Hon berättar om sin natt, med sällskap, och hon sprudlar som en liten tonårstjej och jag lyssnar oroligt och fäller några varnande ord om sårade känslor och krossat hjärta men vem är jag att ge råd? Men det är annorlunda när det gäller någon man tycker om, någon man inte vill se lida när man redan gjort det tidigare och vet att skillnaden mellan den där sprudlande glädjen och de fallande tårarna är hårfin.
Men vi sitter ju i samma båt och inte kan jag skrika åt henne att sitta ner för att inte båten ska välta när jag själv i stort sett står upp och hoppar.
För att inte tänka på vare sig båtar eller krossade hjärtan ska vi två nu ge oss av för lite kvinnlig terapi... shopping!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar