Att vara rädd om!

Ligger kvar under täcket när J går upp lite för sent för att vi ska hinna äta frukost ihop. Hans mobil har låtit som ett ubåtslarm i en halvtimme men han verkar vara lika morgontrött som jag och ligger kvar under täcket med mig och får sen stressa iväg men hinner pussa min hals och hans skäggstubb river min kind. Jag somnar om som en klubbad säl.

Kollegan P ringer och väcker mig och säger hans första möte är avklarat och nu tänkte han komma och äta frukost med mig på hotellet. Jag tvingar mig upp, hoppar i gårdagens myskläder och dra med mig en lika trött hund ut och möter kollegan P utanför hotellet.

"Du har träffat en del killar sen du började jobba med mig" säger han när jag berättar att jag haft sällskap i natt. Mmm... mumlar jag. Ingen stannar ju. Ja men, säger han, det är inget fel med det. Rätt var det är så dyker rätt upp. Jag skulle också kunna träffa massa tjejer säger han och småler. Ja men svarar jag, du ska vara rädd om det du har. Det är jag säger han. Jag är rädd om min S, mina barn och hundarna. Sen går vi tysta mot hotellet.

"Jag är rädd om dig också" säger han plötsligt. Sen går vi in och äter frukost.

Det är skönt att ha en snäll kollega som är rädd om mig!