Känslor...

...är svåra att rå på. Att styra över eller påverka och när man helst inte vill känna de kastar de sig över mig som ett hungrigt djur och sliter allt i bitar.

Man möter människor genom livet som sätter spår. Som berör en på ett eller annat sätt och vissa stannar kvar i ens hjärta för evigt. Vare sig man vill eller ej. Och oavsett hur många män som kommer att passera i mitt liv kommer en del av mitt hjärta alltid att tillhöra honom. Han betyder mer än någon annan även om många inte alls skulle kunna förstå varför. Men så är det.

Och ibland dyker känslor upp som gör ont. Saker som påverkar mig och gör mig frustrerad för jag har ingen rätt att känna så där. Men när någon betyder så mycket och har en del av ditt hjärta i sin hand blir det liksom så. Det är inget jag går omkring och tänker på, inget jag sörjer utan det finns där gömt inom mig men så pang händer det och jag kan inte värja mig. Och när jag då talar om det för honom för jag vill han ska veta blir det bara så fel. Och han säger "att jag kan inte hjälpa att alla killar du träffar tappar intresset men låt inte det gå ut över mig" då gör det bara ännu mer ont för det påminner mig om att ja... det är så det är. Alla tappar intresset. Alla går. Lämnar. Men oavsett så finns han kvar. I hjärtat, i närheten och jag är så tacksam för det.

Och jag träffar två män som aldrig lämnar. Mina två bästa vänner sitter och väntar på mig när jag kommer och de ser. De ser i mina ögon att jag är ledsen och de frågar vad det är men jag kan inte svara för hur ska jag kunna förklara att jag just blivit attackerad av det där hungriga djuret som sliter mina känslor i stycken men jag kan inte hålla tårarna borta. Och jag skäms. Och jag talar om det för honom. Förlåt. Förlåt för att jag känner så där men jag vet inte om han riktigt förstår. Han tror jag saknar uppmärksamhet medan jag vet att jag saknar hans kärlek. Hans kärlek, allas de kärlek som lämnat. Men han finns kvar i mitt hjärta och det är just det som gör sig påmint ibland.

Det är inget jag tänker på jämt. Inget som skulle hindra mig från att släppa in någon annan för den kärleken tar ingen plats. Den vilar liksom lugnt där inne. Men det kommer nog alltid finnas en förträngd längtan om att få vara hans enda. En inre dröm att få vara bara hans. Men bara i drömmarna!

För alla har vi nog någon sådan. En kärlek som aldrig dör. En kärlek som alltid finns där gömt i hjärtat!