Pettiwoman

...och istället för att göra det så sover jag bort även denna dagen. Sover bort ljuset och vaknar till mörkret igen. Vet inte vad det är med mig riktigt. Jag är trött på att vara ensam men orkar ändå inte umgås. Trött på att inte göra något men orkar ändå inte ta tag i det och få något gjort.

Som tur är har jag vänner. Vänner som egentligen borde tröttnat på att behöva tjata på mig och jag är glad att de fortsätter tjata. Mitt dåliga samvete över att vara den där tråkiga och dåliga vännen får mig att hoppa in i duschen och möta upp finaste Azita på ett café. Och jag är glad att hon fick mig till att i alla fall komma iväg och se något annat än mina fyra väggar som jag stirrat på hela helgen.

Vad är det som gör att man blir sådär? Att man känner att det enda som drar är att få ligga under ett täcke eller bara ligga i en soffa. Gud så trött jag blir på mig själv när jag är på det sättet.

I morgon blir det frukost med Mattias på vårt frukost-stammis-konditori.

Jag måste bli en bättre vän. Måste ta vara på ljuset mer!

Jag lovar...