Regn, regn, regn...

...precis som det ska vara den här årstiden. Och mörkt. Gud så mörkt det blev helt plötsligt och dagarna känns som de inte riktigt räcker till för den slutar liksom innan den ens har börjat. Och jag som har bestämt att det här inte ska bli någon jag-dricker-caffelatte-och-har-min-rosa-tröja-på-mig-blogg blir lite frustrerad när det verkar som om min dags innehåll inte är mer än så, ja förutom den rosa tröjan då. En sån där dag då känslorna är mest neutrala och jobbet bara flyter på med möten och en kaffe med mina vänner blir dagens höjdpunkt. Jag har fixat mina naglar också som blev jättefina så i brist på annat häpnadsväckande bjuder jag på den informationen.

Fast... när jag tänker efter har mina tankar gått åt lite olika håll idag. Främst till honom jag fick några härliga möten med efter incidenten med min uppsvullna läpp för jag blir inte klok på varför man inte ens kan vara så rak och svara på ett mail man får. Men han har väl inte tagit upp huvudet från sanden ännu. Och när jag var ute på kvällspromenaden blev jag plågsamt påmind om regn, röda gummistövlar och ett gammalt träd. Allt det där jag upplevde för ett år sen och plötsligt kände jag en sån stor saknad. Men inte den där saknaden som tidigare fyllde mitt hjärta med sorg utan mer en saknad efter någon slags vänskaplig närhet. Jag vet inte, kanske vi kan mötas som vänner någon gång igen.

Och så J som dök upp som gubben i lådan igen och bjöd på lunch. Vi hörs av en del, skickar lite sms och kommer troligtvis gå på bio nästa vecka. Jag gillar honom. Det gjorde jag ju som sagt redan i somras men sen blev det som det blev och jag kommer hålla mig på behörigt avstånd.

Ja lite sånt har jag tänkt på idag!