Kylan..

...biter i mina kinder. Jag drar kappans pälskrage närmare mig och borrar ner mina händer i fickorna. Tittar på klockan. Du borde vara här nu och ju längre tiden går ju nervösare blir jag.
Vi är inte längre främlingar för varandra men ändå känns mötet speciellt.
Dörren öppnas och stängs bakom mig och varje gång den slår igen slås en doft att nybryggt kaffe emot mig. Ska bli gott med en värmande kopp nu när min kropp är så kall och frusen av att ha stått och väntat allt för länge på dig.

Cafét är ett av de mysigaste i stan. De har en gammeldags inredning och det finns en öppen spis där elden sprakar och värmer de vinterfrusna gästerna.
Det sitter människor vi de små borden som alla är av olika slag. Udda stolar trängs med gamla soffor och fåtöljer och på borden ligger små handvirkade dukar och alla bord pryds av ett levande stearinljus Men det allra bästa är deras stora hembakade kanelbullar.

Jag ser dig på långt håll när du närmar dig. Du ser stressad ut och det syns att du vet att du är sen till vårt möte. Du har huvudet nedböjt för att inte få den vinande snön i dina ögon och du tittar inte upp förrän du nästan springer in i mig.
Jag känner hur mitt hjärta slår hårdare för nu vet jag att jag äntligen kommer att få krypa in i din famn. Som jag längtat. Väntat...

Du stannar och spricker upp i ett leende när du ser mig. Vi behöver inte säga någonting utan du bara sträcker ut dina armar och jag kryper in i din stora varma famn. Och jag få känna den där doften. Den där doften som jag så väl känner igen. Doften som för mig är DU.

Vi går in i det varma cafét och hittar ett litet undanskymt bord med en liten mysig soffa där vi precis får plats båda två. Jag klär av mig min kappa och jag ser hur du följer varje rörelse med din blick. Ser hur du fastnar lite för länge vid mina bröst och du ler när du ser att jag sett hur du tittat på mig. Jag njuter av varje sekund dina ögon vilar på mig och jag önskar tiden stod stilla.
Du har tagit av dig din jacka och går mot disken för att beställa och jag kan inte låta bli att studera dig och mina tankar börja vandra iväg någon helt annanstans Älskar din kropp och jag känner en stark vilja att ställa mig bakom dig och krama hårt om dina skinkor. Men jag låter bli och följer efter dig och vi beställer vårt kaffe och går tillbaka till vårt bord.

Vi pratar inte så mycket. Det är precis som om vi inte behöver det. Vi vet ju redan så mycket om varandra utan nu är det precis som om vi bara vill njuta av varandras närhet. Jag studerar dig hela tiden i smyg. Ser på dina händer när de håller om kaffekoppen, ser dina läppar när du pratar men jag hör knappt vad du säger. Ser dina härliga läppar och det enda jag kan tänka på är att få kyssa dig. Vill trycka mina läppar mot dina och låta min tunga leta sin in i din mun. Vill smaka på dig, dra mina fingrar genom ditt hår och låta min hand leta sig upp mellan dina lår.

Vi sitter där länge. Vårt kaffe är uppdrucket och det är inte mycket folk kvar nu utan vi är näst intill ensamma. Jag lutar mig tillbaka i soffan och låter min hand smeka din rygg. Du sitter kvar och låter mig få stryka dig upp över dina axlar. Jag låter handen smeka din nacke och jag hör hur du stönar till när jag drar lite lätt i ditt tjocka hår. Du vänder dig om och möter min blick. Den där blicken, ögonen som gör mig alldeles svag. Du ler inte. Ser bara allvarligt på mig och jag känner hur din hand smeker mitt ben. Hur du låter dina fingrar vandra upp över mina nylonklädda lår, in under min klänning. Hela tiden ser du mig in i ögonen men jag kan inte längre hålla ögonen öppna.

Jag blundar och låter dig göra precis vad du vill. Bryr mig inte om ifall människor kan se vad vi gör. Blundar bara och låter det ske. Som jag längtat efter dig, längtat efter att få känna dina händer på min kropp. Du skulle få ta mig där och då, jag hade inte brytt mig.

Du böjer dig ner över mig och jag öppnar mina läppar och är beredd på att du ska kyssa mig. Jag blundar och känner din andedräkt i mitt ansikte och jag väntar på att du ska trycka dina läppar mot mina. Men du gör inte det. Jag tittar upp och möter din blick. Du bara ser på mig och din hand har stannat en bit upp på mitt lår.

"Jag måste gå nu" säger du.

Jag vaknar upp och inser att det inte blir mer än så här. Du kommer inte kyssa mig och jag kommer inte få känna dina fingrar där jag så gärna vill känna de. Jag kommer att få fortsätta längta.

Vi klär på oss och går ut i den kalla vinterkvällen. Jag drar kappan tätare omkring mig och du ser hur jag fryser. Du går fram till mig och lägger armarna runt mig och vi bara står där tätt intill varandra. Jag borrar in näsan i din hals och känner den där underbara välbekanta doften. Doften av dig som jag älskar.

Du släpper taget om mig och säger du måste gå!

Och du går...