De sägs att man inte kan älska någon så länge du inte älskar dig själv eller att hur ska någon kunna älska dig om du inte älskar dig själv?Jag vet inte hur det är eller hur det ska vara men jag vet att jag har svårt att älska mig själv för annars hade jag väl inte haft ett så stort behov av att vara älskad och bekräftad eller känt det där stora hålet inom mig eller känt den där ensamheten och ledsamheten som kommit över mig igen den senaste tiden. En slags sorgsenhet som kommer över mig stundvis och får mig att känna den där känslan av att inte riktigt duga.
Det spelar ingen roll att magistern och jag träffas och har kontakt. Det spelar ingen roll att det piper i min mobil och killar hör av sig och visar intresse även om det inte är av den arten jag vill. Det spelar ingen roll att jag får ligga någon nära som jag saknat så fruktansvärt mycket eller att samma person skriver till mig att jag är vacker. Ingenting av det där spelar någon roll eller kan fylla det där hålet så länge jag vet att jag inte är älskad.
Varför kan jag inte bara älska mig själv och nöja mig med det? Varför ska hela min existens hänga på om någon älska mig eller inte?
Jag har bra självförtroende. Jag vet vad jag kan och att jag i många avseende är bra. Men min självkänsla är näst intill obefintlig. Annars skulle jag väl inte grubbla på saker som varför jag inte är BRA NOG för någon och varför ingen älskar mig eller vill vara hos mig? Jag skulle väl inte fråga mig själv vad det är för fel på mig eftersom personer lämna mig ensam med alla mina frågor? Varför?
Och är det kanske så... att eftersom jag kanske inte älskar mig själv så kräver jag sönder de som kommer i min närhet för jag så gärna vill bli älskad? SNÄLLA ÄLSKA MIG annars går jag under!! Jag vet inte!
Jag vill inte känna så här. Vill inte sakna att vara älskad. Vill inte behöva fundera på vad felet med mig är för att en viss person inte älskar mig eller inte vill ha mig MEN jag gör ju det! Jag vill inte mäta mitt värde i hur pass mycket någon vill träffa mig, vara hos mig eller vara MED mig. Varför gör jag då det?
Ska det vara så svårt att älska sig själv?
Intressant inlägg... jag jobbar bl a med att stärka andras självkänsla och mycket av det du skriver känner jag igen hos mina "klienter".
SvaraRaderaEtt bra sätt att börja är att se dig som din bästa vän. Fundera över vilka egenskaper du gillar hos dina vänner och applicera dem hos dig själv. Tänk och gör positiva saker för dig själv. Det andra du kan göra är att fundera över din självbild i förhållande till ditt självideal. Oftast är våra ideal för ouppnåeliga samtidigt som självbilden är för kritiskt.Tricket är att få dem närmare varandra. Jag har ett sjustegsprogram för bättre självkänsla om du är intresserad. Men det är lite svårt att lägga in här. Mejla mig så får du veta mer. Lycka till!
Oj... jag trodde det räckte att skaffa en karl ;o)
SvaraRaderaSkämt åsido, jag förstår vad du menar, och tack för tipset.
Kram
älska sig själv? det var längesen jag ens funderade på att det kunde vara en möjlighet.
SvaraRaderajag vet inte man behöver älska sig själv heller. kanske tycka att man är en helt okej människa?
du har ett väldigt stort bekräftelsebehov, men skulle det minska om du kände att du älskar dig själv?
jag svamlar mest, men ibland skulle det vara skönt att vara lite apatisk. skita i allt.
kram :)
Om du ursäktar mig lite Petra.
SvaraRaderaTill Oh My Dad, jag är lite nyfiken på vilka sju steg det är och vad varje steg innehåller.
Jag vet Jenny att det vorde det lättaste att bara skit i allt ibland och som du säger tycka att man är helt okej och självklart gör jag det. Men jag grubblar på om det är därför jag har ett sånt bekräftelsebehov, just för att jag inte är helt tillfreds med min självkänsla... Ja jag vet inte heller!
SvaraRaderaSebastian gå in på OMD:s blogg så kan du säkert maila honom därifrån!
Kram på er båda!