund i alla fall.