En sån där dag...

...som börjar dåligt och bara blir sämre. En sån där dag då känslorna ligger utanpå skinnet och allting blir så mycket värre än vad det behöver eller borde vara. Och en PMS från helvetet gör knappast något lättare.

Det är då jag inte klarar av att min morgon börjar med att en kund slänger på luren i örat på mig helt oprovocerat och det visar jag klart och tydligt genom att ringa upp igen och tala om för henne att det där tänker jag inte ta. Absolut inte en dag som den här när jag står utan hotellrum för att chefen "glömt" att boka i tid och jag känner hur stressen stiger över att jag har dubbelt så mycket att göra pga att en kollega inte skött sitt jobb och ska samtidigt behöva oroa mig för att inte har någonstans att ta vägen när dagen är slut och det är INTE mitt jobb att behöva tänka på det.

En vanlig dag, en dag utan pms, en dag utan lite för mycket att göra hade jag inte brytt mig utan tänkt att det löser sig. Men idag är ingen sån dag så jag orkar inte hålla emot och le längre utan halsen snöras ihop och de där förbannade tårarna kommer som ett brev på posten och som vanligt är det mamma som får ta mig i fallet och få upp mig på fötter igen. Och hon får mig att förstå att jag inte ska vara ledsen utan förbannad och rikta det mot min chef istället.

Så det gjorde jag. Jag talade om hur dåligt skött det är att vi ofta ska behöva checka in och checka ut från hotell och flacka runt och sen tillbaka igen och oroa oss för att inte ha någonstans att bo när det enda vi ska behöva göra är att sköta vårt jobb.

Ja... det hjälpte tydligen. För nu är vi incheckade jag ock Jocko på ett Slott. Och kl halv sju ska jag äta lamm i restaurangen.

Först ska jag bara vila lite för den här dagen har tagit hårt på mig.

Ja idag är jag ynklig... det får man vara ibland!