...för hemfärd mot Gävle. I morgon lämnar jag min gamla hemstad och beger mig norrut igenDet är alltid blandade känslor när jag lämnar familjen efter några dagar ihop för det är både skönt att komma tillbaka till det som numera är mitt hem och sorgligt att lämna det som en gång varit.
Men det är konstigt det där, för när jag rör mig i mina gamla hemtrakter så känns det dels hemvant men ändå så främmande på något sätt. Jag kan gå omkring på mina gamla gator och besöka ställen jag så väl känner till men ändå känns det som det är platser jag bara förut besökt i ett tidigare liv. Som någon slags deja vu känsla. Igenkännande men ändå inte. Känner mig som en främling som inte längre hör hemma på de platserna.
Det har varit några härliga dagar som trots att de egentligen varit ganska händelselösa ändå varit givande och välbehövliga. Jag har bara låtit slöheten och lugnet inta min kropp men nu efter några dagar behöver jag åter väckas till liv. Jag saknar mina vänner, mitt hem, min säng men framför allt saknar jag Honom.
Det ska bli skönt att få börja resan hemåt i morgon men innan dess har jag ett möte jag vill ska bli av. Ett samtal jag skulle behöva ha. Men frågan är om jag nånsin kommer få styrkan till det eller om jag åker hem igen med mina tankar och funderingar kvar inom mig.
Ge mig styrkan någon...
Du är för go,Lilla syssling,var rädd om dig,och ha en trevlig resa. puss! på dig hoppas vi ses till sommaren.
SvaraRaderaDu kan få låna lite styrka av mig, om du lovar att lämna tillbaka den när jag behöver den igen :)
SvaraRaderaDu har styrkan själv, du behöver inte få den från någon annan... För det är bättre att riva av plåstret, peta runt i såret en gång för alla om det behövs och sen låta det läka ifred, än att ständigt gå runt med något som värker och är halvinfekterat.
SvaraRaderaJust do it Sweetie! Ofta är våra hjärnspöken värre än verkligheten. Detta säger jag ju iofs helt utan att veta ämnet. But still.
PUSS
Sysslingen> Tack och ja jag hoppas också vi ses till sommaren!
SvaraRaderaSebastian> Vad snäll du är :o)
Lovar att lämna tillbaka den sen!
FoK> Ja du har så rätt så. Vet bara inte om jag vågar dra av plåstret. Det kan göra jävligt ont men som du säger så kanske det är bättre det gör ont mycket en liten stund än att det gör ont lite hela tiden!
Tack för dina fina ord!
Kram på er!